Återigen vill Inger Wiman, på sitt vanliga lågmälda sätt, uppmärksamma medborgarna på hur slarvigt kommunen har skötts av dagens politiker och tjänstemän. Ordvalet är allvarligt. Hon har i flera artiklar skrivit om ”ofullständiga redovisningar”, ”brister i underlag”, att ”lagen helt är ur spel” och sist, men inte minst, om ”mörkningar”.
Vidare sägs att ovanstående har påtalats av dåvarande revision, men att ”ingen brydde sig”, samt att revisionen de två senaste åren ”inte har blomstrat marknaden”. Inger Wiman skriver inte ut det, men det är underförstått att ”dåvarande revision” ska läsas som åren 2003-2010, alltså när hon själv var en av fullmäktige utsedd lekmannarevisor. Då var det minsann ordning och reda på granskningen, men inte därefter, sedan hennes parti skiljt henne från uppdraget.
På vilket sätt har då ”hennes” rapporter mörkats? Samtliga är offentliga handlingar, har redovisats, behandlats och, efter sedvanlig debatt, blivit godkända i fullmäktige. Men det räcker tydligen inte. Utifrån hennes ordförråd verkar ”mörkning” handla om att ett demokratiskt valt fullmäktige röstar ”fel”. Visst, den som bara ser till omfånget på handlingarna till fullmäktige gällande revisionsberättelsen kan lätt få intrycket att revisorerna sedan valsegern 2002 årligen upptäckt berg av oegentligheter. De år Inger Wiman medverkar snittar handlingarna knappt 30 sidor, med en topp 2007 på 67 sidor. Tidigare handlade det normalt om fem sidor. Men vad ligger då bakom explosionen i sidantal?
Inger Wimans har i flera år drivit tesen att när ”fel” valresultat 2002 förde okunniga och korrumperade politiker till makten så kollapsade det kommunala arbetet fullständigt. Vidare så genomgick de kommunala anställda samtidigt en omfattande personlighetsförändring där många blev inkompetenta, något som revisionen ”avslöjat”. Självklart är det inte så. Den politiska styrningen förändrades, men den blev inte helt väsenskild. Kommunens cirka 3 000 anställda förvandlades heller inte som genom ett trollslag. Sanningen är att det istället var revisionen som genomgick den stora förändringen. Ser vi till tyngdpunkten i kritiken så slår revisorerna nu ner på kommunens ambitiösa långsiktiga inriktningsmål, ett helt nytt område. För att ta ett extremt exempel; ”varför har vi under året inte lyckats vända befolkningsutvecklingen”. Ett annat hårt kritiserat område är att, vi i tider av underskott, inte lyckats hantera pensionsskulden annorlunda är våra företrädare. Ett tredje är brister i intern kontroll och kommunens ekonomiska styrning.
Jag har tidigare sagt, och jag kan upprepa det, att på den sistnämnda punkten har hennes kritik delvis varit berättigad. Det blev uppenbart genom underskottet 2011. Majoriteten tog då omedelbart initiativ till att låta revisionsfirman PwC granska kommunens finansiella rapportering. Deras rapport per april 2012 har presenterats för fullmäktige som även godkänt den. Utifrån den har kommunen tagit fram en åtgärdsplan på åtta punkter. Av dessa har sex återrapporterats och godkänts. De två sista beräknas bli behandlade av fullmäktige hösten 2013. Är detta att ”mörka”? Åtgärderna omfattar bland annat en koncernövergripande process för årliga budgetar och uppföljningsrutin av dessa med mera.
Jag tror inte jag är ensam i min uppfattning att vad det hela handlar om är att Inger Wiman i strid med kommunal praxis, delvis försökt använda det opartiska revisionsuppdraget som en plattform för driva sin egen partipolitik. Hennes ord andas stor besvikelse över att taktiken med överdriven politisk svartmålning inte fått brett stöd i fullmäktige. För varje läsare av hennes artikel är det uppenbart att det är hon själv som axlar den martyrmantel hon försökt tillskriva mig.