LKAB vill ha statens hjälp med tvångsflytt

En hel stadskärna flyttas för att gruvan i Kiruna ska kunna fortsätta att leverera järnmalm. Fastighetsägarna blir rikt kompenserade, enligt bolaget, men alla håller inte med.

I några fall har förhandlingarna inte lett till en färdig överenskommelse inför den etapp som måste börja rivas 2022, och nu börjar gruvbolaget få bråttom. Därför har bolaget bett statliga Bergsstaten om hjälp med att få till markanvisning, eller en slags tvångsinlösen av fastigheterna, om inte en överenskommelse skulle nås i tid. Det innebär att bolaget får köpa fastigheterna med Bergsstatens hjälp, även om fastighetsägarna inte vill sälja.

– Vi har en bra dialog med fastighetsägarna, det är ett fåtal som vi inte kommit överens med, säger Linus Niva, samhällsomvandlingschef för Kiruna i LKAB.

Nödvändigt för gruvdriften

Han förklarar att bolaget måste få tillgång till marken inom två år. Annars kan inte gruvdriften fortsätta.

– Vi måste veta det redan nu.

Markanvisningen kan beslutas av den statliga myndigheten Bergsstaten till och med mot fastighetsägarens vilja. Men enligt myndighetens hemsida är det ovanligt att sådana beslut sker med tvång. Om Bergsstaten beslutar om markanvisning sker värderingen enligt expropriationslagens regler.

– Nu får samhället väga vilka intressen som säger tyngst, säger Linus Niva.

Han berättar att bolaget har tagit fram paket för ersättning som innebär att fastighetsägarna antingen får marknadsvärdet plus 25 procent, eller ett helt nytt hus med samma funktion uppbyggt åt sig i det nya centrum som tar form.

Men alla markägarna har inte accepterat buden. Flera av de aktuella fastigheterna ligger mitt inne i centrum, där butiker, krogar och andra näringsverksamheter inryms. Flytten till ett helt jungfruligt centrum några kilometer bort är riskfylld, anser några fastighetsägare.

Värdering

De metoder som LKAB använder är provocerande, förklarar en fastighetsägare som TT talat med som vill vara anonym. Framför allt handlar det om värdering och makten över hur värdet ska bestämmas. Dessutom är en begäran om markanvisning med tvång från Bergsstaten ett märkligt sätt att förhandla på – skrämsel som taktik, enligt fastighetsägaren.

– Det är LKAB som bestämmer. Det är som om jag skulle köpa en bil, och bestämmer att den är värd 30 000 kronor. Den är värd 100 000 enligt säljaren, men då säger jag att du får 30 000 och jag ska ha den.

LKAB vill inte heller erkänna värderingar från andra än bolagets egna värderingsmän, enligt fastighetsägaren.

Men Linus Niva försäkrar att de allra flesta fastighetsägare är mycket nöjda med buden.

– De erbjudanden de får av oss skulle de aldrig kunna få av någon annan. Vi som bor i Kiruna är helt beroende av gruvan. Det är en framgångsfaktor för LKAB att hela samhället står bakom och tycker att stadsomvandlingen är viktig och bra, säger Linus Niva.