â För det första jobbar jag inom Svenska Kyrkan, jag har mitt heltidsjobb dĂ€r. Dessutom sĂ„ dömer jag fotboll pĂ„ seniornivĂ„ och innebandy likasĂ„. Jag spelar piano och orgel, sĂ„ ibland har jag musikeruppdrag i kyrkan. Sen sitter jag i styrelsen i Hultsfreds Fotbollklubb, som sekreterare. Jag sitter Ă€ven i styrelsen i min domarklubb. Sen Ă€r jag Ă€ven engagerad politiskt, rĂ€knar Alexander Lagerström upp.
Hur hinner du med allt?
â Jag fĂ„r anvĂ€nda min kalender och planera vĂ€l. Jag överlever inte en vecka utan min kalender, utan den sĂ„ blir det vĂ€ldigt tokigt.
Det Àr ett spÀckat schema, men 19-Äringen trivs med att ha fullt upp, att ha mÄnga bollar i luften.
â Jag vill ha saker att göra, jag vill inte vara hemma och ha trĂ„kigt utan jag vill göra saker och trĂ€ffa mĂ€nniskor.
Redan som 14-Äring började Alexander som fotbollsdomare, nu har han ocksÄ blivit innebandydomare. 2019 blev han utsedd till Ärets domartalang i SmÄland.
â Jag tycker att det hĂ€r med att döma Ă€r sĂ„ roligt sĂ„ jag dömer Ă„ret runt, det var dĂ€rför jag la till innebandyn, berĂ€ttar han.
Det Ă€r nĂ„got i dömandet â med lagar och regler â som tilltalar Alexander. Det mĂ€rktes ocksĂ„ i hans skolgĂ„ng, i vĂ„ras tog han studenten frĂ„n ekonomiprogrammet med inriktning juridik pĂ„ Hultsfreds gymnasium.
â Det Ă€r nĂ„got i det som tilltalar mig, jag Ă€r lite paragrafryttare ibland. Ibland nĂ€r man dömer sĂ„ mĂ„ste man gĂ„ utanför regelboken och gĂ„ pĂ„ kĂ€nsla och dĂ„ fĂ„r man göra det, det gĂ€ller att hitta en balans. Jag tycker att det Ă€r skoj.
Att vara en ung domare tycker han inte Àr nÄgra problem.
â NĂ€r man vĂ€l dömer matchen sĂ„ spelar det ingen roll om det Ă€r en 60-Ă„ring eller 19-Ă„ring som dömer, spelarna vill ju att det ska bli rĂ€tt Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nner att jag blir behandlad som en medelĂ„lders likvĂ€l som en 19-Ă„ring, de vill ha rĂ€tt beslut oavsett vad och sĂ„ tycker jag att det ska vara.
Musiken Àr en annan viktig del i Alexander Lagerströms liv. Sedan tredje klass har han spelat piano.
â Jag spelar sĂ„ gott som varje dag pĂ„ mitt piano hemma och ibland smyger jag in i kyrkan och spelar pĂ„ de stora mĂ€ktiga orglarna.
Ibland fÄr han chansen att spela för publik pÄ enstaka gudstjÀnster och andakter.
â Att kunna spela och det betyder nĂ„got för nĂ„gon, för det Ă€r skillnad pĂ„ att spela och öva och att spela inför folk och fĂ„ vara med i deras kĂ€nslomĂ€ssiga möte som de har och bidra till att det blir en fin stund, det ser jag som en fantastisk uppgift, sĂ€ger Alexander.
Alexander tillhör inte ungdomen som lÀngtar bort till större stÀder och andra platser pÄ jorden.
â Jag Ă€r en sĂ„n mĂ€nniska som inte tycker om att resa och Ă„ka pĂ„ utlandssemestrar och sĂ„nt, absolut inte. Jag vill vara hemma och döma min fotboll och vara engagerad i det jag gör. Jag trivs hemma och sen Ă€r det ju sĂ„klart att förr eller senare mĂ„ste jag flytta och dĂ„ fĂ„r man ta det, och sen efter ett tag blir ju det det nya hemma.
Att han ska plugga vidare Àr han pÄ det klara med, men vad det blir inom vet han Ànnu inte.
â Problemet Ă€r ju att jag Ă€r sĂ„ himla bred i det jag gör och det Ă€r ju ett bra problem för dĂ„ fĂ„r man sĂ„ mycket alternativ. Jag kan sĂ€ga vad jag har för drömmar nu men jag kommer att ha Ă„ngrat mig om nĂ„gon mĂ„nad eller tvĂ„ Ă€ndĂ„. Jag tar dag för dag, carpe diem Ă€r vĂ€ldigt primĂ€rt i mitt liv i alla fall.
Hur skulle du beskriva dig sjÀlv med en mening?
â Det Ă€r mĂ„nga bollar i luften.