– Jag vill dela med mig av min kompetens istället för att sitta och hålla på mina idéer.
Det säger Lotta Wessman.
För två år sedan fick hon frågan om hon ville vara med i Gamleby hembygdsförenings styrelse.
– Då tänkte jag, hur gammalt låter inte det. Hembygdsförening.
Men Lotta sa ja. Hon är en riktig föreningsmänniska, van att engagera sig.
Och nu, några år senare har hon alltså blivit ordförande.
– Det finns en utvecklingspotential i hembygdsföreningen. Jag tycker att fler ska få ta del av Gamlebys historia, både skolungdomar och intresserade vuxna. Jag skulle vilja marknadsföra hembygdsföreningen lite mer, säger Lotta.
Vi ses på Myrkullen. Här på berget strax ovanför tågstationen i Gamleby ligger flera gamla faluröda byggnader som ägs och tas om hand av hembygdsföreningen.
Vårsolen skiner.
– När jag var barn gick jag aldrig till Myrkullen. Hit gick bara pensionärer, säger Lotta.
Men när hon fick egna barn blev det ändring. Hon tog ofta med sig barnen hit, de hade med sig picknick eller plockade bär.
Lotta har alltid gillat att vistas i naturen. Som barn var hon med i Friluftsfrämjandet och det har även hennes egna barn varit.
– Barnen är uppväxta med Mulle och Strövarna och jag var Mulleledare.
På senare år har hon även börjat intressera sig för odling.
– Jag var inte alls intresserad förut, men när barnen flyttade hemifrån så kände jag att jag behövde hitta en hobby. Så jag sökte kursen Odling som livsstil på folkhögskolan.
– Sen var jag fast. Nu odlar jag det mesta i grönsaksväg. Min vision är att hela trädgården ska vara ätbar, säger Lotta som just nu läser distanskursen Ätbar trädgårdsdesign.
Trädgården är numera Lottas plats för återhämtning. Hon gillar att rensa ogräs.
– Jag utvecklar trädgården hela tiden. Min man undrar om han inte kan få någon gräsmatta att klippa. Men det tycker inte jag, man ska inte hålla på att klippa en massa gräsmattor, säger Lotta.
Men sen tillägger hon att de kompletterar varandra.
Gräsklippet hamnar nämligen i trädgårdslandet.
Lotta Wessman är van att engagera sig och har varit ordförande i flera föreningar under årens lopp. Hon slår fast att hon är en föreningsmänniska.
Hur kommer det sig?
– Jag gillar människor och att göra saker tillsammans med andra. Jag är inte mycket för att göra saker själv. Jag tycker rent utav att det är skittråkigt att vara själv. Jag kan vara ensam i min trädgård, men där går gränsen.
Drar det sociala?
– Ja. Och så tycker jag att det är viktigt att engagera sig. Dessutom är jag ganska driftig och har ganska många bra idéer.
– Om du frågar mig, säger Lotta och skrattar.
– Men det är väl inget man ska säga själv.
Vilka är dina visioner för hembygdsföreningen?
– Jag var inte historieintresserad förut. Det har jag blivit med åren. Jag förstår elever som inte förstår varför de ska lära sig om historien. De är inte där än.
Lotta Wessman tycker att det är viktigt att hembygdsföreningen både blickar bakåt i backspegeln och tittar framåt.
Varför är det viktigt att hembygdsföreningen finns kvar?
– För att historien är jätteviktig. Vi kan inte förstå vår framtid om vi inte vet vad vi har varit med om. Det tror jag stenhårt på.
Hon upplever att många berättelser faller i glömska.
– Det är inte lika naturligt att vi berättar för våra barnbarn om vad vi har gjort och hur vi har haft det. Där tror jag att hembygdsföreningen spelar en ganska stor roll.
Lotta Wessman är uppvuxen i Gamleby, men har även bott i Rom, Mjölby och Linköping.
I Rom arbetade hon som barnflicka.
– När jag bodde i Rom hade jag precis träffat min stora kärlek. Hans telefonräkning var på 3 500 kronor. Det var mycket 1987.
Kärleken drog. Efter bara några månader i Rom reste Lotta hem, hon skulle egentligen ha stannat ett år.
Lotta Wessman blev mamma som 22-åring. Fyra år senare var hon trebarnsmamma.
– Jag har alltid velat ha många barn. Jag såg till att ha jobb som gjorde att jag kunde vara hemma med barnen. Jag sa till och med upp mig från mitt jobb och tog andra jobb. Jag körde ut tidningen och jobbade extra i hemtjänsten. På det sättet kunde jag vara med barnen på dagarna och jobbar på kvällarna. Det var helt fantastiskt. Jag är glad att jag kunde välja.
Lotta är väldigt nöjd med livet just nu. Hon älskar sitt jobb och har nyligen blivit mormor.
– Jag är på en väldigt bra plats i livet just nu, säger hon och lyfter upp barnbarnet ur vagnen.