DĂŒsseldorff, vid en fotbollsmatch pĂ„ gamla fotbollsplanen pĂ„ Brödbacken. Till höger ses han iklĂ€dd paraduniform.
LĂ€saren Bosse SandebĂ€ck i VĂ€stervik kĂ€nde igen mannen i artikeln som vi publicerade i förra veckan. Han mindes att hans mamma hade berĂ€ttat för honom om DĂŒsseldorff, och han hörde snart av sig till redaktionen.
â Det finns otaliga historier om honom, skrev Bosse i ett mejl.
Vi fick lĂ„na Bosses exemplar av boken Kyrkotrakten i Kristdala socken, med texter sammanstĂ€llda av Kristdala PRO-förening. I boken finns ett kapitel om mannen som Britta Karlsson mindes frĂ„n sin barndom. DĂŒsseldorff, heter kapitlet, som Ă€r skrivet av Birger Magnusson. DĂ€r gĂ„r att lĂ€sa vad olika personer berĂ€ttat om DĂŒsseldorff, som frĂ„n början hette nĂ„gonting helt annat.
Carl Oskar Ludvig Nilsson föddes sent i december 1887 i MobÀck, Kristdala i Oskarshamns kommun. Han hade fem syskon och förlorade tidigt sina förÀldrar, dÀrav vÀxte han upp under olika tak. Hans morbror hade hand om honom en tid, men nÀr Carl Oskar skulle konfirmera sig som ung rymde han. Han ska samtidigt ha brutit foten, vilket skulle ge honom problem senare i livet. Man tror att Carl Oskar var sjöman en period. Under nÄgon av sina resor trÀffade han pÄ en biografÀgare, och dÀrefter började han upptrÀda och spexa. NÄgon gÄng var han Àven i VÀstervik och arbetade.
"Han var inte frÀmmande för grovarbete, för ifrÄn VÀstervikstrakten fanns mÄnga som pÄ 1910-talet sÄg hur skicklig Carl Oskar var med vedsÄgning", stÄr att lÀsa i Magnussons text.
Carl Oskar Ă„tervĂ€nde med tiden till Kristdala. Han byggde sitt eget hus med hjĂ€lp av ihopsamlat virke och Ă€ven "gamla ruttnade trĂ€kors och stavar frĂ„n kyrkogĂ„rden", som Magnusson skriver. Hans hus skulle senare komma att kallas för DĂŒsselhem.
Genom Ären blev Carl Oskar ofta orÀttvist behandlad. Han fick nedsÀttande smeknamn och ungdomar kunde spela honom spratt, vilket ocksÄ Britta Karlsson frÄn VÀstervik minns. Han ska ha fÄtt sin cykel skadad under turen till VÀstervik 1933, dÄ Britta pratade med honom.
Britta Karlsson frĂ„n VĂ€stervik samtalade med DĂŒsseldorff en gĂ„ng som sjuĂ„ring, dĂ„ han var pĂ„ besök vid Norrlandskullen i VĂ€stervik.
Ă r 1920 bytte Carl Oskar namn. PĂ„ en verkstad hade han sett en skylt pĂ„ en Ă„ngpanna, och pĂ„ den skylten stod det skrivet var maskinen var tillverkad, nĂ€mligen i den tyska staden vid namn DĂŒsseldorf. Det hĂ€r namnet ansökte han sedan hos lĂ€nsstyrelsen om att fĂ„ ta. Ansökan gick igenom â nu var Carl Oskar istĂ€llet DĂŒsseldorff, med tvĂ„ f. Han kallades Ă€ven för bara "Dyssel".
Sven-à ke Johansson Àr sekreterare för Kristdala PRO-förening, och Àven ordförande för Kristdala hembygdsförening.
â Hembygdsföreningen har en trehjuling kvar som "nĂ„gon" sannolikt rĂ€ddade och skĂ€nkte till hembygdsföreningen vid DĂŒsseldorffs död 1948. Han hade flera cyklar under Ă„ren. De flesta var skapade och modifierade fabrikscyklar av mekaniska verkstĂ€der i Kristdala, berĂ€ttar Sven-Ă ke i ett mejl till VT.
Kristdala. HĂ€r levde och verkade DĂŒsseldorff, nĂ€r han inte var pĂ„ resande fot.
Med sin trehjuling cyklade DĂŒsseldorff dit han skulle. Han spelade skivor pĂ„ sin grammofon, pĂ„ kafĂ©er, utmed gator och pĂ„ andra platser. Han reste runt mycket, och brukade tĂ€lta runt VĂ€stervik. Det Ă€r ingen som vet om han sjĂ€lv kallade sig för en "luffare", men det var det han tycktes vara. Dyssel började berĂ€tta för andra om vad han hade varit med om under sina Ă€ventyr. Han blev till och med inbjuden att prata pĂ„ Oskarshamns teater, om luffarlivet. Dyssel ska ha varit en vĂ€ldigt god talare, som fĂ„ngade omgivningen med sina historier. I en tidningsartikel frĂ„n 1928 stĂ„r att "MĂ„nga förelĂ€sare har framtrĂ€tt i Valhalls stora sal, men ingen har haft en sĂ„ tacksam och intresserad publik som reseskildraren Carl Oskar DĂŒsseldorff frĂ„n Kristdala".
ValborgsmÀssoafton blev Dyssels egna högtid. Han ska varje första maj ha cyklat genom Kristdala med flaggor, hög hatt och majblommor pÄ sig, och dÀrefter spelat pÄ sin grammofon, sÄklart.
Ju Ă€ldre Dyssel blev, desto sĂ€mre blev hans fot som han skadade som ung. Han behövde vĂ„rd, men ville inte in pĂ„ bygdens Ă„lderdomshem. Till sist hamnade han dĂ€r Ă€ndĂ„, men pĂ„ premissen att han fick bo i ett eget, avskiljt litet hus. Efter en lunginflammation och en hjĂ€rnblödning dog DĂŒsseldorff i november 1948, 60 Ă„r gammal. Efter sig lĂ€mnade han en skara vĂ€nner, men ingen övrig familj. Han begravdes pĂ„ Nedre kyrkogĂ„rden i Kristdala, med en liten gravsten pĂ„ vilken det stĂ„r "DĂŒsseldorff Frihem".
â Hembygdsföreningen sköter fortfarande gravrĂ€tten till hans grav, berĂ€ttar Sven-Ă ke Johansson.