Bredvid huset finns en grÀsplÀtt reserverad för parets framtida husbil.
De kontaktade mĂ€klaren under dennes semester och behövde veta att de fick köpa huset, utan att ens hunnit se det. Besiktning genomfördes och sĂ€ljaren av huset erbjöd ett pris, sedan var det klart. Tord Ă hl och Ingalill Simu satte sig dĂ€refter i bilen för att pĂ„börja den 110 mil lĂ„nga resan ner till Ăverum.
Den 25 oktober 2020 gick flyttlasset frÄn PiteÄ, dÀr paret mellanlandat i nÄgra Är, efter att ha bott i GÀllivare sedan lÄng tid tillbaka. Första nÀtterna fick Tord och Ingalill, tillsammans med sina hundar, sova pÄ luftmadrasser i vÀntan pÄ att möblerna skulle anlÀnda. Det var mÄnga grejer som behövde skickas och det tog ett par dagar innan allt var framme.
â Det var inte mĂ„nga som blev riktigt förvĂ„nade nĂ€r vi berĂ€ttade att vi skulle lĂ€mna PiteĂ„, utan vi sa bara att vi skulle flytta och sĂ„ var det med det. VĂ„ra nĂ€ra och kĂ€ra Ă€r vana vid att vi flyttar pĂ„ oss, sĂ€ger Tord.
Att flytta söderut var inget beslut som togs över en natt. Det var framförallt Tord som lÀnge velat komma bort frÄn snön och kylan. Snöskottningen hade varit ett elÀnde varje vinter, sÄ nu kÀnde han att det var nog. Ingalill, dÀremot, lÀngtar redan tillbaka till fjÀlltopparna och skidbackarna.
â Den snö som kom hĂ€r i vintras var bara lite rimfrost pĂ„ backen i jĂ€mförelse ned den mĂ€ngd som faller i PiteĂ„ och GĂ€llivare, sĂ€ger Tord.
Vad som dĂ€remot gör att Ăverum kĂ€nns mer trivsamt, Ă€ven för Ingalill, Ă€r att hennes syster IrĂ©ne Simu flyttade ner frĂ„n BĂ„tskĂ€rsnĂ€s utanför Kalix, till en lĂ€genhet i Blackstad, bara mĂ„nader efter husköpet.
â Vi har alltid umgĂ„tts mycket med varandra, sĂ„ det var roligt nĂ€r min syster ocksĂ„ valde att flytta hit, sĂ€ger Ingalill.
Systern IrĂ©ne Simu och paret Ingalill Simu och Tord Ă
hl flyttade alla frÄn kylan och mörkret i norr och hittade hem i de mindre samhÀllena utanför VÀstervik.
Tillsammans utforskar de tre norrlÀnningarna nÀromrÄdet och Äker runt för att upptÀcka vad deras nya hemmiljö har att erbjuda.
Det som Tord och Ingalill uppskattar med VÀstervik Àr framförallt att de gamla husen i stadskÀrnan Àr sÄ fint bevarade och alla de smÄbutiker som finns kvar i centrum.
â Det Ă€r sĂ„ enkelt att ta sig fram hĂ€romkring tack vare de korta avstĂ„nden. Nu kan resmĂ„let vara fem mil bort, istĂ€llet för 25 som det annars brukade vara, sĂ€ger Tord.
Ăverumshuset hade till Ingalills förtjusning inte bara hade ett frukttrĂ€d pĂ„ tomten, utan elva.
Sedan Tord och Ingalill flyttade söderut har de mött mÄnga fördomar om Norrland. Förutom att flera har pÄpekat deras dialekt undrar mÀnniskor Àven hur de klarar mörkret under vinterhalvÄret. PÄ den frÄgar brukar Ingalill svara att det inte blir speciellt mörkt, eftersom den vita snön tillsammans med mÄnskenet lyser upp himlen.
Ingalill berÀttar Àven om den gÄngen nÀr hon tillfrÄgades om de inte fryser inomhus nÀr det Àr 25-30 minusgrader ute.
â De tror att det Ă€r kallt vart man Ă€n gĂ„r bara för att man befinner sig i Norrland, sĂ€ger Ingalill och skrattar.
Tord berÀttar att det var först nÀr vi hittade det hÀr huset pÄ nÀtet som de kÀnde att "HÀr kan vi bo!".
FrĂ„n första stund vĂ€lkomnades Tord och Ingalill med varma hĂ€lsningar frĂ„n grannarna i kvarteret och paret trivs i Ăverum.
â Vi blev varnade av piteborna för de inbundna smĂ„lĂ€nningarna, men motbevisades pĂ„ direkten, sĂ€ger Ingalill.
Var paret bor i framtiden Ă€r svĂ„rt att veta, men de har bestĂ€mt sig för att ge SmĂ„land minst tre Ă„r. Kravet om en husbilsplats pĂ„ tomten uppfylldes i och med husköpet i Ăverum, vilket innebĂ€r att Tord och Ingalill förhoppningsvis kommer uppfylla drömmen om att fortsĂ€tta resa runt i sin alldeles egna husbil.