Vi sitter på perrongen utanför stationshuset och pratar i vårsolen. Vyn kring järnvägsspåret och stationshuset i den lilla byn Fårhult är magisk, inte minst denna dag då himlen lyser blå och naturen börjar grönska.
– Det är lite Bullerbykänsla, säger Carina Jönsson med en blink till sin gamla brevvän, författarinnan Astrid Lindgren.
– När vi köpte huset läste vi mycket Astrid Lindgren för barnen och just då bröderna Lejonhjärta. Där fanns ju ett värdshus som hette Guldtuppen, säger hon och förklarar att hon ville ha ett liknande namn på den verksamhet hon skulle starta.
Men i stället för en gyllene tupp blev det en grön, som en påminnelse om den mat hon bestämt sig att servera på restaurangen – grön mat med inspiration från medelhavsköket.
– Det var inte så vanligt 1987 när vi öppnade. Men samtidigt låg det i tiden, säger Carina och berättar att den vegetariska mat som serverades på restaurangen var långt ifrån vad de flesta på den tiden såg som vegomat.
Och ännu längre ifrån den variationsrika kost som i dag serveras på i stort sett vilken lunchrestaurang som helst.
– Då fick jag förklara vad ratatouille var varenda dag. Nu får barnen det i skolan, säger hon.
Gästerna strömmade från hela landet till stationshuset med sitt ambitiösa kök. Men svenskarna var inte helt mogna för en helvegetarisk restaurang, så Carina införde kött på menyn, med tonvikt på kyckling, lamm och lax.
– Och mitt hembakade bröd. Det blev väldigt uppskattat. Ibland bakade jag bröd fem gånger per dag, minns Carina.
Idén att öppna en grön restaurang fick Carina Jönsson när hon och maken, den numera bortgångne konstnären Lars Jönsson, reste till Italien om höstarna. Paret bodde redan i Fårhult, dit de flyttat efter sin tid i kollektiv utanför Västerås. Där köpte de det gamla skolhuset och utökade barnaskaran med tvillingpojkar som föddes i början av 1980-talet.
Då smalspåret gick genom byn blev paret Jönsson starkt engagerade i kampen för järnvägens bevarande. Något som slutade med att smalspårsföreningen köpte såväl järnvägen som tillhörande stationshus. Och just det i Fårhult passade riktigt bra för att öppna restaurang i, tyckte Carina som tröttnat på att pendla till arbetet.
– Jag tänkte först driva restaurangen i liten skala men den blev snabbt populär så det blev mer jobb än vad jag trodde, säger Carina som hela tiden har basat i köket, även om hon har haft hjälp både av sina barn och av anställda.
Genom åren har flera celebra gäster besökt värdshuset, som invigdes av dåvarande kommunikationsministern Mats Hulterström samt Kronobergs landshövding Britt Mogård. Eller vad sägs om Astrid Lindgren, som blev en slags beskyddare för smalspåret under åren av nedläggningshot. Eller kung Carl XVI Gustaf som dinerade där så sent som 2005, då han besökte Ankarsrums bruks 350-årsjubileum. För övrigt ett företag med koppling till järnvägen då den användes av grundarna, bröderna de Maré, för att frakta gods mellan Ankarsrum och Verkebäck.
Restaurangen fick även fina utmärkelser. Bland annat har den hela tiden funnits med i boken Vägarnas bästa, som nu blivit White guide. Carina Jönsson visar stolt en tavla med en fin motivering till utmärkelsen.
Gästerna har tagit sig till värdshuset på olika sätt, men smalspåret har haft stor betydelse för att frakta gäster till och från värdshuset. En ombyggd tågvagn, ombyggd till vandrarhem, finns också på tomten. Och i det gamla 1800-talshuset har flera rum inretts för gäster som vill bo i romantisk stil. Bland annat en bröllopssvit som nyttjas av ett stort antal brudpar som hållit sin middag på Den gröna tuppen.
Den 13 juli varje år har det slagits på extra stort då datumet är ett viktigt datum i smalspårssammanhang. Det var nämligen det datumet som smalspårsjärnvägen återinvigdes 1987.
– Vi har haft dansgolv utanför huset och en scen på andra sidan spåret, säger Carina och berättar om dans och musikunderhållning till långt in på småtimmarna.
Carina drev restaurangen medan maken Lars målade i hemmet ett stenkast iväg. Även om de hade olika uppgifter stöttade makarna varandra i sina respektive verksamheter och trivdes med det. När Lars Jönsson hastigt gick bort hösten 2012 rann lusten av Carina.
– Jag försökte halvhjärtat driva det tillsammans med kocken och mina söner, men sedan 2015 har vi inte haft någon verksamhet alls, säger Carina.
Carina flyttade till Stockholm och försökte sälja både bostadshuset och värdshuset i ett paket. Men det visade sig vara svårt att hitta någon som ville ta över verksamheten. Och ännu svårare blev det när bostadshuset sålts.
– För att driva en sådan här verksamhet måste man nästan bo här, det är svårt att få det att funka annars, säger Carina, som efter en grannes död köpte även det huset – för att åter ha två hus att erbjuda en eventuell köpare.
Hon hoppas att någon ska vilja driva värdshuset vidare i samma anda som hon själv har gjort.
– Jag vill inte släppa det till vem som helst utan vänta på den rätta, säger hon.