Kajsa Borg har forskat i slöjd och disputerade 2001.
Kajsa vÀxte upp pÄ St:a Gertruds vÀg i VÀstervik pÄ 40- och 50-talet. Skolan gick bra fram till första ring.
â Det Ă„ret var ett förskrĂ€ckligt Ă„r, nĂ€stan det vĂ€rsta i mitt liv. Jag vantrivdes sĂ„ till den milda grad att jag inte ville gĂ„ klart, sĂ€ger Kajsa.
Kajsa tror att det som gjorde att hon var sÄ extremt skoltrött var just att kraven kÀndes övermÀktiga.
â Jag gick allmĂ€n linje och det var första Ă„ret som man hade den pĂ„ VĂ€sterviks gymnasium. Vi hade de lĂ€rare som egentligen undervisade pĂ„ reallinjen (fokus pĂ„ matte) och pĂ„ latinlinjen (sprĂ„k) och stĂ€llde kraven pĂ„ oss lika högt trots att vi inte
valt de inriktningarna.
Eftersom Kajsa inte var myndig behövde hon fÄ förÀldrarnas tillÄtelse för att fÄ hoppa av gymnasiet, men Kajsas pappa var inte alls nöjd med hennes önskan.
â Jag fick verkligen kĂ€mpa för att försöka övertala honom. Min kusin hade gĂ„tt pĂ„ Sjöviks folkhögskola sĂ„ jag visste att det fanns en husmorsutbildning dĂ€r man fick vĂ€va, sy och laga mat.
Kajsa tÀnkte att det nog var bÀttre om hon gjorde nÄgot praktiskt. Hennes pappa Herman sa till slut ja och Kajsa flyttade hemifrÄn vid 17 Ärs Älder.
PÄ Sjöviks folkhögskola, utanför Krylbo, trivdes Kajsa betydligt bÀttre.
â Jag bodde pĂ„ ett elevhem sĂ„ man var ju ganska omhĂ€ndertagen, vi fick mat och trĂ€ffade andra ungdomar sĂ„ det var ju jĂ€tteroligt.
Det var delvis hĂ€r drömmen om att fĂ„ arbeta med slöjd vĂ€cktes till liv â men inte enbart hĂ€r.
â Jag tror det Ă€r mycket tillfĂ€lligheter som gör att yrkesval kommer till, inte att man Ă€r sĂ„ bestĂ€md frĂ„n början.
De tillfÀlligheter som drog Kajsa till slöjdens vÀrld var inte bara Äret pÄ Sjöviks folkhögskola utan ocksÄ det faktum att detta med att handarbeta funnits med sedan barnsben.
â Min moster var duktig pĂ„ olika typer av handarbete och mamma sydde mina klĂ€der nĂ€r jag var liten, det fanns inte sĂ„ mycket att köpa pĂ„ den tiden sĂ„ det fanns en tradition hemma, sĂ€ger Kajsa.
HÀr har Kajsa anvÀnt sig av en vÀvteknik som kallas för damast. Hon har sjÀlv ritat mönstret. Metoden Àr gammal, arbetskrÀvande och man styr varenda trÄd. Kajsa tycker tekniken Àr spÀnnande eftersom man inte Àr bunden vid rÀnder och rutor utan man blir friare.
Efter Äret pÄ Sjöviks folkhögskola visste Kajsa att hon behövde gÄ en terminskurs i sömnad och i vÀvnad pÄ en yrkesskola för att sedan kunna söka sig in pÄ textillÀrarlinjen pÄ ett husligt seminarium för att bli textillÀrare.
Det blev ett Är i Katrineholm innan försöken att komma in pÄ textillÀrarlinjen började. Utbildningen var attraktiv och konkurrensen hÄrd. PÄ tredje försöket kom Kajsa in i UmeÄ dÀr hon gick i tre Är. Hon var fÀrdig textillÀrare 1968, vid 24 Ärs Älder och fick jobb i Hofors dÀr hon arbetade i grundskolan under 20 Är.
Under tiden tog hon en fil.kand i pedagogik, psykologi och konstvetenskap pÄ Uppsala universitet. Denna gÄngen och var det roligt att studera och lÀsa Àven sÄdant som inte rörde sig om det praktiska. HÀr var det fokus pÄ pedagogik, nÄgot som fascinerat Kajsa mycket nÀr det gÀller Àmnen som slöjd.
â Jag hade ju hoppat av gymnasiet och ville testa om jag verkligen kunde klara akademiska studier. Det gick bra och jag lĂ€ste allt pĂ„ halva tiden, sĂ€ger Kajsa som senare fick jobb som universitetsadjunkt pĂ„ textillĂ€rarutbildningen vid Linköpings universitet nĂ€r den drog igĂ„ng 1988.
Kajsa har senare Àven forskat i slöjd och disputerade 2001.
â Ăven om de flesta av mina jobb har handlat om slöjd, hantverk och lĂ€rande sĂ„ har det varit vĂ€ldigt olika uppgifter â att undervisa barn, vuxna och att forska.
Vad gör en bra lÀrare?
â En bra lĂ€rare Ă€r kunnig inom sitt omrĂ„de och viktigt Ă€r att man verkligen kan presentera det man vill pĂ„ rĂ€tt nivĂ„ sĂ„ att det trĂ€ffar de eleverna man har oavsett om de Ă€r barn eller vuxna, sĂ€ger Kajsa.
Hennes stora förebild var en lÀrare hon sjÀlv hade i konstvetenskap, dÄ hon lÀste ostasiatisk konst och arkitektur vid Uppsala universitet.
â Han förelĂ€ste i tolv minuter och sedan berĂ€ttade han en liten historia som avbrott och sĂ„ höll han pĂ„ för att ingen förmĂ„r koncentrera sig sĂ€rskilt lĂ€nge. Han Ă€r en av de bĂ€sta lĂ€rare jag haft i hela mitt liv.
En visp av splitsad bambu som Kajsa köpte i Japan. Det Àr Àkta japanskt hantverk som anvÀnds nÀr man dricker te och ska lösa upp tepulvret i vatten.
PÄ tal om tillfÀlligheter sÄ var det just en tillfÀllighet att Kajsa sedan hamnade i Japan för att studera lÀrandeprocesser dÀr.
â Dels var det den dĂ€r lĂ€raren som verkligen fick upp intresset för den typen av konst och arkitektur hos oss alla, dels hade jag lĂ€st att japanska barn var sĂ€rskilt duktiga i skolan sĂ„ jag sökte ett Rotarystipendium.
Kajsa bodde i Tokyo under tvÄ omgÄngar i totalt tvÄ Är för att studera japanska, japansk konstvetenskap och för att försöka ta reda pÄ vad som gjorde att barnen dÀr verkade lÀra sig sÄ mycket.
â Barnen lekte och busade pĂ„ rasterna men pĂ„ lektionerna skĂ€rpte alla till sig. De har en helt annan kultur, nĂ„got som hör ihop med hur samhĂ€llet fungerar i stort dĂ€r. Alla fick gĂ„ i samma i grupp oavsett kunskapsnivĂ„ och för dem som inte hĂ€ngde med, fick förĂ€ldrarna ta ansvar. Ă andra sidan arbetade lĂ€rarna konsekvent med grupper dĂ€r eleverna fick hjĂ€lpa varandra att klara en uppgift innan de fick fortsĂ€tta till nĂ€sta.
Kajsa fick ut mycket av Ă„ren i Japan.
â Det var vĂ€rdefullt att studera ett annat skolsystem för dĂ„ fick jag en spegling pĂ„ det jag var van vid. Om jag inte haft denna japanska erfarenhet hade jag inte sett att olika system kan fungera. Jag har i hela mitt liv haft anvĂ€ndning av att kunna göra jĂ€mförelser till systemet i Japan.
De tillfÀlligheter som drog Kajsa till slöjdens vÀrld var inte bara Äret pÄ Sjöviks folkhögskola utan ocksÄ det faktum att detta med att handarbeta funnits med sedan barnsben.
Det som drivit Kajsa att gÄ djupare in i pedagogikens vÀrld i samband med slöjd Àr just hur annorlunda man behöver arbeta nÀr kunskaperna Àr erfarenhetsbaserade. Eleverna lÀr sig medan de utför olika handgrepp.
â NĂ€r man jobbar med slöjd sĂ„ ser man ju hur eleverna lĂ€r sig pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n i matte eller historia dĂ€r de mĂ„ste svara pĂ„ frĂ„gor muntligt eller skriftligt. NĂ€r du tittar pĂ„ nĂ„gon som syr eller bygger nĂ„got sĂ„ flyter det pĂ„. NĂ€r ett problem uppstĂ„r sĂ„ stannar de upp, vĂ€nder och vrider, man kan iaktta lĂ€randet pĂ„ ett helt annat sĂ€tt och det Ă€r sĂ„ spĂ€nnande. I andra Ă€mnen mĂ„ste lĂ€raren först ge en faktabas som sedan övas, men i slöjd mĂ„ste eleverna prova sjĂ€lva för att riktigt förstĂ„.
LÀraren kommer sÄledes in nÀr eleven stöter pÄ problem och verkligen vill lÀra sig nÀsta moment. Kajsa menar att det sÀllan finns ett enda givet svar, utan eleverna kan göra pÄ olika sÀtt för att hitta lösningar, eftersom olika material krÀver olika metoder och
dÀr Àr dialogen viktig, tycker Kajsa. Hon stÀller frÄgor som: "Vad tÀnkte du nÀr det blev sÄ?"
â Jag tycker det Ă€r ett mera spĂ€nnande lĂ€rande, att jobba med hĂ€nderna och tĂ€nka ut lösningar pĂ„ problemen, Ă€n att förelĂ€sa om en enda given metod. Det Ă€r jĂ€tteroligt att se nĂ€r polletten trillar ner, sĂ€ger Kajsa.