Emmicki levde med nÄgon som utgav sig för att vara nÄgon annan i tio Är. Det prÀglade henne starkt.
Jag trÀffar Emmicki i den trÀdgÄrd dÀr hon vÀxte upp i VÀstervik. Hon Àr hemma pÄ besök, nybliven tvÄbarnsmamma och livet har tagit en lugnare form för en tid.
Att fÄ vara mÀnsklig Àr viktigt för dig, pÄ vilket sÀtt?
â MĂ„nga tycker att det jag gör Ă€r sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n det de sjĂ€lva gör. Jag var pĂ„ en fest en gĂ„ng och trĂ€ffade en sjuksköterska som sa till mig att det Ă€r sĂ„ fantastiskt det jag gör. Det fick henne att ifrĂ„gasĂ€tta vad hon gör med sitt liv men hon gör ju vĂ€rldens samhĂ€llsinsats, hon rĂ€ddar liv varje dag. Det blir lĂ€tt fel perspektiv, sĂ€ger Emmicki.
Emmicki gick det samhÀllsvetenskapliga programmet. Efter gymnasiet reste hon och det var i Grekland som hon trÀffade den kille frÄn Kanada som hon skulle komma att leva med de kommande tio Ären. En mÀnniska som sedan visade sig vara nÄgon helt annan.
Emmicki var 19 Är och flyttade efter Greklandsresan till Montreal i Kanada. Hon flyttade ihop med killen och började studera statsvetenskap. Emmicki sÀger att hon kom till en smÀltdegel av kulturer.
Hur var det att leva dÀr?
â Jag Ă€lskade kulturen, konsten, musiken och maten, samtidigt Ă€r Kanada lĂ„ngt efter Sverige vad gĂ€ller jĂ€mstĂ€lldhet. Ju Ă€ldre jag blev desto mer kĂ€nde jag att den biten skavde.
Hon beskriver den första tiden i Kanada som spÀnnande. Paret bodde nÀra New York och Äkte ofta till USA pÄ helgerna men trots att hon tyckte om landet sÄ var det var inte en plats dÀr hon en dag ville ha barn.
â Det var sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n mina vĂ€rderingar och hur jag ville leva. Huvudgatan var full av strippklubbar.
Efter fyra och ett halvt Är tog hon sin kandidatexamen i political science (statsvetenskap), med fokus pÄ mÀnskliga rÀttigheter, konflikter och internationella lagar. Studierna fortsatte med en master i Holland, ett examensarbete i form av ett forskningsprojekt i Kenya, om kvinnor som blivit utsatta för sexuellt vÄld under konflikten dÀr, 2007-2008.
2009 tog hon sin examen, mitt under den stora finanskrisen. Jobben var fÄ men Emmicki visste vad hon ville.
â Jag var beredd pĂ„ att det kanske skulle ta tre Ă„r innan jag kunde försörja mig men jag fick stöd hemifrĂ„n. Jag behövde arbeta mig upp, jag hade mĂ„nga jobb samtidigt, sĂ€ger hon.
Sen flyttade hon och sambon till London.
â Jag jobbade i Oxford för olika bistĂ„ndsorganisationer och pĂ„ det brittiska parlamentet.
Emmicki Roos har kommit att jobba mycket med att fÄ in kvinnor i fredsprocesser och att ha ett jÀmstÀlldhetsperspektiv i fredsoperationer och fredsprocesser och allt som har med sÀkerhet att göra.
Emmicki har under Ären jobbat framförallt med att fÄ in kvinnor i fredsprocesser och kÀmpat för ett jÀmstÀlldhetsperspektiv i fredsoperationer, fredsprocesser och arbetat med sÀkerhetsfrÄgor.
Det Àr inte svÄrt att se att hon vill förÀndra och att hon inte duckat för de risker hon behövt ta för att kunna göra skillnad.
Men nu tar vi oss tillbaka till 2012 efter att Emmicki och hennes kille hade lÀmnat London och flyttat tillbaka till Kanada. Plötsligt förÀndrades livet.
â Jag Ă„kte hem till Sverige ett tag för att min mormor, som betydde oerhört mycket för mig, lĂ„g för döden. DĂ„ började det knaka i relationen med min kille.
Det visade sig att killen hon levt med i tio Är var nÄgon annan. Den Emmicki förÀlskat sig i fanns inte, han levde ett annat liv vid sidan av det liv han delade med Emmicki. Ett liv, i vilket han visade sig stÄ för helt andra vÀrderingar.
â DĂ„ hamnade jag i en enorm livskris. Hittills Ă€r det den största krisen under mina 37 Ă„r som skakade om hela mitt liv, sĂ€ger Emmicki.
Hon stannade under nÄgra mÄnader kvar hos förÀldrarna som stöttade henne.
â Jag hade sĂ„n enorm hjĂ€rtesorg, var sĂ„ chockad och sĂ„rad. Jag har nog inte kunnat förstĂ„ vad det innebĂ€r att ha en sĂ„n livskris innan jag hamnade dĂ€r. Jag har levt sĂ„ skyddat, haft sĂ„ mycket kĂ€rlek i min familj och varit sĂ„ respekterad.
Efter nÄgra mÄnader omvandlades sorgen till vrede. Ur vreden kom nÄgot nytt, en lÀngtan efter att fÄ dyka in i jobbet igen och en ny period i hennes liv tog sin början.
â En morgon sĂ„g jag mig sjĂ€lv i spegeln och insĂ„g att jag har tvĂ„ val, antingen lĂ€gger man sig ner och dör och livet gĂ„r inte vidare eller sĂ„ bestĂ€mmer man sig för att nu mĂ„ste jag kĂ€mpa emot och ta mig ur den hĂ€r krisen och komma vidare frĂ„n det hĂ€r sveket.
Hon erbjöds en chefstjÀnst i Indien men kÀnde att hon var för skör sÄ för första gÄngen pÄ nÀstan tio Är flyttade hon hem till Sverige igen.
â Jag fick ett jobb i Stockholm dĂ€r jag började arbeta pĂ„ en civilsamhĂ€llesorganisation som heter Operation 1325, med kvinnor, fred och sĂ€kerhet.
Ă
ret Àr 2012 och Emmicki blir intervjuad av media i Juba i Sydsudan om vikten av kvinnors lika deltagande i det fredsbyggande arbetet i landet.
Sedan dess har Emmicki jobbat halva tiden i Sverige och halva tiden utomlands. Hon har bott och arbetat i Afghanistan, Myanmar, Ukraina, Kenya, USA och nu senast i Israel och Palestina dÀr hon vÀntade sitt första barn.
Ăr du aldrig rĂ€dd?
â Det beror pĂ„ vart man Ă„ker, i Israel och Palestina kĂ€nde jag mig inte sĂ„ orolig, det sker attentat men det gör det i Stockholm, Bryssel och Paris ocksĂ„. I Kabul Ă€r man medveten om att man tar en risk. NĂ€stan varje dag nĂ€r jag Ă„kte till jobbet var det sjĂ€lvmordsattentat pĂ„ den strĂ€ckan.
Vid ett tillfÀlle vaknade hon klockan ett pÄ natten av att hela den container pÄ sex kvadratmeter hon bodde i skakade.
â Jag fick flyga in under sĂ€ngen och ta pĂ„ mig skottsĂ€ker vĂ€st och hjĂ€lm. Jag lĂ„g dĂ€r och vĂ€ntade pĂ„ att fĂ„ besked pĂ„ mobilen för jag visste inte om det var vĂ„r camp som var attackerad. DĂ„ har man 60 sekunder pĂ„ sig att springa till bunkern och ta sig ner, sĂ€ger hon.
Efter sju minuter fick hon ett meddelande, det var en attack tre kilometer bort men en sÄ stor sprÀngning att hela staden skakade.
â NĂ€r jag kom hem kunde jag tycka det var lite jobbigt med raketer kring nyĂ„r, sĂ€ger hon.
Ă
ret Àr 2015 och Emmicki blir avtackad pÄ Utrikesdepartementet i Kabul för att ha tagit fram Afghanistans första nationella handlingsplan för kvinnor, fred och sÀkerhet.
Det rÄder ingen tvekan om att Emmicki har ett lÄngt CV. Hon har inom ramen för sin nuvarande tjÀnst pÄ Folke Bernadotteakademien varit rÄdgivare Ät Svenska utrikesdepartementet i genomförandet av Sveriges nationella handlingsplan för kvinnor, fred och sÀkerhet. Hon har suttit tre Är i Natos civilsamhÀllespanel och rÄdgivit Nato vad gÀller jÀmstÀlldhet och mycket mer dÀr till.
Hon har ocksÄ varit med om en livskris som fÄtt henne att omvÀrdera saker. Hennes drivkraft Àr onekligen stark.
â SĂ„ lĂ€nge kvinnor inte har samma rĂ€ttigheter och möjligheter som mĂ€n att delta i allt fredsarbete, fredsprocesser och fredsförhandlingar sĂ„ kommer vi inte fĂ„ fred och stabilitet i vĂ€rlden, sĂ€ger Emmicki.