PÄ gymnasiet gick Sophie det estetiska programmet med musikinriktning. Efter gymnasiet stannade hon i VÀstervik, jobbade ett Är i VÀstervik pÄ bland annat macken Shell och det var dÀr en av hennes drömmar vÀcktes till liv.
â Det var en kvĂ€ll nĂ€r jag stod dĂ€r och jobbade som jag sĂ„g i en tidning, att det fanns en författarskola i Stockholm som lĂ€t intressant. Jag har alltid gillat att skriva sĂ„ jag sökte den och kom in, sĂ€ger Sophie.
Skolan heter Skrivarakademin och ges frÄn Folkuniversitet och Sophie lÀmnade dÄ VÀstervik, för skrivandet och Stockholm i tvÄ Är.
â Det var spĂ€nnande, allt var sĂ„ nytt eftersom jag bara hade bott i VĂ€stervik och dĂ„ haft alla nĂ€ra och kĂ€ra runt omkring mig, sĂ€ger hon.
Det Sophie uppskattade mest med flytten till Stockholm var att det bidrog till personlig utveckling.
â Jag flyttade helt sjĂ€lv och jag lĂ€rde mig dĂ€rför mycket pĂ„ vĂ€gen. Att dessutom fĂ„ tillbringa dagarna med att författa olika typer av texter och lĂ€ra kĂ€nna andra mĂ€nniskor som ocksĂ„ brann för skrivandet var en hĂ€rlig kombination.
Sophie blev dock inte kvar i Stockholm utan flyttade sedan hem till VÀstervik igen, tack vare kÀrleken.
En annan tidig dröm för Sophie var att en dag jobba som kurator.
à ret var 2001, Sophie var 14 Är och gick pÄ Ludvigsborgsskolan i VÀstervik. Hon gick i en klass dÀr det fanns en hel del konflikter mellan tjejerna.
â DĂ„ var vi en grupp tjejer som fick trĂ€ffa kuratorn Helen nĂ„gra gĂ„nger och göra en del övningar. DĂ„ tĂ€nkte jag att det hĂ€r verkar ju himla kul, jag vill ocksĂ„ bli kurator och sedan har det hĂ€ngt kvar i mig, sĂ€ger Sophie.
Det var nÀr Sophie var 25 Är som hon hoppade pÄ en distansutbildning pÄ Blekinge tekniska högskola, som hette SamhÀllsvetarprogrammet för lÀrande, utveckling och kommunikation och den gav henne 180 högskolepoÀng och en filosofie kandidatexamen i psykologi.
â Jag lĂ€rde mig mycket kring att förstĂ„ mĂ€nniskors beteenden ur olika perspektiv pĂ„ individ-, grupp- och organisationsnivĂ„ och jag valde utbildningen för att senare kunna jobba som just kurator i skolan, sĂ€ger hon.
Det hon uppskattar med utbildningen Àr att hon fick med sig en bra grund sitt kommande yrke.
Efter utbildningen arbetade hon drygt tre Är pÄ Arbetsförmedlingen med de mest utmanande fallen och det var dÀr hon upptÀckte att Ankarsrums skola sökte en kurator.
Nu jobbar hon pÄ högstadiet pÄ Ankarsrums skola, pÄ Blackstad skola och pÄ Himalajaskolan, sedan i augusti 2019.
Hur upplever du att ungdomarna pÄ högstadiet mÄr idag?
â Det hĂ€nder ju vĂ€ldigt mycket bĂ„de i kroppen och hjĂ€rnan i den hĂ€r Ă„ldern och sĂ„ pĂ„gĂ„r det mycket runt omkring. Man vill oftast inte sticka ut men man vill Ă€ndĂ„ vara sig sjĂ€lv men vĂ„gar inte det fullt ut. Jag skulle sĂ€ga att det Ă€r en ganska tuff period i livet, man vill vara stor och liten pĂ„ en och samma gĂ„ng, sĂ€ger hon.
NÀr Sofie trÀffar eleverna enskilt fÄr hon se mÀnniskan bakom den fasad som mÄnga visar upp.
Hur tror du att sociala medier pÄverkar dem?
â Jag tycker att det kĂ€nns som att de allra flesta har nĂ„gon stress eller press över sociala medier, att man ska hĂ€nga med och synas. Ibland sĂ„ kĂ€nner mĂ„nga att de behöver ha sin "snapchatkarta" pĂ„, trots att man inte vill att alla ska veta var man Ă€r hela tiden, sĂ€ger Sophie.
Att det pÄ internet alltid finns sÄ mycket att titta pÄ, ett enormt informationsflöde, tror Sofie gör eleverna Àn mer trötta och att detta lÀtt kan ta kraft frÄn andra saker som de skulle mÄ bÀttre av att göra.
Sophie anvÀnder sig av MI, motiverande samtal, nÀr hon arbetar med ungdomar.
â Det handlar om att man lyssnar mer Ă€n man pratar, att man Ă€r öppen i sin kroppshĂ„llning, jag tĂ€nker pĂ„ att inte sitta med armarna i kors, sĂ€ger hon.
MI handlar ocksÄ om att som kurator inte kritisera eller döma, att bekrÀfta det nÄgon sÀger och sedan sammanfatta det som personen sÀger.
â Jag kan stĂ€lla frĂ„gor ibland men det handlar mer om att jag försöker fĂ„ dem att berĂ€tta. Har de svĂ„rt för att prata sĂ„ anvĂ€nder jag mig av olika samtalskort, gubbar som förestĂ€ller olika sinnesstĂ€mningar och dĂ„ kan man prata kring de korten istĂ€llet, det blir lĂ€ttare Ă€n att prata om hur man sjĂ€lv mĂ„r.
Vad Àr det bÀsta med ditt jobb som kurator?
âDen positiva energin som jag fĂ„r av att trĂ€ffa barnen och ungdomarna! Det allra bĂ€sta Ă€r alla de framsteg jag fĂ„r se, stora som smĂ„, sĂ€ger Sophie.