Tidningsklipp. Linda, Ulrika och Veronica med mamma Marie-Louise. Uppmärksamheten blev stor när trillingarna föddes. "Trillingfödslar är ju ovanliga i sig, och mamma var den enda tonåringen i Sverige som fick trillingar det året", berättar Linda.
Vi bokade in en pratsund med dem, med just detta tema i fokus.
Vi ses hemma hos Linda Falk Nilsson, en fotbollsfri vardagskväll under pågående EM. Fotboll är viktigt för alla tre systrarna som under många år, med stora framgångar, spelade i Tjust IF. Men i kväll får alltså tv:n stå avstängd.
Det är en av dessa tropiskt heta sommarkvällar i juni. Vi slår oss ner i Lindas uterum på Rågvägen.
Några småkillar kickar boll på gräsplanen nedanför. Och på golvet framför oss sträcker katten Frank ut sig, så där njutningsfullt som bara katter kan göra.
– Jag ringde min äldsta dotter i går, inför det här samtalet. Jag frågade hur hon upplevde det att ha en så ung mamma när hon växte upp, säger Veronica Falk Nilsson som blev gravid med första barnet, Johanna, som 17-åring.
Vad svarade hon då?
– Hon svarade att hon inte reflekterat så mycket över det, men att kompisarna ibland kunde reagera på att jag var så pass mycket yngre än deras mammor. Nu tycker hon att det är en stor fördel, eftersom jag är en ung mormor, som har ork att vara aktiv med barnbarnen.
För Veronicas del var den där första graviditeten inte planerad. Hon gick på gymnasiet och skulle ta studenten året därpå.
Det var ändå ingen tvekan om att hon skulle behålla barnet. Men nu tog livet en ny riktning. Studierna fick pausas.
"Det är ju en trygghet såklart, vetskapen att man alltid har varandra", säger Ulrika Grönvall till vänster. I mitten Linda Falk Nilsson och till höger Veronica Falk Nilsson.
Linda, den av systrarna som blev mamma allra först, var dock tidigt tvärsäker på sin sak. Graviditeten var högst välkommen.
– Jag umgicks mycket med en tjej som var några år äldre och när hon fick sitt första barn var jag helt säker på att jag också ville bli mamma. Jag sa det här till min kille Ola (numera maken) som är äldre än jag. Han tog det inte så allvarligt utan tänkte nog att "ja, ja det blir väl lite senare".
Men det blev snarare förr än senare. 16 år gammal blev Linda gravid och vid 17 fyllda blev hon mamma till dottern Emma som fyller 30 i år.
Ulrika, som nu heter Grönvall i efternamn, väntade något längre men blev också hon en ung mamma – som 20-åring.
– Vår 20-årsfest blev ju lite speciell. Det blev inte så mycket partaj, säger hon skrattande och ser på sina systrar.
– Veronica var höggravid och Linda och jag ammade, förklarar hon.
Familjefoto. Bilden är tagen på Nygård i samband med en fest härom året.
Det är framför allt de lite äldre vuxnas reaktioner de minns från tiden då det stod klart att de gick i väntans tider.
– Det gjorde det viktigt för mig att visa mig duktig och prestera, säger Linda.
Som 16-åring kunde hon höra kommentarer som: "Det där kommer inte att hålla" och "Hur ska hon klara av detta?". De jämnåriga tog däremot det hela mer med ro, beskriver hon.
Veronica minns ändå att det kunde vara jobbigt i skolan när magen började synas.
– Jag gick hem och grät ibland och sa till min sambo Stefan (numera maken) att det kändes som att alla glodde på mig. "Säg som det är då", sa han.
Och en dag i omklädningsrummet efter gympan när blickarna brände gjorde hon just det.
– Ja, jag vet att jag är med barn! utbrast jag.
Reaktionerna som följde överraskade henne.
– Jag fick höra: "Ja, och du är så fin". Det värmde, säger Veronica.
Trillingarna med pappa Weine och mamma Marie-Louise.
Vad har varit de största fördelarna, respektive nackdelarna, med att bli förälder så tidigt?
– Att man är orädd i den åldern. Det är både en fördel och en nackdel. Man oroar sig inte så mycket. Man har inställningen att allt löser sig. När man blir äldre och har mer livserfarenhet blir man mer riskmedveten och lite ängsligare, enas de om.
Veronica Falk Nilsson, Linda Falk Nilsson, Ulrika Grönvall.
Linda och Ulrika är mamma till tre och Veronica till två. Och i dag har de inte mindre än åtta barnbarn sammanräknat.
– Våra barn växte upp nästan som syskon. Vi har bott nära varandra och barnen har egentligen inte känt några gränser mellan hemmen, säger Linda.
Under några år, framför allt på högstadiet, var det viktigt för Ulrika, Linda och Veronica att ha sina egna separata liv med egna vänner.
– Vi blev ju alltid betraktade som "trillingarna" annars när vi växte upp, och ibland var det som om folk trodde att vi var en, att vi tänkte och kände likadant. Det kunde irritera mig, säger Linda.
Men sedan barnen kom har de följts åt genom livet.
– Det är ju en trygghet såklart, vetskapen att man alltid har varandra, säger Ulrika.
Systrar. Linda Falk Nilsson, Veronica Falk Nilsson och Ulrika Grönvall.
Att bilda familj tidigt är nog något som ofta går i arv, tror Linda, Ulrika och Veronica.
Deras mamma Marie-Louise var bara 18 år när de föddes, och pappa Weine var 21. Uppmärksamheten blev stor. Inte bara hemmavid utan också nationellt. Bland annat gjordes ett reportage om familjen i Hemmets Journal.
– Trillingfödslar är ju ovanliga i sig, och mamma var den enda tonåringen i Sverige som fick trillingar det året.
Hur reagerade de när ni annonserade att de skulle bli morföräldrar, med tanke på den erfarenhet de själva hade?
– Bra. Jag minns att pappa skämtsamt sa till Stefan: "Hur tänkte du nu? Du planerar ju lika illa som jag!", berättar Veronica och ler åt minnet.
– Våra föräldrar har alltid funnits till hands och hjälpt och stöttat oss. Det känns viktigt att förmedla, säger Veronica.
Ännu en artikel i Hemmets Journal efter att trillingarna gift sig samtidigt i Gamleby kyrka.
Vad skulle ni vilja skicka med unga blivande föräldrar i dag?
– Tro på dig själv och din magkänsla. Det kan inte bli så många fel om man har mycket kärlek att ge. Med kärlek kommer man långt. Och våga be om hjälp.
Ulrika Grönvall, Linda Falk Nilsson, Veronica Falk Nilsson.