Samar Hadrous har jobbat på Sveriges Radio i tolv år. Nu går flyttlasset till Istanbul där hon ska rapportera från en stor del av Mellanöstern.
– Jag förstod direkt att det inte skulle bli någon mjukstart, säger Samar Hadrous när vi pratar med henne på länk från Stockholm.
Tjänsten tillträdde hon vid årsskiftet men strul med visum och arbetstillstånd har gjort att flytten till Istanbul, där hon ska vara stationerad, ännu inte har blivit av. Men nu har saker fallit på plats och inom kort går flyttlasset.
Sedan hon tillträdde tjänsten har hon ändå hunnit rapportera en hel del från Mellanöstern, fast från Radiohuset i Stockholm. Samar, som är uppvuxen i flera olika arabisktalande länder, har en fördel i att hon förstår de flesta dialekter som talas i arabvärlden.
– De språk som talas i Mellanöstern som jag inte kan är turkiska, persiska och hebreiska, säger hon.
Hon har också hunnit med en reportageresa till Israel, där hon guidades in i sitt nya jobb av en "fixare" samt av rutinerade SR-journalisten Cecilia Uddén.
Samar Hadrous har redan hunnit med en reportageresa till Israel/Palestina. Här pratar hon med några barn i det palestinska flyktinglägret Nour Shams på Västbanken.
Men hur förbereder man sig på att bevaka ett land som befinner sig i en blodig konflikt?
– När jag fick jobbet skickade SR mig på en säkerhetskurs i England. Där fick jag bland annat känna på hur det kunde vara att bli kidnappad. Även om jag visste att det var en övning var det ett sätt att träna hjärnan i att vara sårbar och inte ha kontroll över situationen. Det gör förhoppningsvis att jag får mer förståelse för vad människor i krig kan vara utsatta för.
Hon beskriver sig som "nyfiken och naiv" och känner sig inte särskilt rädd för att kasta sig ut i världens krigszoner.
– Förr trodde jag att jag var odödlig. Nu har jag fått några knäppar på näsan men har fortfarande grundinställningen att jag är nyfiken och undrar varför någon skulle vilja skada mig. Och jag har ett stort skyddsnät omkring mig som får mig att känna mig trygg.
Samar Hadrous rör sig vant i Radiohusets korridorer. Nu byter hon Stockholm mot Istanbul.
Kanske är Samars bakgrund en anledning till att krig och katastrofer inte är lika främmande för henne som för många andra svenskar. 1988 flydde hon tillsammans med sin familj från inbördeskriget i Libanon och krig har alltid varit en del av hennes liv.
När hon som tioåring kom till Sverige, bosatte sig familjen i Västervik. Pappa Mostafa hade kommit ett år tidigare och hade redan en stor släkt i Gamleby. Men Samar växte upp i Västerviks stadskärna, gick i skolan på Fågelbärets skola och därefter naturvetenskapligt program på gymnasiet. Pappan jobbade som hemspråkslärare. Samar satsade på en karriär inom naturvetenskap och pluggade efter gymnasiet matte i Lund och fysik i Stockholm.
– Men plötsligt hade jag svårt att se att jag skulle tillbringa hela mitt liv i ett labb och fick någon slags identitetskris, säger Samar och skrattar.
Samar Hadrous har bott i flera arabiska länder och förstår därmed de flesta dialekter som talas i Mellanöstern.
Hon tog en time-out och flyttade utomlands. Jobbade framgångsrikt med försäljning i Kuwait och Bahrain, men sneglade hela tiden mot mediebranschen som lockade hennes nyfikenhet. Till slut fick hon napp på ett mediebolag där hon först fick jobba med administration, och sedan fick börja testa på reporteryrket. Hon frilansade för diverse arabiska tv-kanaler och fick blodad tand. Flyttade tillbaka till Sverige och letade efter en utbildning i film- och tv-produktion. Den perfekta fanns på närmare håll än väntat – på GTV i Gamleby.
När det var dags att söka praktik gjorde hennes samhällsintresse att hon drog åt ett annat håll än studiekamraterna.
– Jag var inte intresserad av produktioner som "Solsidan" och "Paradise Hotel" utan sökte något mer seriöst, så jag hamnade på ett produktionsbolag som heter Laika, och som bland annat producerade granskande journalistik åt program som "Kalla Fakta".
Där och då bestämde hon sig för att överge produktionsbiten och i stället satsa på journalistik.
– Jag kände att det fanns saker jag kunde bidra med där, säger Samar, som sökte sig till Sveriges Radios arabiska redaktion.
Där blev hon kvar i åtta år och har bland annat jobbat som reporter, producent, programledare och har hållit i valdebatter med arabisktalande politiker i Sverige.
De senaste åren har hon jobbat med Studio Ett i P1. Hon har varit särskilt nischad på Ukrainakriget och lagt stor energi på att hitta drabbade människor som hon kunnat komma nära. Och det är just det som driver henne. Att låta civilbefolkningens röster bli hörda.
– Jag älskar den dynamiken, det är den som gör att jag känner mening med det här jobbet.
Hon har själv palestinsk bakgrund, men intygar att det inte är något problem för hennes del. Just därför att hon inte tar politisk ställning i något läge, utan enbart tar civilbefolkningens parti. Oavsett vilken sida hon för stunden bevakar.
Samar Hadrous testade redan i somras på jobbet som korre, då som sommarkorre i Istanbul.
Jobbet som korre är långt ifrån något vanligt dagjobb. Under sina arbetsperioder förväntas Samar vara tillgänglig hela tiden och hon har redan under månaderna i Stockholm lärt sig att det kanske inte är läge att försvinna ut på något strax innan lunch- eller kvart-i-fem-ekot, ifall hon skulle bli ombedd att medverka där.
– Ibland är det jättemycket att göra, men jag behöver inte hålla koll på allt själv, utan har god hjälp av utrikesdesken som hjälper till att uppdatera mig.
För att fungera som korre ser hon tre delar som centrala:
– Jag behöver vara påläst och ha koll på det senaste – men sedan kunna ta det som det kommer, säger Samar Hadrous.