Drake kom till Västervik 1858. Den 24-årige ynglingen hade fått en tjänst som extralärare på läroverket. Erbjudandet kom som en skänk från ovan. Drake hade haft en besvärlig tid bakom sig. Vi återkommer till den och börjar berätta hans historia från barndomen.
Hans liv inleddes i Skedevi i Östergötland. Den unge magistern var son till godsägaren och adelsmannen Magnus Gustaf Drake af Hagelsrum. Han var förmögen ägare till Tisenhults säteri. Det var en bildad familj, där modern var varmt religiös. Föräldrarna uppfostrade sina söner till att bli enkla, sparsamma och flitiga. De fick tidigt lära sig visa barmhärtighet mot fattiga och svaga. I hemmet var det tradition att dagen före julafton dela ut så kallade julhögar till folket runt godset.
Adolf och hans bröder gav sig glada i hågen i väg på sina kälkar, som var fyllda med bullar, korvar och annat som kunde sprida lite ljus och värme hos torpare och statare i grannskapet. Det fortsatte Adolf med även som vuxen man. Det var många fattiga Stockholmshem som fick besöka av Adolf Drake.
Det stod tidigt klart att den unge Adolf inte skulle passa till vare sig militär eller bonde. Därför bestämdes det att han skulle välja prästbanan. Han skickades till skolan i Norrköping. Han visade sig ha läshuvudet och blev skolans främste elev. Han fortsatte studierna med inriktning mot en framtid som präst. Men han fick snart avbryta sina studier på grund av svag hälsa. Han blev under en tid informator på Kullerstad och deltog gärna i sällskapslivet.
Hans bräckliga hälsa visade sig också när det var dags att exercera. Han lejde helt enkelt bort sin tjänstgöring till en yngling vid namn A F Nilsson. Det var helt okey på den tiden. Nilsson fick 33 riksdaler och 16 skilling banko för besväret.
Drake for tillbaka till Uppsala och återupptog sina studier. Han tilläts att tala i flera kyrkor. Under tiden kom han i kontakt med frikyrkorörelsen och blev starkt påverkad av flera av deras främsta företrädare. De fick honom att börja tvivla på om prästbanan var hans väg i livet. Han avstod – av samvetsskäl – att prästviga sig. Det var en stor missräkning för hans mor.
Ett par år senare förordnades Drake till vice lärare i Linköpings lärdoms- och apologistskola. Han blev långvarigt sjuk i feber. När han åter blev frisk förklarade biskopen att han inte var välkommen tillbaka till skolan eftersom han överträtt konventikelplakatet. Han erbjöds flera andra anställningar, bland andra som sekreterare hos Evangeliska Fosterlandsstiftelsen – men avböjde av principiella skäl.
Det var nu han kom till Västervik och läroverket. Han kände redan A J Edenholm här och var bekant med greve Stackelberg på Stensnäs. Edenholm var provinsombud för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och reste runt i socknarna. Han hade också skaffat sig åtskilliga böcker i religiösa ämnen, bland andra A Wibergs bok om dopet. Den ville Drake låna. Men Edenholm sa först nej:
– Det får du inte, ty då blir du baptist!
I Västervik sökte och fann Drake likasinnade. Tillsammans med gudfruktiga vänner studerade han bibeln. I Västervik var isen redan bruten. Här fanns inga tankar på att åtala någon för brott mon konventikelplakatet. Drake bodde i ett hus ägt av byggmästare C M Andersson. Denne hade inträtt en bönsal i sitt hus. Drake hade lugna dagar i Västervik. Men den tiden skulle snart ta slut. Det blev åter strid kring hans namn.
Han hade blivit ombedd att predika i stadens kyrka. Han sa först ja, men sedan han funderat en stund på saken ändrade han sig. Han ansåg sig inte kunna läsa de föreskrivna bönerna. Kyrkoherden blev sur och anmälde honom för skolans inspektor. Det blev en het debatt om mellan dem om nattvarden och dopet. Striden följdes av flera innan Drake fann för gott att lämna lärarens kall.
Vid den här tiden fanns det inga baptister i Västervik. Ungefär samtidigt som Drake låg i fejd med skolledningen kom en baptistpredikant från Norrköping till Västervik. Han döpte Drake en junidag i Gamlebyvikens vatten. Strax därefter lämnade han Västervik. Men baptiströrelsen hade fått sitt fäste i Västervik. Året efter Drake lämnat bildades den Baptistförsamlingen av 16 tappra själar. De hade ingen lokal och fick verka många gånger i stark motvind. När församlingen ville annonsera i Westerviks-Weckoblad om invigning av sitt första kapell blev det först kalla handen. Efter starka påtryckningar veknade tidningens redaktör och tog in annonsen på en mindre synlig plats...
Men då var Adolf Drake redan en av baptistkyrkan mer framträdande män. Han blev bland annat lärare på Betelseminariet och grundare och mångårig redaktör för tidningen Wecko-Posten. Han dog 1903.