Branden började vid tiotiden på morgonen. Den fick ett hastigt förlopp. Vid tolvtiden hade man branden under kontroll. Men då hade de gamla träbyggnaderna brunnit ner till grunden. Verkstadshuset, som var av sten, var kraftigt spolierat, skrev Västerviks-Tidningen redan samma dag. Tidningen kom ut på eftermiddagen vid den här tiden.
Det är Kalle Henriksson som lånat oss bilderna från branden, som kunde ha slutat mycket illa. Den västliga vinden blev stans räddning den gången. Däremot letade sig gnistor över till Slottsholmen och hotade restaurangen som fick vattenbegjutas.
Branden väckte stor uppmärksamhet. Tusentals nyfikna följde dramatiken från kajen vid Lilla Strömmen. I lokalerna som brann fanns Edlunds fiskrökeri, ett varumagasin för Tjust lantmannaffär och en bil- och båtverkstad.
De var anställda i rökeriet som hade upptäckt branden. De hade tagit en liten paus och skulle gå upp på tredje våningen för att beundra ett segelfartyg som var på väg förbi. På väg upp såg de gnistor från husets översta våning. De slog larm till grosshandlare Edlund som i sin tur kallade på brandkåren. Vid elvatiden nådde branden sin kulmen. Taket till det stora magasinet rasade in, "med brak och oväsen".
Träbyggnaderna som brann ner var det gamla rökeriet och ett gammalt magasin. Vid branden förstördes ett stort lager spannmål på 125 ton och gödningsämnen. Hela lagret av rökt strömming och mängder av tomma silltunnor och strömmingslådor gick också förlorade. Det enda som kunde räddas var ett mindre parti mjöl.
Ett par dagar efter branden berättade tidningen om polisens teorier om orsaken. Polisen ansåg att branden uppstått genom gnistor från skorstenen eller genom självantändning. Det fanns gott om brandfarligt material i husen, bland annat fanns ett parti kvarlämnade flaskor med skoimpregneringsmedlet Vestalin från Tillbergs tid. En teori var att dessa självantänt av solen som lyste genom ett fönster.
Branden blev ett svårt slag för Edlund. Han hade några dagar tidigare installerat flera nya maskiner i sin anläggning. Men han lät sig inte nedslås. Han gjorde klart redan dagen efter branden att anläggningen skulle byggas upp igen. Edlund höll sitt ord.
På 1950-talet hade fiskförsäljningsföreningen rökeri i bottenvåningen i det nya huset, som Edlund startat 1935 och drev fram till 1943. Han bodde kvar på andra våningen. 1966 flyttade rökeriet och i början av 1981 revs huset.