I nyheterna behandlades vi som siffror varje dag. Tusen personer dödades, 500 skadades, 300 saknades, kidnappades...
Nu är vi ett visst antal flyktingar, invandrare och asylsökande. Siffror.
Vi ses inte som individer – men bakom varje siffra finns i själva verket en historia. En dröm, en besvikelse och en kärlek.
Ett barn som har en frukt i sin väska, en pappa som går till sitt jobb, en mamma som är arg på sina barn, en make som vill säga ”jag älskar dig, förlåt mig” till sin hustru. En tjej som använder smink för första gången, en pojke som skriver sin flickväns namn i ett block, en kvinna som bär sina gamla smycken, en farfar som väntar på barnbarnens besök.
Vi är inte bara siffror. Vi har drömmar som vi ännu inte förverkligat, önskningar som inte uppfyllts. Siffrorna har inga minnen och inga drömmar, men det har vi.
En gång var jag med på TV-nyheterna. Jag visste att jag var en siffra i nyhetsuppläsarens telegram. Men nyhetsuppläsaren berättade inte hela sanningen. Jag ville skrika; ”Stanna, jag vill berätta hela min historia!”, men han hörde mig inte och fortsatte att räkna upp sina siffror.
Jag ville säga att döden luktar illa, hur otäckt kriget är, hur jag saknar mitt hus och hur tacksam jag är för att min familj är välbehållen. Jag har lidit mycket och känt stor rädsla.
Frågan är vem som bryr sig. Vem vill lyssna på vår oro och vad vi varit med om? Det är lättare att hantera verkligheten om den bara består av siffror. Den blir mindre störande. En siffra har inte samma värde som en individ. När antalet är litet, betyder det ingenting för den allmänna opinionen.
Siffror blir ibland till grupper, och i grupper behandlas vi återigen inte som individer. Vill man kan man dela in folk i grupper under olika rubriker, och döma dem utifrån detta. En grupp är dålig, en är bra, en grupp är farlig.
Hur kan man säga så? Vi är människor, vi är olika. Var och en av oss är unik. Varje man är oskyldig tills motsatsen bevisas, och det gäller inte bara i domstolen. Det måste bli en del av vår livssyn. Att en person i en grupp är på ett visst sätt betyder inte att alla är sådana. I samma grupp kan det finnas en mördare och ett offer. Det finns onda och goda. Att vi befinner oss i gruppen ”invandrare” betyder ingenting.
Vi har inte blont hår och blå ögon, vi är inte långa och vackra som ni, men vi älskar och hatar och vi blir arga och glada.
Kanske har jag samma blodgrupp som du. Jag öppnar mitt hjärta och jag vill vara din vän. Tack för att du accepterar mig.