Onsdagen den 11 november är det 98 år sedan Göte Jonsson föddes. Han växte upp på gården Vigelsbo i Fårhult, som hans pappa arrenderade av bruket.
Men pappan dog när Göte bara var 14 år. Familjen splittrades. Det var svårt för mamman att ensam kunna försörja sig och fem barn, och för Götes del var tanken att han skulle börja jobba på en gård för mat och husrum.
Det ville inte Göte. Han gömde sig i skogen och slapp bli dräng. I stället fick han jobb på bruket i Ankarsrum.
– Jag började arbeta treskift vid en radiotorpress för 18 öre i timmen.
Senare blev han svetsare och verktygsfräsare och bestämde sig för att studera till ingenjör.
– Jag läste på korrespondens om nätterna och jobbade om dagarna.
Det var slitsamt, men enda sättet, om han skulle ha råd att läsa vidare. Sedan var han ju ung och behövde inte så mycket sömn...
Efter 21 år på bruket i Ankarsrum gick flyttlasset till Nyköping, där Göte fått jobb som verktygskonstruktör på Wedholm. Efter två år där, blev det två år i Arvika, med samma typ av jobb, men det var för långt från hemtrakten, tyckte Göte.
Han sökte och fick jobb på Överums bruk och där blev han sedan kvar till pensionen. I Överum var han chef för verktygskonstruktörerna och ledde verktygstillverkningen.
Han träffade sin blivande fru, Jane, i mitten på 30-talet och de fick 60 år tillsammans innan hon gick bort 1995. Då hade hon varit sjuk länge, efter en stroke med afasi som följd.
– Jag skötte henne i nio år, berättar Göte.
Efter fruns bortgång träffade han Britt Molin i Gunnebo, som han var särbo med fram till förra året, då även hon gick bort.
På fritiden har han varit engagerad i hemvärnet och ägnat sig åt trähantverk och lädersömnad. Han byggde själv familjens fritidshus i Sandvik, Lofta. Nuförtiden håller han sig i gång med promenader, en på förmiddagen och en på eftermiddagen.
– Annars sitter man och slöar till.
Han ser ganska bra och kan läsa såväl böcker som tidningar, bara han har god belysning. Just nu läser han om Sveriges historia.
Sin höga ålder till trots, klarar sig Göte fortfarande själv i hemmet och har ingen hemtjänst eller städhjälp.
– Jag är envis, säger han.