Så länge jag kan minnas har jag alltid haft en aning knepig relation till fotboll. På skolgården hade jag inte rätt motorik för att tycka att fotboll var den bästa av lekar när väl klockan ringde ut för rast. Mina föräldrar försökte förgäves locka ut mig till att sparka boll med grannbarnen och kusinerna, de anmälde mig till och med till ett sommarfotbollsläger.
Envis, som bara ett barn kan vara, hade jag nog redan i ung ålder bestämt mig att fotboll inte var något för mig Jag anslöt mig aldrig till något av de lokala knattelagen. Nej, jag trivdes bäst med mitt tv-spel. Och som barn reflekterade jag aldrig över vad för betydelse det kan komma att få att som kille inte förstå charmen med bollsporten.
Lärdomen kring detta är något jag skulle få långt senare. Insikten i att det kanske finns någon form av handikapp, i att som kille inte gilla fotboll, kom till mig när jag för några år sedan arbetade utomlands. Kollegorna, som bestod av olika skandinaver, byttes ut på halvårsbasis och när det väl var dags för en ny grupp att knyta band med varandra blev det ofta så att tjejer och killar anordnade aktiviteter på varsitt håll.
För oss grabbar handlade det oftast om att gå ut på någon bar och se på fotboll. Jag föreslog ofta annat, men fotbollen fanns liksom alltid där centralt. När mina skandinaviska kollegor började prata med mig om allsvenskan eller någon euroepisk liga satt jag där som ett frågetecken. "Hur kan du inte ha ett favoritlag", var en fråga som ständigt återkom. Jag försökte skoja bort det hela med att säga att jag alltid hejade på det lag som vann, kollegorna var aldrig nöjda med svaret. Så småningom blev vi ett tajt team, vissa av oss goda vänner, även om det alltid kändes som att de som hade fotbollsintresset gemensamt hade ett försprång med att knyta an till varandra.
Och kanske är det så det är med intressen, de förenar oss människor. Mot bakgrund av mitt bristande fotbollsintresse kanske jag inte borde få dras med i folkklackarna, jag ser ju ändå inte charmen med sporten. Men nu, när Västerviks uteserveringar fylls till bredden, och det fullkomligt skrålar över gator och torg när väl Sverige gör mål, gläds jag med alla er som dras med i euforin. Och tack för att även vi utan något vidare fotbollsintresse får vara med i sommarfesten!