På Västerviks museum uppmärksammas inte dagen på något särskilt sätt. I stället är det en annan historisk händelse, nämligen hungerupproret 1917, som står i fokus.
– Vi är precis mitt i byggskede i utställningen om 1917, berättar Veronica Palm, biträdande museichef och arkivarie vid Västerviks museum.
Om den 4 juni 1517 kan hon berätta följande:
– Västervik och borgen bränns vid ett danskt anfall. 140 stadsbor som sökt skydd i borgen brann inne eller dödades, bland annat Johan Arendssons hustru Agnes Knutsdotter och deras fyra barn. En av sönerna sökte fly elden men blev enligt vittnesmål dödad av danskarna med stick från åtta hillebarder. Johan själv togs tillfånga och sattes i danskt fängelse. De flesta överlevande flyttar åter in i Gamlebyvikens inre och stadsrättigheterna återflyttas till Gamla Västervik.
I historiska skrifter om Västervik finns mer att läsa om den blodiga dagen, som i boken ”Västerviks historia” från 1933, skriven av Henrik Munthe och Harald Hansson:
”Vid pingsttiden 1517 landade den danska flottan i Västerviksskären. Stäkeholm, som då innehades av Johan Arendsson (ulv), inneslöts. Någon stormning tycks man knappast ens ha behöft tillgripa, ty slottet, vars inre rymde en myckenhet ’gammalt träverk’, sköts i brand den 4 juni. Av de innevarande – bl. a. hade en del av stadens borgare sökt skydd inom fästet – blevo de, som stannade kvar, kvävda av röken, medan de övriga, vilka sökte undgå lågorna, till stor del drunknade eller nedhöggos. Endast de innebrändas antal beräknades till inemot 140. Bland dem befunno sig Johan Arendssons hustru och barn. Samma dag som slottet offrades även staden åt lågorna.”
Västervik hade redan innan invasionen varit hårt ansatt. Även sedan staden flyttats från Gamleby till nuvarande geografiska läge vid Gamlebyvikens mynning, kring 1433, attackerades den många gånger. Det blev stökiga och blodiga år med omväxlande svenskt och danskt styre i fogdeborgen Stäkeholm. Först efter kung Engelbrekts död, vid mötet i Söderköping hösten 1436, överlämnades Stäkeholm och flera andra borgar till Sverige och Nils Oxenstierna.
Fler oroliga år följde ändå och Västerviksborna fick bland annat uppleva styre under den krigiske Erik Karlsson – bror till Linköpingsbiskopen Kettil Karlsson – som bland annat försökte göra uppror mot kung Karl. Det gjorde han genom att överrumpla rådet, som samlats i Vadstena 1469. Han tillfångatog Arvid Trolle samt kungens dotter Magdalena och förde dem till Stäkeholm.
Något år senare besegrades Erik Karlsson av Sten Sture och flydde till Danmark. Men även under Sten Stures tid upplevde Västerviksborna krig och oro – samtidigt som Erik Karlsson återvände i form av sjörövare, med Stäkeholm som operationsbas.
Staden sattes i brand flera gånger men reste sig gång på gång.
Invasionen den 4 juni 1517 blev kulmen på många blodiga år och betydligt värre än de tidigare. Den här gången handlade det om en nästan total ödeläggelse av Västervik.
Sedan dess har Stäkeholm, sedermera Stegeholm, byggts upp igen och i dag minner en stenruin om forna tider. Vid ingången berättar en anspråkslös minnestavla borgens historia. Utan att ge känslan av de många hemskheter som utspelat sig i den numera vackra, historiska miljön.