Nu väntar ett nytt liv för Hjortedsprästen

Den 271 kvadratmeter stora prästbostaden i Hjorted töms för fullt. Utanför står en container och auktionsbyrån har hämtat möbler. Flyttlasset till Jurastigen i Västervik har redan gått.

Nu väntar ett nytt liv.

– Jag jobbar till den sista augusti men sedan har jag tre månaders semester att ta ut, säger Nils-Henrik Sikström när vi ses i Kyrkans hus i Västervik.

– Under ett års tid har jag förberett mig mentalt på att sluta. Jag har gått och smakat på bibelordet "Allt har sin tid" och det har gjort allt mycket mycket enklare.

Som 18-åring bestämde sig Nils-Henrik Sikström för att bli präst. Han drabbades av gallsten, inflammerad gallblåseinflammation och gulsot och våren 1969 kunde han inte gå i skolan.

– Dagarna var okej, men på nätterna fick jag gallstensanfall och snurrade runt som en kåldolme i sängen. Det var fruktansvärt.

Nils-Henrik berättar att han var trött på livet. Dagen före midsommarafton skulle gallstensoperationen ske.

– Innan jag kördes in i operationssalen knäppte jag händerna under täcket och sa "Gud låt det gå som det vill men jag vill höra ihop med dig".

I den stunden "hände det något", menar Nils-Henrik.

– På andra sidan operationen hade jag plötsligt ett helt annat själsligt liv. Tidigare hade jag tyckt att fina bilar och status var a och o, och jag tycker fortfarande om fina bilar, men de har inte främsta platsen i mitt liv.

Under sjukdomstiden spelades Trio me' Bumbas schlager "Man ska leva för varandra" för fullt på radion.

– Det är ingen andlig sång men den har ett andligt tilltal och den blev viktig för mig.

Nils-Henrik Sikström prästvigdes i december 1974 och startade sin prästtjänstgöring i Västervik. Efter en kort tid började han arbeta som präst i Törnsfalls församling.

Under Nils-Henriks elva tjänstgöringsår i Törnsfall hann han gifta sig med sin nuvarande fru Agneta och paret fick två barn. Trots underbara grannar och efter mycket tvekan bytte paret församling. Nils-Henrik blev placerad i Hjorted.

– Några år innan vi flyttade till Hjorted var jag ute och gick med hunden en fredagskväll. Plötsligt såg jag att det stod "Hjorted" i eldskrift på himlen. Jag trodde att jag inbillade mig, så jag bad Gud att visa min fru också, för Hjorted fanns inte på vår karta. Jag sa inget till Agneta, men morgonen efter frågade hon "skulle du inte kunna bli präst i Hjorted?".

– Jag bad om ett tecken och jag fick det.

Nils-Henrik Sikström gick hundpromenaden år 1982. Flytten till Hjorteds prästgård gick först fyra år senare, 1986.

Det har hunnit bli 31 år i kyrkans tjänst i Hjorted, vilket inte var planen från början. Men familjen Sikström har trivts.

– Jag kommer inte att sakna huset, men det finns många människor jag bär med mig i mitt hjärta. Jag kommer att sakna de mänskliga mötena.

Nils-Henrik Sikström tar för tillfället dagen som den kommer.

– Att ta en dag i sänder är en god kristen tanke. Jag hoppas att grejer dyker upp allteftersom. Och självklart kommer barnbarnen att ta mer och mer plats i mitt liv.

Han är också intresserad av datorer och han tror att han kommer att spendera en hel del tid framför datorn.

– Jag gillar Tyskland också. Jag och min kompis Claes-Göran Thorell (som arbetat som präst i Hallingeberg-Blackstads församling reds. anm.) brukar åka till Tyskland varje år. Vi har en resa inbokad i höst. Där trivs jag som fisken i vattnet.

Nils-Henrik Sikström berättar att ett dödsfall blev en ögonöppnare för honom. En tysk turist gick bort under vistelsen i Sverige och Nils-Henrik Sikström tänkte att det även kan ske inom hans församlings område.

– Jag har läst tyska i skolan men jag hade inte förvaltat mina kunskaper. Numera läser jag skönlitteratur på tyska och ser på tyska tv-serier.

Nils-Henrik Sikströms uppfräschande av sina tyskakunskaper har varit till nytta.

– Jag har förrättat två tyska begravningar och flera dop och vigslar, säger han och berättar att det finns både sommarboende och permanentboende tyskar inom Hjorteds församling.