När VT hälsar på, några dagar före högtidsdagen, slår vi oss ner i vardagsrummet i Everts lägenhet. Den ligger bekvämt i markplanet, vid Piazzan i Överum.
På fönsterrutan sitter ett litet anslag om att här finns grejer till salu. Det visar sig att det är sådant som har blivit kvar sedan han drev loppis för några år sedan. Han hade loppis i tio år.
Det var ganska varierande vad han köpte in, men en sak som intresserade honom var konst, och det har han fortfarande en hel del av hemma på väggarna, bland andra verk av Folke Gullby.
Evert Kalmerfjord bodde som barn i Blankaholm-Solstadström, men när andra världskriget var slut gick flyttlasset in till Västervik.
Till Överum kom Evert 1957, efter lumpen på I4 i Linköping. Han hade en kompis som fått jobb på bruket i Överum och snart hade Evert också fått jobb där, som plåtslagare och svetsare.
– Då var det 700 anställda där.
Han var kvar på bruket i 35 år, men blev av med jobbet när Electrolux flyttade produktion till Ankarsrum. Evert ville inte flytta med, eftersom han hade hus och familj i Överum.
När han tänker tillbaka på sitt liv såhär långt, är det särskilt åren som raggare som han minns.
– Det var en kul tid. Vi var åtta–tio raggare som hade häftiga bilar i Överum.
Själv körde han runt i en Renault Frégate. Raggarkulturen kom tidigare till Överum än till Västervik, så när Kit Colfach skulle spela in raggarfilmen "Susanne", fick han rikta blicken norrut.
– I Västervik fanns det inga raggare, så de fick importera från Överum, säger Evert och skrattar lite.
Han var själv en av dem som "importerades" till filminspelningen och det blev ett minne för livet.
Förutom sitt intresse för gamla grejer, tycker Evert att det är kul att titta på sport, och då i synnerhet engelska ligan i fotboll.
Hans fru lever inte längre, men deras son bor kvar i Överum. Evert har också två barnbarn.