I dag är det diskussioner om vad varmbadhuset ska användas till då det inte längre används till bad.
Jag har minnen från skoltiden på 50-talet (slutade skolan 1962) då vi fick åka till varmbadhuset och tvätta oss och bada. Det var inte alla som hade badrum på den tiden.
Det var med skräckblandade känslor vi åkte till varmbadhuset för bad. Där fanns det en badmästare som tog hand om oss. Namnet på badmästaren kommer jag inte ihåg, men det kanske någon av VT:s läsare gör? Det var en stor gubbe med glasögon och vit rock och vita träskor. Han gick runt och övervakade så vi tvättade oss ordentligt överallt. Vi fick ha en liten badbalja, tvål och en borste. ”Glöm inte häla, och ryggen får ni hjälpa varann me”, gick han runt och kollade.
Efter tvagningen så skulle vi in i duschen. Det var en takdusch så vi ville känna på vattnet först. Tog det för lång tid så tog ”gubben” tag i nacken och bara skickade in oss i duschen. Tvål i ögonen tog han ingen hänsyn till. Efter den behandlingen så skulle vi i bassängen. I våra ögon så var den ”vråldjup” i ena delen. Dom som inte gick i frivilligt, dom fick hjälp av ”gubben”. För i bassängen, det skulle vi antingen vi kunde simma eller inte.
Efter bassängen så var det besök i bastun. Många ville inte in där, men det var obligatoriskt för alla. Vi hade bad en gång i veckan. Kan tänka mig att det var en del som fick vattenskräck efter behandlingen i varmbadhuset. Undrar vad det skulle blivit för reaktioner i dag på den upplevelsen vi fick på skolbaden.
Varannan vecka så var det bad i Lidhemskolans bassäng. Där var det inte så djupt, så dom baden var lite snällare mot oss. Och ingen badmästare som hjälpte till.