Samling vid ryssjan sommaren 1943. Från vänster: Farbror Ville, författarens far Albin och författaren Håkan Österberg.
I världen utanför Sverige pågick det andra världskriget, här hemma i Sverige var vi neutrala. Vi hölls utanför tack vare Per Albin och en rad eftergifter gentemot tyskarna, som fick åka tåg fritt i Sverige och köpa malm till sina kanoner. Permittenttågen rullade, också med sårade tyskar som bjöds på kaffe av bland annat prinsessan Sibylla. Närmare två miljoner tyska soldater tilläts resa på svenska järnvägen åren 1940–43. Den stora vattendelaren i svensk politik skedde midsommaren 1941 med Tysklands begäran om att transportera den beväpnade ”Engelbrecht-divisionen” genom Sverige. Vår kung Gustav den V hotade avgå om inte Sverige gick med på detta.
Men hade Sverige egentligen något val? Det nazistiska Tyskland hade haft stora framgångar och stora delar av det västliga Europa var ockuperat av nazisterna. Allt hade gått Tysklands väg hitintills i kriget. Men i februari detta år vände kriget. Det var vid slaget om Stalingrad, ett av historiens blodigaste slag, som pågick mellan den 21 augusti 1942 och den 2 februari 1943, med sammanlagda förluster på nära två miljoner människor. Ett avgörande nederlag för Nazityskland och därefter var nazisterna på reträtt. Lite närmare oss här i Sverige pågick andra stridigheter. Det var i Finland där min mors bror Eric deltog som frivillig för Finland i kriget mot Ryssland.
När jag var en liten gosse i början av 1940-talet brukade min familj tillbringa somrarna på Grönö hos farbror Ville och hans fru. Min mor Sigrid hade också varit där när hon var barn, eftersom Ville var en släkting till familjen. Han idkade fiske vilket jag betraktade med stort intresse, att fiska var mycket spännande. Det hände också att jag fick följa med när han lade nät och andra redskap. Ville var inte min riktiga farbror, utan det var vad jag och alla andra kallade honom. På den tiden var det inte så mycket bebyggt på Grönö med omgivningar. Det var väl egentligen bara Villes bostadshus och hans sjöbodar som fanns där samt den lilla spången som gick över Grönösund till Villes fastighet.
Den här sommaren var min far hemma på permission från det svenska kriget, det vill säga vaktpost på gränsen mot Norge som ju var ockuperat av Nazityskland. På ängen framför Villes fastighet hade svenska soldater slagit läger, oklart om de var där för att vakta oss mot ryssen eller tysken? Det visade sig att de här soldaterna kom från vitt skilda håll i Sverige. Enligt vad min far berättade kom någon från de trakter där min far hade sin vakttjänst. I vårt grannland Finland rådde fullt krig. I detta krig deltog en av min mors bröder och en som var gift med hennes syster. I april detta år fick familjen ett sorgens budskap från den fronten.
Efter segern mot nazisterna i Stalingrad avancerade ryska armén västerut och nådde i april fram till Finland. Det var där var min morbror Eric Nordström var förlagd. Han var sedan början av finska vinterkriget frivillig i finska armén där han anslöt i en av de första kontingenterna 1939. Därefter deltog han i det som kom att kallas Fortsättningskriget och som pågick mellan den 25 juni 1941 och den 19 september 1944. I detta krig var min morbror Eric översergeant och eldledare i den finska armén och han stupade den 20 april 1943. I detta krig var Finland förbundet med Nazityskland och de båda nationerna slogs mot en gemensam fiende. Finland för sin frihet och Tyskland – ja vad återstod för deras del?
Svenska soldater i fält solar sig på ängen vid Grönösund. I bakgrunden syns Villes hus och spången över sundet.
Så här 80 år efteråt kan jag fundera på vad min morbror Eric tänkte om detta? Med tanke på hans militära grad och hans uppgift i kriget måste han ha varit medveten om att hans förband på något sätt var allierat med tyska styrkor. Hur påverkade det honom i hans inställning till vad han slogs för, och varför han engagerade sig i kriget för Finland mot den ryske anfallaren? Det finska fortsättningskriget utkämpades mellan Finland och Sovjetunionen mellan juni 1941 och september 1944. Vi ska komma ihåg att Stalin försökte göra Finland till en lydstat inom Sovjetunionen redan under vinterkriget, så jag är säker på att detta var en stark motivation för min morbror att delta i detta krig. En annan morbror, Sven Öberg som var gift med Dagny, en syster till min mor, var också svensk frivillig. Han var inte med i några stridande förband, han var bilförare och körde olika transporter, bland annat ambulans för Röda Korset, i kriget mot Ryssland och överlevde detta helvete!
Idag är det åter krig i vårt närområde! Putins Ryssland för ett smutsigt angreppskrig mot Ukraina. Despoter som vill utöka sina landområden har alltid funnits, de byter bara namn. Hur läget är på mitt forna Grönö idag vet jag föga om, men antar att det är rätt lugnt. Med anledningen av det ryska angreppskriget mot Ukraina vet jag desto mer, eftersom det haglar av nyhetsbulletiner därifrån. Det åker svenska frivilliga till det kriget också, själv är jag överårig och frågan är vad en 82-årig gammal man kan bidra med? Jag får göra vad jag kan, skicka pengar och skicka kläder. Vapen har jag inga, men vårt land har! Skicka det de just nu behöver som mest. Utöver artillerisystemet Archer behöver de stridsflygplan – skicka Jas 39 Gripen! Vi har faktiskt rätt många i lager, Saab har tillverkat över 300 enligt uppgift.
Författaren Håkan Österberg kommer tillbaka till uppväxtstaden Västervik för att prata om sin senaste bok och sitt författarskap. Bilden är tagen på en uteservering i Västervik i samband med lanseringen av boken Hospitalet 2018.
Min morbror Eric är begravd på Skogskyrkogården här i Stockholm, lite söder om stan som sig bör, eftersom han var född och uppvuxen på Södermalm. Jag brukar besöka graven då och då och konstaterar att den är välskött. Det är Svenska frivilligkårens förtjänst i första hand. Eric fick flera medaljer för sina förtjänster i kriget, bland andra 1:a klass frihetsmedalj. Idag skriver jag böcker och jag har gett ut en, Hospitalet, och skriver på två nya. I dessa böcker är mitt alter egos namn Eric, och därmed vill jag hedra min morbror. En ung man som slogs för ett lands frihet, han blev 25 år. Idag strider hans meningsfränder för ett fritt Ukraina!