SkuldkÀnslorna mÄste bort

DÄligt samvete om barnen betett sig som smÄ as hos barnvakten? Nej, varför det?

Jag har kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland.

Jag har kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland.

Foto: Amanda Strömqvist

Krönika2022-07-12 07:05
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

För ett par veckor sedan var jag och familjen pÄ besök hos nÄgra kompisar. De berÀttade att de kvÀllen innan hade haft barnvakt och att deras dotter hade sovit borta för allra första gÄngen. HÀrligt, tyckte jag. Men de berÀttade ocksÄ att de trots en vÀldigt fin kvÀll kÀnt en ganska stark oro. Deras dotter hade nÀmligen sovit vÀldigt dÄligt den senaste tiden. Oron riktades inte till henne, utan till hennes morförÀldrar, som skulle passa det icke-sovande-barnet.

Men mamman berĂ€ttade sedan med strĂ„lande leende att dottern för en gĂ„ngs skull sovit som en prinsessa och till och med vaknat senare Ă€n vanligt pĂ„ morgonen. Min naturliga reaktion pĂ„ det hĂ€r var sĂ„klart att kĂ€nna glĂ€dje och lĂ€ttnad för deras skull. Jag Ă€r nĂ€mligen van att vara i deras skor. Att oroa mig för att barnen ska ta fram sina sĂ€msta sidor nĂ€r nĂ„gon annan har hand om dem. Att vi förĂ€ldrar ska sitta och njuta av en restaurangmiddag, medan nĂ„gon annan har det besvĂ€rligt pĂ„ grund av vĂ„ra barn. Jag fĂ„r dĂ„ligt samvete av bara tanken. 

Jag har kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland.
Jag har kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland.

Men jag har funderat mycket pĂ„ det hĂ€r och kommit fram till att det egentligen inte finns nĂ„gon som helst rimlighet i skuldkĂ€nslorna som förĂ€ldrar fĂ„r nĂ€r deras minimĂ€nniskor Ă€r hos nĂ„gon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smĂ„ as. För det gör barn ibland. Det bara Ă€r sĂ„. Och sĂ„ Ă€r de smĂ„ Ă€nglar ibland ocksĂ„. Det Ă€r dagsformen som avgör och man vet aldrig vad man lĂ„nar bort. Hur mycket barnvakt man Ă€r bortskĂ€md med Ă€r sĂ„klart vĂ€ldigt olika. Jag vet vissa, vars barn har en stĂ„ende natt hos mor- eller farförĂ€ldrar varje vecka. Jag vet andra som bor sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n sina förĂ€ldrar att de inte har möjlighet att fĂ„ barnvakt alls. Vi Ă€r nĂ„gonstans mitt emellan. AvstĂ„ndet Ă€r för lĂ„ngt för att vi ska kunna fĂ„ avlastning i vardagen. Men vi lyckas fĂ„ till ungefĂ€r fem barnvaktsnĂ€tter per Ă„r. 

Dessa fem dygn önskar jag alltsĂ„ att barnen sover perfekt, Ă€ter bra, gör som de blir tillsagda och lĂ„ter de vuxna styra i fred om det Ă€r nĂ„got de mĂ„ste fĂ„ gjort. Är inte det konstigt? För att vi har barnvakt fem nĂ€tter innebĂ€r ju faktiskt att vi 360 nĂ€tter inte har det. SĂ„ om man efter en barnvaktsnatt fĂ„r höra att barnen stört sömnen eller varit besvĂ€rliga med nĂ„got annat tycker jag man ska kasta skuldkĂ€nslorna Ă„t sidan. I stĂ€llet borde du som förĂ€lder med gott samvete glĂ€djas Ă„t att du för en gĂ„ngs skull inte behövde tampas med utmaningen som ett barn innebĂ€r.

Imorgon, och kanske nĂ„gra hundra dagar framĂ„t, Ă€r det din tur att inte fĂ„ sova igen. SĂ„ EN natt dĂ€r du fĂ„r sova bra Ă€r du faktiskt vĂ€rd – Ă€ven om det innebĂ€r att nĂ„gon annan sover dĂ„ligt.