Jag har kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland.
För ett par veckor sedan var jag och familjen pÄ besök hos nÄgra kompisar. De berÀttade att de kvÀllen innan hade haft barnvakt och att deras dotter hade sovit borta för allra första gÄngen. HÀrligt, tyckte jag. Men de berÀttade ocksÄ att de trots en vÀldigt fin kvÀll kÀnt en ganska stark oro. Deras dotter hade nÀmligen sovit vÀldigt dÄligt den senaste tiden. Oron riktades inte till henne, utan till hennes morförÀldrar, som skulle passa det icke-sovande-barnet.
Men mamman berÀttade sedan med strÄlande leende att dottern för en gÄngs skull sovit som en prinsessa och till och med vaknat senare Àn vanligt pÄ morgonen. Min naturliga reaktion pÄ det hÀr var sÄklart att kÀnna glÀdje och lÀttnad för deras skull. Jag Àr nÀmligen van att vara i deras skor. Att oroa mig för att barnen ska ta fram sina sÀmsta sidor nÀr nÄgon annan har hand om dem. Att vi förÀldrar ska sitta och njuta av en restaurangmiddag, medan nÄgon annan har det besvÀrligt pÄ grund av vÄra barn. Jag fÄr dÄligt samvete av bara tanken.
Men jag har funderat mycket pÄ det hÀr och kommit fram till att det egentligen inte finns nÄgon som helst rimlighet i skuldkÀnslorna som förÀldrar fÄr nÀr deras minimÀnniskor Àr hos nÄgon annan. Inte ens om de skulle bete sig som smÄ as. För det gör barn ibland. Det bara Àr sÄ. Och sÄ Àr de smÄ Ànglar ibland ocksÄ. Det Àr dagsformen som avgör och man vet aldrig vad man lÄnar bort. Hur mycket barnvakt man Àr bortskÀmd med Àr sÄklart vÀldigt olika. Jag vet vissa, vars barn har en stÄende natt hos mor- eller farförÀldrar varje vecka. Jag vet andra som bor sÄ lÄngt ifrÄn sina förÀldrar att de inte har möjlighet att fÄ barnvakt alls. Vi Àr nÄgonstans mitt emellan. AvstÄndet Àr för lÄngt för att vi ska kunna fÄ avlastning i vardagen. Men vi lyckas fÄ till ungefÀr fem barnvaktsnÀtter per Är.
Dessa fem dygn önskar jag alltsĂ„ att barnen sover perfekt, Ă€ter bra, gör som de blir tillsagda och lĂ„ter de vuxna styra i fred om det Ă€r nĂ„got de mĂ„ste fĂ„ gjort. Ăr inte det konstigt? För att vi har barnvakt fem nĂ€tter innebĂ€r ju faktiskt att vi 360 nĂ€tter inte har det. SĂ„ om man efter en barnvaktsnatt fĂ„r höra att barnen stört sömnen eller varit besvĂ€rliga med nĂ„got annat tycker jag man ska kasta skuldkĂ€nslorna Ă„t sidan. I stĂ€llet borde du som förĂ€lder med gott samvete glĂ€djas Ă„t att du för en gĂ„ngs skull inte behövde tampas med utmaningen som ett barn innebĂ€r.
Imorgon, och kanske nĂ„gra hundra dagar framĂ„t, Ă€r det din tur att inte fĂ„ sova igen. SĂ„ EN natt dĂ€r du fĂ„r sova bra Ă€r du faktiskt vĂ€rd â Ă€ven om det innebĂ€r att nĂ„gon annan sover dĂ„ligt.