Amanda Strömqvist: Nej tack till mammapekpinnar

Stora konton tvingas av någon obegriplig anledning ta emot hat och personliga påhopp. Jag har ett litet konto och är därmed skonad från det, men då och då dyker det upp en liten gömd mammapekpinne. Den är alltid förklädd så personen i fråga vill inte utge sig för att skriva elaka saker, men det går ändå inte att missa det underliggande budskapet. Ett budskap som mellan raderna säger ”jag är en lite bättre mamma än vad du är”. 

Förra året åkte min man till Vimmerby med barnen och jag var kvar hemma för att jobba. Jag gjorde då ett inlägg där jag skrev att man faktiskt kan älska sina barn över allt annat – och samtidigt tycka det är ganska skönt när de inte är hemma. Det tog inte lång tid innan det plingade till i mobilen. Den ena mamman efter den andra skrev att de instämde och sa åt mig att njuta ordentligt. Men ett meddelande stack ut från mängden. ”Jag är avundsjuk på dig som klarar av att vara ifrån dina barn. Jag skulle aldrig lämna ifrån mig mina. Speciellt inte nattetid. Och då är mina barn ändå större än dina och jag har många personer runtomkring mig som skulle kunna vara barnvakt. Vad skönt för dig som fixar det!”

Genast kände jag ett behov av att försvara mig. Barnen hade faktiskt sin pappa med sig. Anledningen till att de åkte iväg var att jag behövde jobba. Det här hörde absolut inte till vanligheterna... Men innan jag brassade iväg de här argumenten hejdade jag mig. Det fanns ingen som helst anledning för mig att gå i försvar. Ju mer jag tänkte på det, desto mer provocerad blev jag av den underliggande tonen som sa att hon, till skillnad från vad jag gör, satte sina barns behov framför sina egna. 

Jag fick i och för sig en eloge för att jag klarade av att vara ”dålig” och kunde njuta trots mitt bristande föräldraskap. Det här är såklart min egen tolkning av meddelandet. En övertolkning förmodligen. Jag kan komma på många argument som talar för att det är positivt för barnen att umgås med andra vuxna än sina föräldrar då och då. Men det är inte det jag vill diskutera i den här texten. Det är tonen. Tonen som ställer mammor emot varandra. Tonen som antyder att någon är bättre än någon annan trots att vi alla gör vårt bästa.

Den tonen lägger vi ned tycker jag.