Släktforskaråret 2018 kommer att börja bra. Det inleds med att Riksarkivets digitaliserade arkivhandlingar blir gratis att läsa. Så beslutade riksdagen i början av december. Det betyder att alla med en dator och internet, oberoende av ekonomi, kan leta efter sina förfäder i kyrkböckerna och andra arkivdokument. Så har du funderat på att börja släktforska är det dags att börja nu. Det här tror jag kommer att leda till ett mycket större intresse för släktforskning. Intresset har ökat stort på senare år, det märker jag. En av orsakerna är nog de tv-program som ses av många, som “Allt för Sverige” och “Det sitter i väggarna” där innehållet bygger på släktforskning, tv-program som är uppskattade av många tittare.
Till och med i deckare har släktforskningen letat sig in, och deckare lär ju spegla det rådande samhället bättre än många andra litterära genrer. Ibland kopplar jag av med en deckare, för det går ju inte att bara ha historia och gamla döda människor på hjärnan. Oftast blir det när jag sitter på Stockholmsbussen på väg till eller från mina barn och barnbarn. De drygt tre timmarna på bussen kan lätt slås ihjäl med en bok.
Vid förra resan läste jag en norsk deckare där släktforskningen faktiskt spelar en avgörande roll. Jag ska inte berätta vem som skrivit och vad den heter för att inte spoliera för kommande läsare. Men den handlar om en emigrantättling i USA som reser till Norge för att hans förfäder kommer därifrån. Han är inblandad i brott och när polisen söker efter honom tar de hjälp av släktforskare på norska Riksarkivet. Så småningom blir gåtan löst och han hittas men inte där vi som läsare tror. Så bered dig på en överraskning om du känner igen intrigen.
Även en engelsk deckare jag läste tidigare i år handlade om släktforskning. Där begicks brott på grund av gamla oförrätter i brottslingens släkt några generationer tillbaka. Ett syskon hade fått ärva medan en annan gått arvlös. Här om dagen läste jag en gammal bouppteckning och såg att ett ganska fattigt torparpar skrivit testamente som innebar att all kvarlåtenskap skulle gå till en dotter och att hennes syskon skulle bli lottlösa. Lite underligt, tänkte jag. Men trolig förklaring kom när jag följde familjen i husförhörslängderna. Det visade sig att dottern var den enda av syskonen som var ogift och hon var dessutom sjuklig hade prästen skrivit. Förmodligen var det så att hon var oförmögen att försörja sig och för att inte ligga sina syskon till last blev det hon som fick ärva, troligen med syskonens gillande. Och några brott har inte uppdagats i den släkten.
I tv-programmen kan det ju se enkelt ut, men riktigt så enkelt är det inte. Så mer tid vill jag och andra släktforskare också ha. Så många spår att följa upp, så många lösa trådar som ska kollas. Så många gamla arkivhandlingar som blivit tillgängliga och kan nås digitalt.
Tiden försvinner så snabbt när jag läser i gamla kyrkböcker och andra dokument. Därför vill jag ha mer tid.