MÀnniskan Àr ett flockdjur och inget annat

Vi mÀnniskor Àr gruppvarelser som fÄtt för oss att vi Àr individualister.

Liksom andra dÀggdjur Àr mÀnniskan ett flockdjur, Àven om vi ofta agerar som om vi vore individualister. Men vi behöver en grupptillhörighet för att överleva, menar krönikören.

Liksom andra dÀggdjur Àr mÀnniskan ett flockdjur, Àven om vi ofta agerar som om vi vore individualister. Men vi behöver en grupptillhörighet för att överleva, menar krönikören.

Foto: Michael Probst

Krönika2021-11-19 09:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Alltmer psykologisk forskning visar att vÄra hjÀrnor Àr utvecklade för att vi ska fungera och samarbeta i grupp. Vi Àr mycket mer psykologiskt sammanlÀnkade med flocken Àn vad vi rationella mÀnniskor förmÄr se.

Jag pĂ„minns nu varje vecka i mitt jobb om gruppens betydelse. Pandemin som lĂ€ttat har gjort det möjligt att trĂ€ffas igen i grupp. Utbildningar som legat pĂ„ is eller som skett via nĂ€tet blir Ă„ter möjliga att bedrivas live. Vi kan som förr sitta i ring och dela erfarenheter, beröras av varandras berĂ€ttelser, fĂ„ kĂ€nna och reflektera tillsammans. LĂ€gereldstraditionen Ă€r tillbaks. 

Pandemin som lÀttat har gjort det möjligt att trÀffas igen i grupp och lÀgereldstraditionen Àr tillbaka, menar krönikören.
Pandemin som lÀttat har gjort det möjligt att trÀffas igen i grupp och lÀgereldstraditionen Àr tillbaka, menar krönikören.

Vi Ă€r gruppvarelser och vi pĂ„verkas av gruppnormer, gruppidentitet och inlĂ€rda gruppbeteenden pĂ„ ett djupt existentiellt plan. Vi kan inte överleva som mĂ€nsklighet utan grupptillhörighet. Klanen, slĂ€kten, arbetsgruppen, kompisgĂ€nget, klubblaget, granngemenskapen, sociala nĂ€tverket
 Jag ingĂ„r i olika VI hur mycket jag Ă€n tror mig om att vara individuellt unik och fristĂ„ende. Vilket jag förstĂ„s ocksĂ„ Ă€r men grunden för vĂ„r existens Ă€r grupptillhörigheten. 

Och gruppens gemensamma liv styrs av emotioner mer Àn kognitioner. Det Àr biologiska mekanismer som vi delar med andra dÀggdjur. Att inte fÄ/kunna tillhöra den grupp jag identifierar mig med reagerar vi pÄ som ett hot. Och reaktionerna i oss blir naturlig rÀdsla, ilska, sorg. Att vi sen lÀr oss tidigt att inte fÄ kÀnna, lÄngt mindre uttrycka, vÄra naturliga kÀnslor bidrar till att vi inte Àr medvetna om hur grupper pÄverkar oss. Vi registrerar automatiskt hela tiden andras rörelser, kroppsgester, röster, minspel. Vi anpassar oss eller utagerar pÄ det vi upplever hotfullt fast vi oftast inte vet nÄnting om sanningen bakom. Vi reagerar frÄn vÄra inprÀglade förestÀllningar.

Jag trĂ€ffade en grupp konsulter och chefer hĂ€romveckan pĂ„ en utbildning dĂ€r de utvecklar sina arbetsroller utifrĂ„n den personlighet de har med sig i livet. Tilliten i gruppen ökade efter hand sĂ„ att flera kunde berĂ€tta och uttrycka kĂ€nslor om sig sjĂ€lva som vanligtvis Ă€r höljda i skam och rĂ€dsla. NĂ€r en grupp samskapar en sĂ„dan tillit blir det en suverĂ€n plats för personligt lĂ€rande. 

Liksom andra dÀggdjur Àr mÀnniskan ett flockdjur, Àven om vi ofta agerar som om vi vore individualister. Men vi behöver en grupptillhörighet för att överleva, menar krönikören.
Liksom andra dÀggdjur Àr mÀnniskan ett flockdjur, Àven om vi ofta agerar som om vi vore individualister. Men vi behöver en grupptillhörighet för att överleva, menar krönikören.

Jag har under mitt arbetsliv arbetat med tusentals personer i kurssammanhang och det som genomgÄende Àr mest uppskattat Àr om deltagarna fÄr erfara trygghet i gruppen. En fördjupad trygghet som uppkommer nÀr alla gradvis vÄgar bli mer öppna med sig sjÀlva, sina sÄrbara kÀnslor, tankar och vÀrderingar. En ökad öppenhet skapar ökad nÀrvaro och empati. En vÀxande tillit inspirerar till att bli mer nyfiken pÄ sig sjÀlv och pÄ andra. Forskare beskriver spiralen av ökad tillit och öppenhet som grund för gruppens kollektiva intelligens och kreativitet. En rÀdd grupp blir förstÄs mindre kollektivt intelligent, mindre kreativ och kan bli rentav destruktiv.

Vi lĂ€ser om gĂ€ngkriminaliteten. Justerad straffskala och sociala insatser hörs ofta i debatten. NödvĂ€ndigt förstĂ„s, men jag hör inte mycket om hur man kan göra insatser i de gĂ€ngkriminella gruppernas dynamik. I Malmö pĂ„gĂ„r projektet ”Sluta skjut” som har en metod som sĂ€gs utgĂ„ frĂ„n att möta den interna gruppkulturen i gĂ€ngen bĂ„de med gruppmöten och genom individuell konfrontation. 

Ju rĂ€ddare vi Ă€r desto mer gör vi för att fĂ„ tillhöra gĂ€nget. Jag jobbar med ledningsgrupper och forskargrupper som ibland lyckas komma till en nivĂ„ av tillit dĂ€r de vĂ„gar prata om rĂ€dslan att inte bli accepterad och respekterad i sitt sammanhang. 

Lasse Övling.
Lasse Övling.

Behovet av gruppdynamisk kunskap Àr stort. TÀnk om ungdomar skulle ges möjlighet att fÄ utforska sig sjÀlva i en trygg grupp. TÀnk om arbetsmiljöarbete skulle innefatta ocksÄ personlig utveckling i arbetsgruppen. TÀnk om personer frÄn olika kulturer skulle inkluderas i gruppsammanhang för att dela mÀnskliga kÀnslor och erfarenheter.

Jag vet att det finns mÄnga sammanhang dÀr detta sker, men tÀnk om det skulle göras mycket mer...