Alltmer psykologisk forskning visar att vÄra hjÀrnor Àr utvecklade för att vi ska fungera och samarbeta i grupp. Vi Àr mycket mer psykologiskt sammanlÀnkade med flocken Àn vad vi rationella mÀnniskor förmÄr se.
Jag pÄminns nu varje vecka i mitt jobb om gruppens betydelse. Pandemin som lÀttat har gjort det möjligt att trÀffas igen i grupp. Utbildningar som legat pÄ is eller som skett via nÀtet blir Äter möjliga att bedrivas live. Vi kan som förr sitta i ring och dela erfarenheter, beröras av varandras berÀttelser, fÄ kÀnna och reflektera tillsammans. LÀgereldstraditionen Àr tillbaks.
Vi Àr gruppvarelser och vi pÄverkas av gruppnormer, gruppidentitet och inlÀrda gruppbeteenden pÄ ett djupt existentiellt plan. Vi kan inte överleva som mÀnsklighet utan grupptillhörighet. Klanen, slÀkten, arbetsgruppen, kompisgÀnget, klubblaget, granngemenskapen, sociala nÀtverket⊠Jag ingÄr i olika VI hur mycket jag Àn tror mig om att vara individuellt unik och fristÄende. Vilket jag förstÄs ocksÄ Àr men grunden för vÄr existens Àr grupptillhörigheten.
Och gruppens gemensamma liv styrs av emotioner mer Àn kognitioner. Det Àr biologiska mekanismer som vi delar med andra dÀggdjur. Att inte fÄ/kunna tillhöra den grupp jag identifierar mig med reagerar vi pÄ som ett hot. Och reaktionerna i oss blir naturlig rÀdsla, ilska, sorg. Att vi sen lÀr oss tidigt att inte fÄ kÀnna, lÄngt mindre uttrycka, vÄra naturliga kÀnslor bidrar till att vi inte Àr medvetna om hur grupper pÄverkar oss. Vi registrerar automatiskt hela tiden andras rörelser, kroppsgester, röster, minspel. Vi anpassar oss eller utagerar pÄ det vi upplever hotfullt fast vi oftast inte vet nÄnting om sanningen bakom. Vi reagerar frÄn vÄra inprÀglade förestÀllningar.
Jag trÀffade en grupp konsulter och chefer hÀromveckan pÄ en utbildning dÀr de utvecklar sina arbetsroller utifrÄn den personlighet de har med sig i livet. Tilliten i gruppen ökade efter hand sÄ att flera kunde berÀtta och uttrycka kÀnslor om sig sjÀlva som vanligtvis Àr höljda i skam och rÀdsla. NÀr en grupp samskapar en sÄdan tillit blir det en suverÀn plats för personligt lÀrande.
Jag har under mitt arbetsliv arbetat med tusentals personer i kurssammanhang och det som genomgÄende Àr mest uppskattat Àr om deltagarna fÄr erfara trygghet i gruppen. En fördjupad trygghet som uppkommer nÀr alla gradvis vÄgar bli mer öppna med sig sjÀlva, sina sÄrbara kÀnslor, tankar och vÀrderingar. En ökad öppenhet skapar ökad nÀrvaro och empati. En vÀxande tillit inspirerar till att bli mer nyfiken pÄ sig sjÀlv och pÄ andra. Forskare beskriver spiralen av ökad tillit och öppenhet som grund för gruppens kollektiva intelligens och kreativitet. En rÀdd grupp blir förstÄs mindre kollektivt intelligent, mindre kreativ och kan bli rentav destruktiv.
Vi lĂ€ser om gĂ€ngkriminaliteten. Justerad straffskala och sociala insatser hörs ofta i debatten. NödvĂ€ndigt förstĂ„s, men jag hör inte mycket om hur man kan göra insatser i de gĂ€ngkriminella gruppernas dynamik. I Malmö pĂ„gĂ„r projektet âSluta skjutâ som har en metod som sĂ€gs utgĂ„ frĂ„n att möta den interna gruppkulturen i gĂ€ngen bĂ„de med gruppmöten och genom individuell konfrontation.
Ju rÀddare vi Àr desto mer gör vi för att fÄ tillhöra gÀnget. Jag jobbar med ledningsgrupper och forskargrupper som ibland lyckas komma till en nivÄ av tillit dÀr de vÄgar prata om rÀdslan att inte bli accepterad och respekterad i sitt sammanhang.
Behovet av gruppdynamisk kunskap Àr stort. TÀnk om ungdomar skulle ges möjlighet att fÄ utforska sig sjÀlva i en trygg grupp. TÀnk om arbetsmiljöarbete skulle innefatta ocksÄ personlig utveckling i arbetsgruppen. TÀnk om personer frÄn olika kulturer skulle inkluderas i gruppsammanhang för att dela mÀnskliga kÀnslor och erfarenheter.
Jag vet att det finns mÄnga sammanhang dÀr detta sker, men tÀnk om det skulle göras mycket mer...