Social isolering, det mÄr vi inte sÄ bra av. Vi behöver hÄlla kontakten Àven om det blir med telefon, mail, Zoom eller Facetime.
Min moster, 88 Ă„r, Ă€r ute och gĂ„r med en vĂ€ninna de flesta dagar. De bor pĂ„ landet och gĂ„r pĂ„ smĂ„vĂ€gar med minimalt med biltrafik sĂ„ dĂ€r gĂ„r de pĂ„ var sin sida av vĂ€gen. âDĂ„ kan vi prata nĂ€r vi gĂ„r jĂ€msidesâ sĂ€ger moster. Bra, tĂ€nker jag. Ett sĂ€tt att hĂ„lla humöret uppe.
En annan av mina mostrar Ă€r van vid ett rikt socialt liv i stan, med föreningsmöten, teaterbesök och allt annat man hinner med som pensionĂ€r. Hon Ă€r Ă€nka och saknar sĂ„ klart sina vĂ€nner nu, Ă€ven om de talas vid i telefon. âMen ingen har nĂ„got att berĂ€tta, för alla Ă€r isolerade hemma. Det blir sĂ„ enahanda. Vi bara pratar om coronaâ sĂ€ger hon. Och hon och jag, vi pratar förstĂ„s ocksĂ„ om corona.
Nu ska jag tipsa dig om nÄgot annat som du kan Àgna dig Ät i dessa tider, du som lÀmnat arbetslivet bakom dig. En uppmaning om nÄgot som jag tycker att alla borde göra.
NÄgon dag, nÀr du gjort allt det dÀr du ska och funderar pÄ vad du ska hitta pÄ, dÄ tar du fram kartongen eller albumet med gamla fotografier. De svartvita frÄn ungdomen. Eller om du har gamla slÀktalbum med Àldre portrÀttfotografier.
Du vet ju fortfarande vilka de Àr, men nÀsta generation kommer inte att veta. SÄ skriv namn pÄ baksidan av fotografierna, du som kommer ihÄg. Det kommer att ta en stund och kan bli ett projekt som sysselsÀtter dig mer Àn en eftermiddag.
Det Àr meningsfullt, roligt och intressant. Jag lovar. Och en god gÀrning för framtiden.
SjÀlv gjorde jag detta tillsammans med en faster för nÄgra Är sedan. Tillsammans kom vi ihÄg mer.
Ett foto var konfirmationsfotografiet frÄn min farmor frÄn 1904. Massor med ungdomar satt uppradade utanför kyrkan med prÀsten i mitten. Ja, ni vet hur sÄdana bilder ser ut.
Ansiktena var smÄ och det var svÄrt att se vem som Àr min farmor. Min faster trodde pÄ en av flickorna i vÀnstra kanten. Jag fotograferade av konfirmationsfotot och sedan kunde vi zooma in pÄ den bilden i mobilen. Visst var det farmor som satt dÀr, tredje frÄn vÀnster. LÀtt att kÀnna igen, skÀrpan i det gamla fotografiet var knivskarp.
Med modern teknik till hjÀlp kunde vi lösa det som inte gÄtt att klura ut pÄ annat sÀtt.
Har du fotografier dÀr du inte alls kÀnner igen de fotograferade, sÄ ta en bild med mobilen och skicka till din syster, kanske hon vet. Ett bra sÀtt att hjÀlpas Ät och att prata om nÄgot annat Àn corona.