Den här hösten när en inte kan ta ens den minsta lilla skogspromenad utan att komma hem med smörsopp, karl johan, taggsvamp eller kantareller så är det svårt att förstå att folk i allmänhet ratade svampen som människoföda förr i tiden. Svamp som är så gott!
Vet du något läckrare än en svampmacka med stekta kantareller, lite lök, svartpeppar och salt? Eller trattkantarellsås till söndagssteken? Nej, jag anade väl det.
Men det som vi idag ser som kulinariska höjdpunkter uppskattades som regel inte alls av våra förfäder. Svamp passade bäst som djurföda, ansåg torparna och bönderna. Och fortfarande kallar jag och många med mig den frekvent förekommande och lite halvsega örsoppen för kosvamp. Ni vet den där som på håll kan se ut som smörsopp, eller kanske björksopp om den är blek och växer ymnigt i våra skogar.
Enligt vår kändaste historiker Dick Harrison var det först på 1700-talet som svenskarna började äta svamp, och då var det överklassen som tog till sig de fina sederna från Frankrike. Nere på kontinenten har folk länge förstått vilken delikatess svamp kan vara.
En av fransoserna i Sverige som gillade svamp var den nye kungen Karl Johan Bernadotte, som givetvis är den som gett namn åt stensoppen, som vi kallar karl johan.
Som med andra ändrade livsmönster sipprade det ner från de högre stånden till de lägre att äta svamp. Men allmogen tog det aldrig riktigt till sig, inte ens under perioder med hungersnöd. 1867-68 när vi hade så svår nöd och folk svalt ihjäl, eller under hungeråret 1917, inte ens då åt man svamp i de breda folklagren.
Gamla föreställningar och traditioner satt uppenbarligen djupt, trots en hel del kampanjer uppifrån för att få gemene man och kvinna att äta av skogens fria skafferi. Lingon, blåbär och andra vilda bär gick bra, men inte svampen.
Det dröjde till andra världskriget innan svampätandet kom igång på allvar. Ni har säkert hört talas om hur man då gjorde grytor på bäver och ekorre och annan nödmat, och då kom väl svampen väl till pass. Dock finns det redan 1936 i Thora Holms klassiska kokbok “Hur jag lagar mat” tre recept på svamprätter; stekt svamp, svamplåda och svampstuvning. Numera finns det kokböcker bara med svamprecept.
Idag är vi som har våra egna trattkantarellställen i skogarna avundsvärda och när korgar fulla med svampskörden sprids på Facebook blir det många tummen upp och wow. Med årets rekordförekomster har det nästan blivit inflation i svampbilder.
Själv har jag aldrig plockat så mycket svamp som i år. Aldrig heller så mycket lingon.
Självklart vill jag ta tillvara den rikedom som naturen ger men nu har det blivit så mycket att jag ratar allt utom kantarellerna, svart trumpetsvamp och karl johan. Då är det verkligen ett rekordår.
Eva Johansson