Min far köpte på 1950-talet en ”Folkvagnsbubbla” av - 51 års modell. Stålgrå till färgen och med delad bakruta, fem liter reservtank (man fällde över en kran), rulle på gaspedalen, handpump till vindrutespolningen, 25 hästkrafter under huven bak.
Nu skulle ”baggen” moderniseras och lackas om – med dammsugaren. Som tillbehör så fanns det en behållare med munstycke som man kopplade till utblåset på dammsugaren och som fungerade som spruta. Jag tror inte att den var avsedd till att lacka bilar med, kanske för att använda till malmedel eller att bespruta växter med.
Men det fanns ett hinder på vägen, innan lackeringen, MORSAN.
– E du galen, ska du hälle färg i dammsugarn!
Efter en del övertalning så fick farsan det tillståndet som behövdes för lackeringen. Det var en glasburk som man hällde färgen i. På burken fanns ett hål där luften pyste ut. Höll man för hålet så kom färgen i munstycket istället, genialt bra.
Lackeringen skedde ute i det fria, på gården i Västralund. Bilen skulle bli mörkblå. När all maskering var klar så var det klart för lackering. Resultatet blev väl så där, lite apelsinknottrigt. Men farsan var nöjd och morsan med som hade sin Volta i behåll. Då färgen torkat så återställdes allt på bilen.
Den var i original utrustad med pil för att visa åt vilket håll man skulle svänga. Istället för pilen så fanns det en ombyggnadssats att köpa, så bilen blev utrustad med blinkers.
I dag hade det varit helt galet att sätta på blinkers på en 51:a. Men så blev det. Den här ”Bubblan” åkte vi på semester med på 1950- och 60-talet. Vi var bland annat på en resa till Dalarna. Fyra vuxna och jag själv i tonåren, full packning under huven fram, packning bakom baksätet och på takräcket. Spritköket var med. Vi åt ”Salta biten” och ”Bullens pilsnerkorv”. Matsedeln var lite begränsad.
Och så 25 hästar då under huven som drog alltihop. Dåliga grusvägar med potthål i vägen, backigt och krokigt. Underligt att motorn orkade med allt. En kväll då det regnade så var det inte läge för tält eller annan övernattning. Vi satt fem personer och ”sov” i bilen den natten. Det blev inte mycket sömn.
När det var dags att äta så hade vi ett litet campingbord. Min far var ju snickarkunnig så han hade gjort ett hopfällbart bord, som en väska. I den låg fyra pallar att fälla ut. (Inte i närheten av dom utmärkta campingstolar och bord som finns idag) Men det fungerade utmärkt. På alla de semesterresor vi gjorde fick vi ju se mycket. Campinglivet är något som jag har fortsatt med. Men i dag betydligt bekvämare med husvagn.