VT:s mÄngÄrige medarbetare Kay Ekström Àr död. Han blev 72 Är. Han sörjs nÀrmast av hustrun Christina, dottern Pernilla med barn och sonen Patrick.
"TrÄkigt att höra. Vilken fin och snÀll mÀnniska han var."
Det var en spontan kommentar frÄn en gemensam arbetskamrat till Kay och undertecknad nÀr jag hade den smÀrtsamma plikten att meddela det dystra beskedet att Kay inte lÀngre Àr med oss.
Jag Àr övertygad att alla som kÀnde Kay och hade förmÄnen att arbeta tillsammans med honom kan skriva under pÄ de orden.
Kay var en sÀllsynt helgjuten mÀnniska. En klippa att luta sig emot nÀr Äskan mullrade pÄ redaktionen. Alltid lika lugn. Jag kan bara erinra mig en gÄng som Kays tÄlamod tröt. Det var nÀr vi var ganska nya och vilsna framför datorerna. Kay hade jobbat nÄgon timme, kanske mer, nÀr de lika trÄkiga som arbetskraftskrÀvande börssidorna försvann frÄn datorskÀrmen. Allt arbete borta pÄ en millisekund. Det var inte kul, till och med Kay sÄg plÄgad ut för en stund innan han tvingades börja om sitt tÄlamodskrÀvande arbete.
Kay tillbringade hela sitt yrkesliv pÄ VT. Han började som mycket ung. Det var nÀr tidningen fortfarande trycktes i bly i kÀllaren vid Kvarngatan.
Han började som typograflÀrling. Tidningen skickade honom pÄ utbildning till Jönköping pÄ skolan som alla lÀrlingar gick. Som typograf var han under mÄnga Är ombrytare av förstasidan, men avslutade sin karriÀr som redigerare och medlem inom journalistskrÄet.