Nils-Olof Berg, född 1927, bosatt i Västervik, har avlidit 97 år gammal. Närmast anhöriga är barnen Marika (född 1968) med barnen Gabriel och Leonora, och Hillevi (född 1972) med maken Anders och barnen Nike och Beata, med framlidna makan Elle, samt från tidigare äktenskap, med framlidna makan Kerstin, barnen Torvald (född 1955) och Helena (född 1959) med sambon David.
Nils-Olof Berg var en mångsidig musikpersonlighet – dirigent, violinist, cembalo- och orgelbyggare, pedagog och en starkt förankrad gestalt i traktens musikliv. I Vetlanda med omnejd bidrog han under decennier med stor musikalisk och konstnärlig kraft, och han tilldelades Vetlanda kommuns kulturpris för sina insatser. Han verkade både som musiker och som instrumentkännare, med djup kunskap om den tidiga musikens klangideal och byggtraditioner. Han var den första i modern tid att bygga en cembalo i Sverige.
Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han studerade violin för Charles Barkel och dirigering för Tor Mann, och fortsatte senare sina studier i England med stöd av Kungafonden. Mellan 1956 och 1968 var han dirigent för Allmänna Sången i Uppsala, där han 1961 genomförde omställningen till blandad kör. Han tjänstgjorde också som director musices vid Uppsala universitet 1966-1967.
Efter åren i Uppsala gick flytten till Småland och 1969 startade han ett orgelbyggeri i Nye. Som orgelbyggare var han en tydlig visionär med nya idéer från sina studieresor till Italien och Tyskland. Han genomförde nybyggen, restaureringar och ombyggnationer — en livsgärning som omfattade mer än 40 orgelprojekt.
Hans verksamhet övertogs 1988 av lärlingen Åke Bergenblad, som än idag driver den vidare. Bland de mest kända instrumenten finns orglarna i Missionskyrkan i Uppsala, Boo kyrka och Norra Åsarp. I trakten finns hans orglar i kyrkorna i bland annat Ekenässjön, Näshult, Lönneberga, Missionskyrkan i Vetlanda och S:t Nikolai kapell i Piperskärr. Kända inspelningar finns med Hans Fagius och Eric Ericson.
Han följde musiken och sina instrument genom livet, och den följde honom till slutet – då han, omgiven av sin familj, stilla fick somna in till Bachs toccator och fugor på orgel.