I söndags morse fick jag det sorgliga beskedet att min vän Stig Rylander gått bort!
Det är med stor sorg och saknad jag tänker tillbaka på vår tid tillsammans, men naturligtvis även med glädje då jag har så många fina, roliga minnen tillsammans med dej Stig!
Vi har gjort otaliga resor tillsammans i arbetslivet genom åren och vi har haft mycket skoj du och jag! Minns när vi var ute på jobb och smyckade våra husvagnar med speedwayflaggor, hur skoj vi hade när vi retades med varandra beroende på hur det gått för våra respektive lag…
En gång när vi varit på ”PK” (Processkontroll i Stenungsund) och hade jobbat veckor och helger skulle vi åka hem en tisdagsmiddag, ja du lärde mej även att om man sparade tid så kunde man skriva full tid veckan ut! Den tisdagen kom Västervik speedway till Vetlanda och vi hade bestämt oss för att gå dit för att se matchen, naturligtvis hamnade vi där de bara satt Vetlandasupportrar! Du sa till mej att du kände det som att du ”satt mitt i ett getingbo”, strax därpå reste du dej och skrek för full hals ”Heja Västervik! Ha ha, ja sån var du Stig, du bjöd alltid på dej själv!
Ett annat år skulle vi också åka till ”PK”, efter att vi jobbat klart i Ringhals kopplade vi våra husvagnar och du körde iväg först så att vi höll lagom fart mot Göteborg, i Tingstadstunneln hamnade vi av okänd anledning i fel fil!.. du fällde ut blinkersen, jag gjorde naturligtvis detsamma, tittade i backspegeln och såg hur bilarna bakom saktade in och blinkade till med helljuset att de var ok att byta fil! Snart var vi rätt igen och det tog bara någon minut så ringde du mej på mobilen och sa…”dä du, dä du Peersson nu skulle Loftahammarsbora si oss! Dä jäklaranådat hade aldri gått å gjort i Stockholm”
Ha ha, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla dessa uttryck och skojiga dialektala små ramsor du alltid sa om saker och ting! Såna härliga kommentarer! Jag brukar än idag använda några av dina små uttryck i jobbet och det är oftast någon som ler och nickar igenkännande och säjer: ”Ja han va rolig, Rulle”
Vi är många som kommer att sakna dej min vän!
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag väljer att behålla det för mej själv, tänker på din fru, Annika och era tre barn, era barnbarn som har de svårt nu, men hoppas att ni också kan le och känna lite glädje i all sorg av min lilla berättelse.
Tack min käre vän för den tid jag fick vara tillsammans med dej.