Anna Jansson växte upp under svåra förhållanden hos sin mormor. De bodde först i södra förstaden och senare på Östermalm. Det var en svår uppväxt, även om mormodern var en snäll dam. Hemmet var fattigt. ”Barnens vänner” i Lutherska missionsföreningen försåg hennes barnbarn med kläder, till exempel.
I sin ungdom drömde Anna Jansson om att bli sjuksköterska. Hon ville hjälpa och göra gott. Men att bli sjuksköterska i en fjärran framtid, vågade hon inte riktigt tro på, som barn.
Hon försökte redan som liten flicka hjälpa dem som hade det ännu svårare. Helge Åkerman berättar i VT:s julnummer 1945 om hur hon under året sparade och samlade ihop sina söndagsskoltidningar för att vid jul gå till sjukhuset och dela ut dem till sjuka barn.
Anna fick, som alla andra arbetarungar, börja jobba tidigt i slutet av 1800-talet. Under tredje året i folkskolan arbetade hon varannan dag på ”Stickan”. Det var tolv timmars långa arbetspass i fabriken. Nästa dag satt hon i skolbänken och brottades med läsövningar och räknetal. De som var mer lyckligt lottade här i livet slapp fabriken. De fick gå i ”Fruntimmerföreningens slöjdskola” vid Stora Torget när kamraterna slet i fabrikerna.
När Anna gått och läst för prästen fortsatte hon på tändsticksfabriken. 1904 blev hon barnflicka hos bankdirektör Josef Victorin. När fru Victorins bror kom hem från Amerika två år senare för att hämta sin familj följde Anna med dem till Pittsburg.
Anna var 17 år. Hon trodde, som alla andra, att i det stora framtidslandet på andra sidan Atlanten skulle hon skära guld med täljkniv och bli en rik dam.
– Jag reste till Amerika för att söka guld, men jag fann något vida värdefullare, jag fann Gud, berättade hon långt senare.
I Pittsburg hade Frälsningsarmén en svensk kår. Anna sökte sig dit för att träffa landsmän och för att få prata svenska. Men hon var inte alls främmande för armén, som hon hade haft kontakt med redan hemma i Västervik. I Pittsburg kom hon till ett personligt avgörande i sitt förhållande till Gud. Hon blev Frälsningssoldat, genomgick krigsskolan och blev officer.
1914 greps Anna av en inre kallelse och begärde att få ett uppdrag i Indien eller Sydamerika. Sommaren 1915 steg hon i land på Rio de la Platas södra strand i Argentinas huvudstad Buenos Aires.
Chefen för Frälsningsarmén i Argentina, översten William Palmer, var en energisk man med stora planer. Han ville bygga sjukhus och framför allt barnbördshus. Det var bara de riktigt rika som hade råd att lägga in sig på BB i Argentina på den tiden.
När Anna anmälde sig hos Palmer fick han höra om hennes sjuksköterskedrömmar. Han beslutade då på stående fot att han skulle använda Anna för denna uppgift. Att hon inte kunde ett ord spanska lät han sig inte nedslås av. Det lärde hon sig snabbt. Hon fick två månaders utbildning av en professor och fyra månaders praktisk utbildning på ett sjukhus. Efter tre års sjuksköterskeutbildning blev hon sedan kommenderad till tre års barnmorskeutbildning. 1922 kunde Frälsningsarmén, med de argentinska myndigheternas välsignelse öppna ett nytt sjukhus. Anna Jansson blev chef – "Directora" – för Clinica Bethesdas förlossningshem.
Sjukhuset blev snabbt en succé. Enligt en amerikansk tidning blev det ett mönster för andra liknande institutioner. Rapporter om Anna Johnssons (hon bytte efternamn) framgångar nådde naturligvits Frälsningsarméns ledning i London, som beslutade att göra en liknande satsning i Sydafrika.
I Sululand, provinsen Natal i Sydafrikanska unionen, hade Frälsningsarmén en stor koloni. Territoriet var stängt för vita. Men ett undantag hade gjorts för Frälsningsarmén. Och dit sändes Anna Johnsson 1929 för att börja sin nya uppgift som läkarmissionär. Hon satte genast igång att lära sig språket. Hon reste runt och gick omkring bland folket; botade, predikade och hjälpte dem på alla sätt hon kunde. Så satte hon igång med sitt första "sjukhusbygge". Det var egentligen en större hydda som fick fungera som ett provisoriskt sjukhus.
Arbetet gick långsamt. Brigadör Johnsson var orolig för kostnaden med tanke på de många arbetstimmarna. Efter sex månader började hyddan stå färdig. Anna Johnsson fattade mod och frågade "byggmästaren" vad arbete skulle kosta.
– Det här blir väl dyrt då ni arbetat så lång tid? undrade hon lite försynt.
Mannen stannade i sitt arbete och sa att han också funderat på hur mycket det skulle bli. Det var sex månaders arbete som skulle betalas. Han kände sig också obekväm med att diskutera lön och betalning.
– Om nu doktorn inte tyckte illa vara så hade jag tänkt mig så mycket som ett pund och en randig skjorta, en sådan som de vita säljer vid stationen, var hans förslag.
1932 återvände Anna Johnsson till Buenos Aires och återtog arbetet på Clinica Bethesda. Fyra års hårt arbete med medicinlådan och Bibeln under Afrikas brännande sol var över. Hon fick inte slutföra och fullfölja sitt sjukhusbygge i Afrika. Andra byggde vidare på den grund som hon skapat.
– Om jag var 20 år yngre skulle jag be Frälsningsarmén sända mig till Sydafrika igen, lär hon sagt.
1951 var Anna Johnsson hemma i Västervik en sista gång. En aprilkväll berättade hon på Frälsningsarmén om sitt liv och sitt arbete på "kallelsens väg i fjärran länder"