Strävan mot prästyrket inleddes redan 2003, då Erik Gruvebäck började läsa teologi. De tre senaste åren har dock präststudierna inneburit att han har varit tjänstledig på heltid från sitt arbete som kyrkomusiker i Valdemarsviks församling.
– Vid årsskiftet slutade jag den anställningen formellt. Så i samband med min prästvigning i söndags blev jag också avtackad från mitt tidigare arbete av kyrkoherde Andreas Danielsson, berättar Erik Gruvebäck via telefon från hemmet i Kolsebro, i Uknadalen.
Det är dagen efter den pampiga ceremonin i Linköpings domkyrka, där Erik Gruvebäck var en av totalt sex präster som blev prästvigd av biskop Martin Modeus.
– Eftersom min pappa Bengt Gruvebäck är präst så har jag ju så att säga kyrkan i blodomloppet. Nog trodde jag att det skulle kännas fint att bli prästvigd, men jag hade nog aldrig kunnat gissa att det skulle bli så känslosamt, säger han.
Under prästvigningen får de blivande prästerna lov att ha med sig ett stöd i form av en annan präst som på något vis haft stor betydelse under dennes väg mot prästskapet.
– Jag valde att ha med mig pappa. Och när vi tågade in i domkyrkan tillsammans kändes det verkligen speciellt. Jag fick kämpa hårt mot gråten flera gånger.
Redan i veckan påbörjade Erik Gruvebäck sitt arbete hos församlingen där han nu kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkt under det kommande året.
– Eftersom jag är uppvuxen på landet, och haft mitt arbete i Valdemarsvikstrakten, känner jag att jag har bra koll på hur det är att verka i en glesbygdsförsamling. Därför önskade jag att få komma till S:t Lars församling mitt i centrala Linköping. Stan har jag aldrig prövat förut, så det ska jag göra nu, säger Gruvebäck.
Inom kort inleder han sitt arbete som präst, och har bland annat sin första vigsel inbokad på Alla Hjärtans Dag. Han känner sig färdig med arbetet som kyrkomusiker, men ser det inte som en omöjlighet att hitta vägar att kombinera prästrollen med kärleken till musik och sång.
– Jag tror inte att det är någon nackdel för mig att jag har varit kyrkomusiker under så många år. Men för min egen del kommer jag att försöka skilja på rollerna så att jag hamnar i rätt roll som präst framöver. Samtidigt finns ju en musikalisk ådra hos mig, som inte försvinner hur som helst.
Efter avverkat år vid S:t Lars församling ser Erik Gruvebäck fram emot att söka arbete hos någon församling i Linköpings stift.
– Vi har tänkt finnas kvar i bygden, men sen får vi ju se var det finns lediga tjänster. Det ligger i Herrens händer, helt enkelt.