Axel Viktor föddes 1882 i Gladhammar som nummer sju i en barnaskara om elva barn. Fadern Gustav Viktor Svensson var statdräng på gården Böljerum, men hade sin rötter på Hasselö i Loftahammars skärgård. Där hade alla före honom bott och försörjt sig som havsfiskare och på lite jordbruk. Den äldste kände förfadern Sven Jönsson föddes där på 1660-talet.
Jag brukar säga att Gustav Svensson var den förste som ”klev i land”, redan som 17-åring flyttade han till fastlandet, närmare bestämt till grannsocknen Lofta för att tjäna dräng på en gård.
Gustav var gift tre gånger, Axel Viktor föddes i det tredje äktenskapet. Modern var Kristina Charlotta Johansdotter, född 1850 i Äskestock i Västrum. Makarna var baptister och lät inte döpa barnen vilket nogsamt har antecknats av dåvarande prästen i Gladhammar. Det gillades inte heller av alla barnen, några av dem lät döpa sig i svenska kyrkan som vuxna. Axel var morbror till min mormor.
Att Axel Viktor hade sjön i blodet var ju inte konstigt med tanke på varifrån han härstammade. Vid mantalsskrivningen 1900 arbetade han på Södra Malmö i Loftahammars skärgård som dräng. Därifrån flyttade han 1902 till Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona för att göra sin värnplikt i flottan. Han tjänstgjorde vid 1:a och 5:e Matroskompaniet som 2:a klassens sjöman fram till hösten 1905 då han återvände till Västervik. Föräldrarna hade lämnat Gladhammar 1897 och bodde då i Jenny.
27 mars 1906 skrevs Axel in i Västerviks sjömanshus som nr 2777 och gick till sjöss. Han tillbringade flera år på olika fartyg som gick med frakt först i Sverige, sedan på olika världsdelar. Han berättade på äldre dagar att han bland annat varit i Valparaiso, Rio de Janeiro och San Fransisco. Han rundade Cap Horn tre gånger. Vid ett av tillfällena berättade han att ”vågorna var högre än masterna på skeppet”.
Modern Kristina dog i februari 1909 och det har berättats att han var hemma sista gången det året. Han var inte närvarande vid bouppteckningen, men är nämnd i den och det utsågs en person som skulle bevaka hans intressen. Om han var tillbaka i Västervik 1909 eller inte kan inte säkert sägas, jag är tveksam, det finns ingen notering om det någonstans. Det har också berättats att han inte kom överens med fadern och att det var anledningen till att han höll sig borta.
Den 26 oktober 1909 anlände han enligt egen uppgift till Melbourne på skeppet ”Archibald Russel”, en brittisk fyrmastad bark som hade lastat i Hamburg. Men det är nog en efterhandskonstruktion för att kunna intyga att han bott i Australien i två år. Fartyget anlände till Melbourne först i december 1910 enligt den förteckning över skeppets hamnar och last som man kan söka fram på internet. Där finns också bilder på fartyget. Han har dock intygat 1912 i sin ansökan om att få medborgarskap i Australien att han stadigt har bott i Australien i två års tid, både i Melbourne och i Sidney. Den 2 augusti 1912 blev han australiensisk medborgare. Från 1912 till 1915 arbetade han på flera olika kustfartyg som gick med frakt mellan städerna på östkusten.
Han gifte sig i augusti 1915 med sömmerskan Ethel Maud Weeks som föddes 1894 i Australien dit hennes föräldrar flyttat från England. Hennes farfar var född i Bristol och hennes morfar i Leeds.
Fyra dagar efter giftermålet tog Axel Victor Swanson, som han nu kallade sig, värvning i armén. Den 23 december avseglade han från Sidney tillsammans med sitt infanteriregemente till Egypten där de landsteg i Tel-El-Kebir i februari 1916. I Egypten övades de i flera månader och skeppades i juni från Alexandria till Marseille i Frankrike. Därifrån fördes de direkt till frontlinjen.
Den 3 november 1916 blev han allvarligt skjuten i bröstet och fördes till sjukhus i Ruen i Normandie. Några dagar senare fördes han över till England ombord på ett sjukvårdsfartyg. Där vistades han till mars 1917 då han återvände till fronten i Frankrike. I september 1917 blev han skjuten i höger arm men var tillbaka i stridslinjen igen i februari 1918. Hans kompani var i högsta grad involverat i skyttegravskriget. Axel hade tur som överlevde. Regementet lämnade Frankrike 31 januari 1919 och kom först till England. De lämnade England 8 april 1919 och var tillbaka i Sidney 25 maj. Strax därefter begärde han och fick avsked.
I England begärde han 1919 permission för att besöka Sverige. Hans begäran avslogs då han inte kunde bevisa sitt svenska ursprung. I Sverige stod han kvar som värnpliktig i flottan till 31 december 1916 och fördes därefter över till Landstormen. I kyrkobokföringen fördes han 1917 över till boken över obefintliga och han avfördes från sjömanshuset i Västervik 1921. I faderns bouppteckning 1931 är han inte nämnd. Jag har inte hittat någon formell dödförklaring.
Axel Swanson dekorerades med två medaljer: British War Medal och Victory Medal.
Efter sitt avsked 1919 återgick han till arbetet på kustfarten men 1922 fick han arbete vid motsvarande Televerket och där stannade han till sin pensionering. Axel och Ethel fick tre barn, Glades Rose, Iris Ada och Victor Reginald. 15 barnbarn kom till världen och alla dessa bildade familjer så det finns numera många ättlingar i Australien, de senaste är de nyfödda Sarah Betty och Bradley Graham. Axel avled 1953 i Burwood, New South Wales och Ethel 1968.
Axel hörde aldrig av sig till Sverige, varken till fadern eller syskonen. Hemma i Sverige hade man hört att han kunde finnas i Australien, men då inga livstecken kom så trodde alla att han var död. Det är antecknat sjömanshusets liggare omkring. 1915 ”vistas i Australien”.
Sonen Victor ville veta mera om sitt svenska ursprung och också veta om det fanns släktingar. Det enda han egentligen visste var att fadern kom från en plats som hette Västervik. Av en slump kom han i kontakt med en svensk som rådde honom att skriva till pastorsexpeditionen i Västervik och berätta sin historia. Och kontakt blev det med en gång med släktingar, en kusin som bodde i Jenny hade dessutom börjar släktforska. Så snart kom Victor med sin hustru Betty till Sverige, inte bara en gång utan vi hann att träffa dem två gånger på deras resor till Sverige. Många dagar vistades i Västervikstrakten. Numera är båda borta och kontakterna hålls vid liv med dottern Lynne bland annat via Facebook.
När Gustav Svensson dog 1931 på Ålderdomshemmet i Västervik hade han 53 barnbarn. Jag har forskat fram de flesta ättlingarna. Det vimlar av Svenssonättlingar i Västervikstrakten.