Efter att ha tagit studenten från High school i USA ville Jennifer Sweeney ta ett sabbatsår innan College. Via en Rotary klubb och stiftelsen Rotary Ungdomsutbyte fick hon chansen att studera utomlands i ett år. Stiftelsen är en verksamhet som riktar sig till ungdomar i åldern 14-20 år och ger möjligheter att delta i olika utbytesprogram.
– Efter att ansökningsprocessen var klar frågade de i Rotary klubben vart jag ville åka någonstans. Då sa jag att jag ville åka till Sverige, berättar Jennifer.
Det var ingen slump att Jennifer ville åka till Sverige. Hennes familj hade under tio år tagit emot utbytesstudenter från olika länder, däribland flera svenska flickor och pojkar.
– Alla som kom från Sverige var alltid så trevliga och snälla. Därför blev det Sverige.
När Jennifer kom till Sverige 1982 var hon 18 år gammal.
– Jag hamnade i den lilla staden Västervik hos Bengt och Göta Svenson. Jag bodde hos dem under ett år och hade det jättebra. De blev som extra föräldrar för mig. Bengt arbetade som domare på tingshuset och Göta var farmaceut.
Under ett års tid läste hon sista året på det naturvetenskapliga programmet på Västerviks gymnasium. Klassen hette N3A.
– Jag minns att jag hade en jättebra lärare i biologi som hette Sune Andersson. Det var så roligt med biologi.
Sport var något som Jennifer ägnade mycket av sin tid åt i Västervik. Det var framförallt basket och tennis som fick hennes puls att gå upp. Jennifer berättar att hon sett Stefan Edberg spela tennis väldigt tidigt i sin karriär.
– Jag var ett stort fan av hur han spelade tennis. Han var lugn, professionell och spelade väldigt vackert.
Tidigare hade hon tagit studenten från High school i USA. Efter ett år på det naturvetenskapliga programmet på Västerviks gymnasium fick hon även uppleva en svensk studentexamen. Jennifer minns fortfarande skolavslutningen med glädje och de annorlunda svenska traditionerna.
– Vi gick upp jättetidigt för att dricka champagne tillsammans i klassen. Det kändes lite konstigt, men det hör tydligen till studenten.
Något hon kommer ihåg, så gott som utantill, är Studentsången. Det är bara de sista stroferna som fallit i glömska, men hon sjunger så gott hon kan.
– Sjung om studentens lyckliga dar...
Sedan utbytestiden som 18-åring har hon inte satt sina fötter på svensk mark. Trots detta behärskar hon fortfarande det svenska språket bra. Varje vecka sedan Jennifer flyttade tillbaka till USA har hon fått brev från Bengt. Bengt skriver alla sina brev på svenska på en gammal skrivmaskin. Därför har hon alltid varit tvungen att underhålla sin svenska för att förstå hans brev och för att skriva tillbaka, då Bengt inte äger någon dator.
– Ibland är det lite svårt att läsa, men då tar jag hjälp av en ordbok. Genom breven har jag alltid känt en närhet till min extrafamilj.
Jennifer har alltid känt att hon velat besöka Sverige igen, men det har inte blivit av - förrän nu.
– Bengt är den största anledningen till att jag kom tillbaka till Sverige efter 30 år. Han är även den person som fått mig att fortsätta öva på min svenska. Jag ville resa tillbaka medan Bengt fortfarande är i livet. Han är 91 år nu. Göta dog tyvärr för tre år sedan.
Västervik var sig inte helt likt när Jennifer kom tillbaka till Västervik i måndags efter 30 år.
– Det är spännande att se allt det gamla som är kvar och det nya som har kommit till. Något som är det samma är att människorna är så vänliga.
Under sina dagar i Västervik har hon hunnit med att ta sig en titt runt i staden. Bland annat har hon besökt Gränsö slott, Båtmansstugorna, Fiskartorget och Slottsholmen.
– Jag har många minnen från restaurangen som fanns på Slottsholmen. Jag blev lite besviken när jag upptäckte att den inte fanns kvar.
Under tolv dagar reser Jennifer och hennes man Tom runt i Sverige för att turista, men framför allt för att besöka gamla vänner från hennes gymnasieklass i Västervik. Än så länge har de besökt Stockholm och Uppsala.
– Efter Västervik åker vi till Kalmar för att titta på slottet. Sedan åker vi till en klasskamrat som bor utanför Lund.