Abeer hoppas få fortsätta att laga tänder i Gamleby

Första gången jag träffade Abeer Jebrael så somnade jag. Egentligen ganska oartigt mot en dam, men rena komplimangen i den här situationen. Jag somnade när hon höll på att laga en tand i min mun! Så varsamt och försiktigt arbetade hon att jag slumrade till.
Hon är en varsam och mild natur med pigga ögon och ganska lågmäld när hon talar.
- Ända sedan jag var åtta år har jag bott i Bagdad, där det bodde nästan lika många människor som i hela Sverige. Mitt drömyrke var arkitekt, men det var svårt att få jobb och därför satsade jag på att bli tandläkare. Jag började plugga 1992 och var klar fem år senare.

- Jag arbetade på Iraks motsvarighet till folktandvården, men det var väldigt dåligt betalt. När första barnet föddes så stannade jag hemma eftersom han var sjuk, det hade ändå blivit förlust om vi skulle betalat barnomsorg.
Abeers make har hennes drömutbildning, han är arkitekt.
- Tyvärr fanns inga jobb som arkitekt och istället hade min make en affär där han sålde och lagade elektrisk och elektronisk utrustning. I Västervik arbetar han som kock och pizzabagare, det är också långt ifrån hans utbildning.

- Jag tillhör den kristna minoriteten och är katolik. Det fanns cirka en miljon kristna i Irak. Men det förekom ingen diskriminering, det fanns till och med en kristen minister i Saddams regering - Tarek Azziz. Det förekom inte heller någon uppdelning av muslimska samfund.
- Men situationen i Irak blev allt värre och min make tvingades fly av politiska skäl. Jag och sonen kom till Sverige elva månader senare. Sedan 2001 bor vi i Västervik.

I flera år har Abeer Jebrael försökt få svensk legitimation, men det krävs en lång praktik med handledare och överallt där hon frågade var det omöjligt tills hon försökte på folktandvården i Gamleby.
- Jag har varit här på folktandvården ett år och sedan september är jag praktikant. I maj ska jag vara klar och hoppas få min legitimation. Sedan vill jag jobba här i Gamleby för jag trivs så väldigt bra och alla har varit så snälla mot mig här. Nu börjar jag känna några av patienterna också så jag hoppas verkligen att allt går vägen.
- Att vara tandläkare i Irak och i Sverige är i princip samma sak. Skillnaden ligger i de material vi använde där, vi hade inte så gott om vita plastfyllningar och ibland fanns det helt enkelt ingen bedövning. Dessutom var det mycket dyrt för folk att gå till tandläkaren.

När Abeer tänker på sitt hemland syns det att hon blir gripen och berättar med spröd röst:
- Jag saknar mina föräldrar och syskon så mycket och jag kan inte ens hälsa på dem. Vi talar ofta med varandra i telefonen, de berättar att det är väldigt otryggt utomhus och att de aldrig vet om de kommer hem på kvällen. Varje dag tittar vi på tv för att se vad som hänt och så ringer vi för att få höra deras röster. De ser inget slut på den hemska situationen
- Här är det så lugnt och tryggt och bra för barnen och jag hoppas att det ska bli fred i Irak någon gång så att våra släktingar kan få samma möjlighet till en lugnt och tryggt liv som vi. Men det ser inte bra ut just nu.

Abeer hoppas få fortsätta att laga tänder i Gamleby

Abeer Jebrael hoppas få svensk tandläkarlegitimation i maj. Det är andra gången hon utbildar sig till tandläkare. Första gången var år 1997 i Bagdad, Irak. Nu kompletterar hon den utbildningen och bygger på med sjukvårdssvenska. Sedan ett år finns hon på Folktandvården i Gamleby.