Tommy Rosenlind började i samband med pensionen 2006 att fundera på en flytt till Västervik.
- En kollega på Hyresgästföreningen i Stockholm har ett sommarhus i Verkebäck. Jag följde med dit flera gånger och hjälpte till med huset, som tack för hjälpen fick jag tillgång till en av de fyra lägenheterna i huset.
- Jag tillbringade ett par veckor i Verkebäck på somrarna. Då blev det naturligt att man åkte in till Västervik ett par gånger i veckan, för att handla och åka till simhallen.
Tommy tog kontakt med en mäklare i jakten på en lagom stor lägenhet och med det perfekta läget.
- Jag ville ha gångavstånd, och med tanke på framtiden rollatoravstånd, till banken, biblioteket, Systembolaget och simhallen och det fick jag, säger han nöjt och med ett stort leende.
- Går du in i köket och tittar ut genom fönstret ser du en liten bit hav. Månadskostnaden är låg så jag får pengar över och kan unna mig lite roliga saker. Bättre kan man inte bo, konstaterar Tommy.
- Alla bitar har fallit på plats, tycker jag. Jag är en inbiten bastubadare och det finns en bastu i källaren här i huset, det ser jag som en riktig bonus.
Tommy Rosenlinds mamma kom 1917, ett år gammal, som fosterbarn till Västervik. Fem år senare adopterades hon av fabrikör Fredrik Johansson och hans hustru, som drev en liten industri som tillverkade tvättmedel och låg på Smedjegatan 6.
- Jag bor i samma kvarter som min mamma växte upp i, man kan väl säga att cirkeln är sluten. Jag har alltså äkta Västerviksanknytning.
Mamman växte upp i Västervik och Tommys tre år äldre bror föddes här, men familjen flyttade till Stockholm innan Tommy föddes. Hösten 1944 placerades Tommy och hans bror i var sitt fosterhem. Tommy blev kvar i Stockholm medan brodern hamnade i Småland.
- Vi träffades först i 20-årsåldern och då tog vi också kontakt med vår far, som hade gift om sig och fått en dotter.
I slutet på 1960-talet gifte sig Tommy och jobbade under tio års tid som teletekniker.
Han började engagera sig i Hyresgästföreningen och 1971 blev han erbjuden en tjänst. Tommy blev kvar på Hyresgästföreningen i Stockholm fram till pensionen.
- Jag jobbade på juristenheten och hjälpte till med olika problem som att genomdriva reparationer och se till att människor fick bo kvar. Jag trivdes mycket bra med arbetet och är fortfarande med i Hyresgästföreningen. Man träffade på de mest skilda personligheter och miljöer, då man oftast besöker medlemmarna i deras hemmiljö.
I samband med Olof Palmes begravning fick Hyresgästföreningen en förfrågan från Stockholms arbetarkommun om man ville ställa upp med vakter vid begravningskortegen från Stadshuset till Adolf Fredriks kyrkogård.
- Självklart ställde jag upp. Det var en märklig känsla att stå där och se kortegen, minns Tommy.
Han blev varnad av bekanta att Västerviksbor skulle vara svåra att få kontakt med, men det håller Tommy inte med om.
- Jag har visserligen sökt kontaktytor genom att gå med i flera föreningar, gått på Frälsningsarméns soppluncher och andhämtning i Sankt Petri kyrka och de flesta jag har träffat är väldigt trevliga.
- Kommunens inflyttarservice ordnade en träff med stadsvandring och genom den träffen blev jag bekant med en kvinna som jag umgås med.
Tommy ser framtiden an med tillförsikt. Han har köpt en begagnad elcykel och ska snart ge sig ut och utforska omgivningarna. Han försöker gå promenader ett par gånger om dagen.
På programmet för vår och försommar står broderns 70-årsfest, en kusinträff där Tommy är värd och systersonens bröllop. I sommar har han tänkt resa runt i Sverige.
Tommy vill bo kvar i lägenheten så länge det går och i Västervik tänker han bo kvar resten av livet.
- Det är ett harmoniskt tempo här, säger Tommy Rosenlind.