Angela bär dansen med sig överallt
I höst får Västervik sin yngsta gymnasielärare, en tjej med stort hjärta för streetdance och med mer energi än vad som ryms på lektionstid.- Jag tycker om att vara kreativ och drivande, jag kan nog bara inte sitta still, säger Angela Pinios Nyberg blivande danslärare på gymnasiet.
Danslärare inspirerad av gatan. I höst tar streetdansaren Angela över som danslärare på gymnasiet i Västervik.FOTO: MATTIAS AHLM
Foto:
- Första gången var jag nog runt åtta år på en pröva på kväll ute vid Norra Sjukhuset, säger Angela.
Därefter började intresset för dans få allt större fäste, ett intresse hon utvecklat på egen hand. Ingen i släkten har haft någon större påverkan på henne, närmast är hennes mamma som tagit lite danslektioner. På högstadiet vaknade Angelas intresse för jazzdans under en workshop, men det var först under gymnasiet som hon kom i kontakt med favoriten streetdance. Skillnaden till den mer graciösa och rytmiska jazzdansen var stor.
- Man hade ju stått upprätt hela tiden och sen helt plötsligt skulle man stå och hänga vid knäna, berättar Angela och skrattar.
Det är med streetdance som hon trivs som bäst. En dansstil som utvecklats från gatan och där gester och en stor portion attityd är viktiga beståndsdelar.
- Den är lite tuff i sättet, så den passar bra in på min personlighet, säger hon.
Men när hon väl fick upp glöden för dansen fanns det inte mycket kvar att erbjuda i Västervik.
- Streetdance är väldigt mycket trender, så bor man inte i Stockholm är det svårt att hänga med, säger Angela.
Trenderna kan röra allt från nya danssteg och gester till vilket mode som styr. Uppdatera sig brukar hon försöka göra med besök i huvudstaden.
- När jag höll en kurs i Linköping åkte jag upp under terminen bara för att hålla utkik efter nya saker för att ge dem det senaste, berättar hon.
Vid studenten var hon en av de i den lyckliga skaran som visste exakt vad hon ville syssla med. Satsningen på dansen fick ett stort steg framåt när hon kom in på danspedagogutbildningen på Lunevads folkhögskola utanför Linköping.
- Jag var ganska van i lärarrollen innan jag började där, men jag kände att jag behövde lära mig att lära ut rätt, säger hon.
I undervisningen har ingått hur eleverna ska undvika skador i sin träning. En annan viktig kunskap är hur man leder olika grupper..
- En gång hade jag två grupper från 3 till 12 åringar och där fick jag lära mig skillnaderna. En treåring skiljer väldigt mycket från en sexåring, säger Angela.
Tillbaka i Västervik försöker hon njuta av sommaren, även om det kan vara med blandade känslor. När hon gick ut gymnasiet var hon rätt trött på staden.
- Man saknar influenser i Västervik, det finns ju skärgård och havet på sommaren men det kommer inga nya idéer hit, säger Angela.
Själv tror hon att hon kommer försöka bryta tristessen med några dansgrupper när höstmörkret gör sig gällande. Sitta still och rulla tummarna verkar inte riktigt hennes grej.
- Min kropp är fysiskt inställd på att röra på sig, säger hon.
Det är inte ovanligt att hon bär dansen med sig och fastnar i någon låt eller en rörelse hon vill träna på. Då försvinner hon in i tankarna och det kan hända oavsett plats.
- Jag har dansen i huvudet och då går det inte att nå mig, min pojkvän har smått börjat lära sig nu, "nu dansar hon", säger Angela och småler.
I augusti tar hon över som danslärare på gymnasiet efter Annika Sundberg, som ska gå en sömnadsutbildning i Linköping. Angela ser fram emot att bli lärare på Västerviks gymnasium även om det inte är länge sedan hon själv gick på skolan som student. Många av hennes gamla lärare från studietiden blir nu hennes kollegor.
- Det känns lite konstigt men kul att sitta bredvid sin gamla bildlärare, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter