Åsa växte upp i Gladhammar, med skogen precis intill. Närheten till skogen gjorde att hon tidigt började skapa med hjälp av naturen. Kärleken till naturen och kärleken till havet bär hon med sig hela tiden.
- Jag har seglat hela livet, jag var fyra månader första gången jag var med och seglade. Jag älskar havet, kraften i vågen, men även lugnet och stillheten. Och evigheten som finns vid horisonten, berättar hon och ler.
Skapandet och kreativiteten finns i släkten, och skapandet var en naturlig del av hennes uppväxt.
Vid sex års ålder lärde Åsa sig att virka, redan då fanns experimentlustan där:
- Jag ville göra något eget och annorlunda så jag virkade en kjol. Jag provar hela tiden nya saker och testar gränser för att se vad som händer. Våga prova - vad är det värsta som kan hända? Man kanske misslyckas men oftast lär man sig något nytt.
Ha modet att våga prova och våga misslyckas är viktigt i Åsas skapande. Hon ser möjligheter i stället för hinder. Experimentlustan finns hela tiden i hennes skapande. Ett par gamla mysbyxor blir en väska, jeansjackan som är för liten blev en fin kudde.
- Att uppfinna och hitta nya lösningar tycker jag är roligt och utmanande. Misslyckande finns egentligen inte, jag kan få nya idéer och fungerar det inte så har jag lärt mig något nytt. Det är bara att prova.
Åsa provar nya saker, testar gränser, vill veta för att stilla sin nyfikenhet och hon vågar gå sin egen väg.
Allt kan bli konst, till och med trasiga nylonstrumpor.
- Vänd det negativa till något positivt.
- Jag lär av mina misstag. Många människor vill veta slutresultaten innan de börjar med något. Jag tycker att processen, för det är under resan dit man lär sig, är viktigare än själva resultatet.
- Om man misslyckas är det okej att gråta och skrika - ut med det, man ska inte samla misslyckanden inom sig. Men sedan måste man våga testa igen.
Åsas konst handlar om möten mellan människor men även om möten med sig själv. Möten som handlar om att växa och mogna.
- Jag vill att man ska ta sig tid med konsten - känna den, låta den påverka dig och kommunicera med dig. Det finns inga rätt eller fel när det gäller min konst, man kan tolka fritt
Åsa utbildade sig till gymnasielärare inom bild och textil. Hon hann arbeta ett år innan hon fick diagnosen MS (multipel skleros) och hon blev sjukskriven.
MS är en kronisk sjukdom som drabbar människor olika hårt och på olika sätt. Vissa kan leva utan symtom och med hög livskvalitet under långa tider medan andra behöver mer hjälp i sitt dagliga liv. Vid MS angriper kroppens eget immunförsvar celler i det centrala nervsystemet, alltså hjärnan och ryggmärgen, så att små inflammationer och skador uppstår. Det kan i sin tur ge olika fysiska och psykiska symtom som till exempel känselbortfall, suddig syn, yrsel och allmän trötthet.
- Myten om MS är att man hamnar i rullstol, men det behöver man inte alls göra. Många tror också att det leder till döden, men det är helt fel.
När Åsa fick diagnosen tyckte hon först att livet var nattsvart.
- Då var jag långt ifrån positiv, jag var verkligen på botten. Jag bara grät och grät, men en vän som gav mig stöd.
Åsa är mycket tydlig med att hon inte vill ha medlidande:
- Jag vill inte att man ser på mig med "stackars stackars-ögon". Jag vill inte att man ser mig som den sjuka människan - jag är inte sjukdomen. Jag har accepterat sjukdomen och den är inte min personlighet.
- Har jag för ont i höger hand, jag är högerhänt, för att arbeta i lera undrar jag hur blir det om jag använder min vänstra hand. Det finns hela tiden lösningar, det gäller bara att hitta nya metoder - allt är inte uppfunnet än.
- Ingenting löser sig genom att bara vänta - prova, våga prova något nytt.
- Gläds åt det du har och sörj inte det du saknar!