Jag har ett bekymmer hemma med mina barn som är fem och sju år. De är "fula" i mun. De kallar mig "dumma mamma", och säger ofta saker som "jag hatar dig" och "du är ful". Jag gissar att de snappat upp det från skola och dagis. De kan också en del svordomar som de skriker när de är arga. Hur sätter jag gränser och visar att detta inte är okej? Jag blir ledsen över de här uttrycken, och måste nog visa vem det är som bestämmer, men det är svårt.
/Ensamstående mamma
Svar från Liv Svirsky, leg psykolog, leg psykoterapeut med KBT-inriktning och författare:
- Först och främst bör du tala allvarligt och respektfullt med dina barn om att du ogillar det här språket och att du skulle önska att de slutade med det. Det är viktigt att barnen förstår att du menar allvar och att du inte bara pratar om det när du är upprörd, utan även när ni har det bra tillsammans.
Ofta gör barn saker som deras föräldrar inte gillar därför att de ger dem något; det kan vara allt i från att de lyckas reta upp sina föräldrar till att de genom att göra något som föräldrarna ogillar får sin vilja igenom. Prova att helt enkelt ignorera dina barns oönskade språk. Låtsas att du inte hör vad de säger och ge absolut inte efter för eventuella önskningar som sammanhänger med användandet av fel ord. På så sätt minskar du barnens intresse för att prata så, det leder inte längre till någonting av intresse för dem.
Som komplement bör du berömma dina barn vid tillfällen då de inte längre använder ett oönskat språk, till exempel när de är arga, upprörda eller vill driva igenom sin vilja. Var också noga med att berömma dem om de uppfinner egna kraftuttryck som du tycker är bra. Sist men inte minst: föregå med gott exempel.
Har du en fråga om barn och familj? Mejla till familjefragan@ttspektra.se.