Våra barn sover i våra sängar! De somnar i sina egna, men kommer sedan tassande en efter en på natten. De somnar oftast direkt, men det blir trångt! Min sambo sover som en sten, så det är jag som drabbas. Ska jag vänta ut det här eller måste jag ta tag i det om jag inte vill trängas med barnen i sängen? Vad gör man om de känner sig bortkörda?
Svar från Charlotta Bergqvist, journalist och författare till boken Insidan ut:
- Ett barn som är van vid att sova nära en vuxen kan säkert känna sig "bortkörd", men barn är flexibla, så förväntar ni er inte en förändring över en natt kommer ni säkert att lyckas. Räkna med att gå tillbaka med halvsovande barn till deras säng och natta om dem under ett par nätter. Bulla också gärna upp med kuddar kring barnet så det blir så där trångt och mysigt som det blir när någon ligger bredvid.
Själv somnar jag i min egen säng, men vaknar i en av döttrarnas säng - och hon i min. Jag vandrar helt enkelt runt under natten och oftast blir det en vända till när ett av de andra barnen vaknar. Till min lycka är jag ovetandes om detta, jag går helt enkelt i ett sömnrus. Däremot känner jag som du, att det är jobbigt att ligga och trängas. Detta med att de ännu kommer över är alltså resultatet av att inte stänga sovrummet.
Väntar du ut, så får du vara beredd på att vänta - det tar sin lilla tid att få barn som är vana vid att sova nära någon att sova själva. Ett tips är att låta syskon sova bredvid varandra.
Har du en fråga om barn och familj? Mejla till: familjefrågan@ttspektra.se