Barns lekande har förändrats

Barn har i dag blivit mer nåbara och det finns mer saker för barn att förhålla sig till än vad det gjorde för bara ett tiotal år sedan.
- Förr hade barn få leksaker, i dag har varje barn i genomsnitt över 500 leksaker var. När hjärnan sysslar med en sak är det något annat som pockar på uppmärksamhet och här har tekniken kommit in som en ytterligare faktor. Tidigare var det tv man tittade på, sedan kom videofilmerna och därefter video- och datorspelen slag i slag. I allt som barn ska hinna med ligger det en inbyggd stress, säger Ylva Ellneby, som skrivit boken Cyberungar - eller vad barn verkligen behöver (Natur och Kultur). I boken ställer hon, genom aktuell forskning och egna iakttagelser, den snabba samhällsutvecklingen i relation till det växande barnet och dess mognande hjärna.
Hur påverkar teknikutvecklingen barnens lek?
- När det inte fanns så mycket konkurrens till den traditionella leken levde leken vidare från dag till dag. Man lekte lekar som förberedde för vuxenlivet, som sjuksköterska, mamma, pappa, barn, med dockor och med bilar. I dag är leken ofta styrd av stereotyper i form av figurer som barnen får via medier som presenteras i teveserier och spel. När barn växer upp med tekniken för tätt inpå sig i för tidig ålder, övar de sig inte i det sociala samspelet som är en grund för att kunna leka tillsammans, säger Ylva Ellneby. Hon menar att det i dag finns barn som inte kan leka, utan känner sig handfallna när de inte har en apparat i händerna.

Att ta det lite lugnt med att presentera den nya tekniken för barnen kan vara en god idé, tycker Ylva Ellneby. Utifrån den forskning hon tagit del av när hon skrev sin bok, har hon inte kommit i kontakt med något som tillstyrker att datorn kan tillföra något rent utvecklingsmässigt före sju års ålder, som barnet inte kan lära sig på annat sätt.
- Barn har mycket mer nytta av att vistas ute, vara tillsammans med kamrater och att leka, säger hon.
Enligt Ylva Ellneby är det inte ovanligt att föräldrar upplever att de inte har kontroll över barnens tv- och datoranvändande. Hon hänvisar till en aktuell gallupundersökning beställd av Fair Play, som är en ideell organisation som bildats av föräldrar till tv- och datorspelande barn och ungdomar. I undersökningen upplever nästan varannan förälder problem med barnens tv- och datorspelande. 14 procent av föräldrarna känner sig helt maktlösa. Enligt undersökningen blir skolarbete och utomhusaktiviteter lidande och många föräldrar pekar på direkta hälsoproblem och konflikter i hemmet till följd av barnens tv- och dataspelanvändning.

Det är också vanligt att föräldrar inte riktigt vet hur de ska ställa sig till barnens datoranvändning och tv-tittande. Det ger barnen en chans att förhandla och diskussionerna mellan föräldrar och barn som uppkommit i samband med det här har kommit till som en ny konfliktfaktor, tror Ylva Ellneby.
Att föräldrarna sätter sig in i vad det är för spel barnen spelar kan här vara till stor hjälp, anser hon.
- Bestämmer man sig för att man vill ha spel hemma är det viktigt att man som förälder har bildat sig en uppfattning om spelet och inte bara köper ett spel för att barnet önskar sig det.
Enligt Ylva Ellneby kan inte barn veta vad som finns på marknaden och inte heller bedöma kvaliteten på ett spel.
- Över lag kan man säga att allt som hamnar i ens barns händer ska man ha tagit del av som förälder, och samma sak gäller för tv-program, säger hon och fortsätter:
- Tittar man och sedan säger att det är okej att min åttaåring spelar spel där man hugger huvudet av folk, då har man ändå tagit ställning som förälder. Detsamma gäller när barnet börjar besöka nätet - sitt med dem och se efter vilka sajter de besöker, råder hon.

Men allt är inte utav ondo. Program med hög kvalitet är bra och barn är väldigt receptiva, menar Ylva Ellneby.
- Man ska inte underskatta hur mycket barn kan lära sig av tv-program och spel som håller god kvalitet. Forskning visar dessutom att om man visar barn att man kan lära sig något så lär sig barnen ännu mer, säger hon.
Men det gäller att begränsa tv-tittandet till en rimlig nivå. Amerikanska barnläkarakademin har exempelvis gått ut med rekommendationer om att barn under två år inte bör titta på tv alls. Och i sin bok I barnets hjärna beskriver professorn och barnläkaren Hugo Lagercrantz hur barnets omogna hjärna inte klarar av de snabbt växlande bilderna. Väldigt små barn är extra känsliga för yttre påverkan. Han menar att det finns starka bevis för att för mycket tv-tittande ökar risken för koncentrations-, inlärnings- och sömnsvårigheter hos barn.
- Rekommendationen för förskolebarn ligger på en timme och det är klart att det vore önskvärt om det gällde för den totala skärmtiden, det vill säga både tv och dator, säger Ylva Ellneby.