Barnsligheten är hans gåva

Av alla pjäser och filmer som Rolf Skoglund har medverkat i de senaste fyra decennierna, från Norén-tragedier till narrinsatser i Shakespeare-komedier, kommer säkert många ihåg honom som Gösta i komedin Vi hade i alla fall tur med vädret, både originalet och uppföljaren.Nu är han hemma på Djurgården i Stockholm efter en inspelning av Fångarna på fortet vid den franska Atlantkusten.Hade du tur med vädret?
- Haha, det var helt okej om än lite omväxlande. När det blåste stängde vi fönstren. Det var en härlig tid i alla fall.Även om han har varit med om stora ögonblick både på scenen och på filmduken, så inträffade den största händelsen i hans liv i verkligheten för 14 år sedan. Då fick han sitt efterlängtade barn, Teodor.- Teodor betyder Guds gåva. Det var han verkligen. Sedan vi har fått honom har mitt ego fått dra sig tillbaka. Jag har blivit bättre på det personliga planet: mer inriktad på andra.Livet före Teodor präglades av sällskapsliv. Efter föreställningarna brukade Rolf sätta sig med sina gamla vänner. Intet ont i det, men den tiden är nu förbi, avklarad. Nu behövs han hemma.- Vi är bästa kompisar, även om jag också är pappa och får säga ifrån ibland. Det känns roligare för varje år med Teodor. Jag känner mig inte alls gammal. Jag är så barnslig att han snart växer ifrån mig.Just barnsligheten och förmågan att leka har tillfört honom åtskilligt - som skådespelare.- Det har varit avgörande för mig, både på teater och i film: en gåva. För i gestaltningsprocessen gäller det att öppna sig för nya impulser.Vägen till skådespelarbanan var ovanligt krokig och långt ifrån självklar. Han var blyg. Men i August Strindbergs samlade verk - ett fyrtiotal böcker i brunt skinnband som skimrade i vardagsrumshyllan i barndomshemmet på Vanadisvägen i Stockholm - upptäckte elvaårige Rolf repliker som eggade hans fantasi. Fyra år senare öppnades ett fönster. Han följde med gymnasiekamraten från Norra Latin till en teater för att provspela för en roll.-Men jag var för blyg för att vara med. Jag drog mig tillbaka.Så han återgick till böckernas värld och förkovrade sig, smidde planer på att gå på högskolan, målade, skickade en tavla till ett museum, refuserades - och bjöds som en tröst på fest. I gengäld skulle han hålla tal.- Det var det bästa jag visste. Trots att jag var blyg och oförberedd. Orden fick komma som de ville. Efter talet fick jag en förfrågan om att prova en roll på teater. De tyckte att det såg ut som jag hade det roligt medan jag höll tal. På den vägen är det.Och så länge det finns dramatiska texter att ösa ur så tänker Rolf Skoglund fortsätta vandra den vägen.

Barnsligheten är hans gåva

Skådespelaren Rolf Skoglund har inte bara haft tur med vädret. Han har haft tur i kärlek: 56 år gammal fick han en son. Men medan sonen blir allt äldre förblir han själv barnslig - och kanske därför en mer öppensinnad skådespelare.