Bebådelsen
Text: Lukasevangeliet 1:46-55
Tema: Guds mäktiga verk
Maria sade: "Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid."
Bibeltexten i dag handlar om den lovsång Maria sjunger sedan hon haft besök av den ängel som meddelat henne att hon av Gud har fått det största uppdrag någon människa kan få - uppdraget att föda världens Frälsare. Själv blir hon förskräckt över ängelns ord, och frågar: "Hur skall detta ske?. Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarar henne att Helig Ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig.
Hon har tydligen en sådan förtröstan på Gud att det aldrig föll henne in att tvivla på Guds makt och möjligheter. Hennes "Hur skall detta ske?" var bara en häpen fråga om tillvägagångsättet.
På visst sätt är det sant, och kanske någon också tycker så, att texterna på Marie Bebådelsedag knappast låter sig förklaras, mer än vad vi kan få ut av dem när vi läser dem. Det känns nästan litet förmätet att försöka sig på konststycket att skriva en betraktelse över ämnet. Men om vi skall gå förbi mysteriet i Guds rike - hur mycket är då inte som vi skulle tvingas att gå förbi? Är det så nödvändigt föresten att allt blir förklarat, så det kan skildras i mänskliga termer och begrepp?
Hela Guds skapelse är ett mysterium, och den talar om för oss - om vi vill höra på - att Gud Skaparen inte låter sig infångas av mänskligt förstånd. Hans tron är inte på jorden utan i himlen, d.v.s. den är utom räckhåll för mänsklig makt och begränsning. Detta gäller inte minst det som hör samman med Guds frälsningplan för mänskligheten, och till den planen hör också våra textord i dag.
För Maria själv handlar det om förtröstan. Den lyser in över hennes enkla liv alltifrån bebådelsens stund. Ingenting annat än en människas barnsliga förtröstan på Guds obegränsade möjligheter spänner en öppen himmel över hennes färd genom livet. Den trons förtröstan kan bära också oss, både genom det begripliga och obegripliga, bara vi vågar utlämna oss åt Gud - som Maria gjorde.
Så jobbar vi med nyheter