Befriad från allvädersstövlar och bävernylon

På delegationen arbetar cirka 30 personer, både jamaicaner och européer. Carl-Johan arbetar i ett team som tillsammans med den jamaicanska regeringen håller på att införa EU-kommissionens budgetstöd i landet. Under perioden 2008-2013 har EU avsatt 211 miljoner euro till Jamaica. En stor del av pengarna är öronmärkta till stöd för landets nationella utvecklingsstrategi. - I mitt arbete ingår även handelsfrågor, att följa den ekonomiska och politiska utvecklingen i regionen, rapportera till Bryssel, samt att informera om EU i Jamaica, berättar han. Carl-Johan bor med familjen - bestående av hustrun Verena och dottern Linnea - i ett hus i utkanten av Jamaicas huvudstad Kingston.Staden ligger i en naturlig hamn i den sydöstra delen av landet och här bor cirka 660 000 invånare om man inte räknar med förorterna. Klimatet är behagligt och temperaturen ligger runt 30 grader celsius året om även om den kan stiga upp till 38 på sommaren. Carl-Johan är anställd inom det så kallade JED-programmet (Junior Expert in Delegation). Syftet med programmet är att ge akademiker, med ett par års arbetslivserfarenhet, tillfälle att lära sig mer om EU:s processer och institutioner. - I gengäld bidrar deltagarna med sin erfarenhet från bistånds- och/eller utvecklingsarbete. JED-programmet är två år och i den här omgången är vi 90 europeer från 27 länder som är stationerade på delegationer belägna i utvecklingsländer runt om i världen, berättar Carl-Johan. När Carl-Johan skulle börja sexan flyttade familjen, med rötter i Norrköping, från Oskarhamn till Västervik. Efter studenten från Västerviks gymnasium och värnplikten på Gotland åkte han till Österrike för att bättra på sina kunskaper i det tyska språket. Det blev ett och ett halvt år på Hennes & Mauritz butiksgolv i Wien, där han lärde känna sin blivande fru Verena.Efter en termin i Kingston-upon-Hull i England, pluggade han till en magisterexamen i nationalekonomi och statsvetenskap med inriktning mot ekonomisk utveckling och demokratisering i tredje världen på Stockholms Universitet. - Statvetenskapen och ett SIDA-stipendium tog mig till Ghana där jag reste runt och genomförde intervjuer för ett forskningsprojekt under ett par månader våren 2004. Sedan följde några år som anställd inom FN i Geneve och Wien. Efter fyra års arbete bakom skrivbord i Europa var det så dags att ta sig ut i "verkligheten" igen. En månads EU-anpassning i Bryssel föregick resan till Jamaica. Hur kan en arbetsdag i Kingston se ut för dig?
- Dagen börjar i regel med att plöja de lokala tidningarna samt regionala nyhetsbrev. Internationella Valutafonden har just offentliggjort att Jamaica ska få utökade krediter i den ekonomiska krisens kölvatten. Jag skriver ett utkast på en promemoria till Bryssel om vad detta kan få för konsekvenser för landet och kommissionens program. På morgonen har vi ett koordineringsmöte över videolänk med Bryssel. Sedan arbetar jag på en ekonomisk och politisk kvartalsrapport. - Efter lunch har vi ett möte med våra kontaktpersoner i regeringen för att stämma av inför den gemensamma årliga utvärdering av kommissionens projekt i Jamaica. Sedan besöker jag ett seminarium på universitetet. Föredraget handlar om lokala initiativ för att stävja våldet genom att medla mellan de gäng som kontrollerar Kingstons getton. Hur ser din vardag i övrigt ut?
- Som nybliven småbarnsförälder är familjen naturligtvis nummer ett. Jag bor nära min arbetsplats och kan åka hem över lunchen. - Ännu så länge har jag lyckats behålla mina löprutiner. På morgnarna eller efter jobbet brukar jag, tillsammans med kollegor och kompisar, springa en sväng ett par dagar i veckan. På lördagar anordnar min löpklubb en 10-miles (cirka 16 kilometer, reds anm.) löptur som träning inför Reagge marathon som vi arrangerar i december. Eftersom det blir rätt varmt på Jamaica går startskottet klockan fem på lördagsmorgnarna. Fördelen är att vi kan springa på Kingstons folktomma gator. Ett utmärk sätt att lära sig hitta i staden. Efteråt serveras frukost som alla ser fram emot. Segling är en annan favoritsyssla för Carl-Johan. - Yachtklubben anordnar race med jämna mellanrum och som tur är finns det gott om båtar som behöver ett par extra händer. På helgen träffar vi vänner samt gör utflykter på ön.Vilka språk använder du till vardags?
- Framförallt engelska, som är arbetsspråket på delegationen, där vi även talar franska. Hemma använder vi en rotvälsk blandning av österrikisk tyska samt svenska. Med vår dotter Linnea talar Verena tyska och jag svenska. På Jamaica är engelska det officiella språket men man talar även den creolska dialekten patois. - Varje stapplande försök att använda det senare är en uppskattad isbrytare.Vad är det bästa med att bo på Jamaica?
- Möjligheten att ge min dotter två år utan bävernylon och allvädersstövlar. Att lära känna landet och människorna bortom den tillrättalagda turisttillvaron. Seglingen, det pulserande musiklivet.Vad är det jobbigaste?
- De extrema skillnaderna mellan fattiga och rika. I Sverige tar vi mycket för givet. Föräldrapenningen som betalas ut till nyblivna mammor under två månader i Jamaica uppgår till totalt 2 000 kronor. Det finns ingen a-kassa men grundskolan och sjukvården är numera gratis i teorin. - Att hela tiden behöva fundera på säkerheten för familjen var något som tog mycket uppmärksamhet i början.Hur ser framtidsplanerna ut?
- Vi tänker oss att stanna i Jamaica i två år. Sedan får vi se. Att arbeta vidare för kommissionen i Afrika vore spännande men den långsiktiga planen är att komma hem till Europa lagom till att Linnea ska börja skolan.

Befriad från allvädersstövlar och bävernylon

I februari i år landade Carl-Johan Hedberg, från Västervik, i Kingston, Jamaica för att stanna i två år. Han är anställd av EU-kommissionen och arbetar på kommissionens representation till Jamaica, Belize, Bahamas, Caymanöarna samt Turks och Caicos.