"Behovet av någon att prata med är stort"

Dörren till sjukhuskapellet på Västerviks sjukhus står på glänt så att alla ska känna sig välkomna att kliva in för en stunds andakt om man så önskar.Jonas Karlsson visar oss in i rummet där värmeljus sprider ett varmt och behagligt sken och meditativ musik sorlar från högtalarna på samtalsvänlig volym.Han känner sig förväntansfull inför sitt nya uppdrag, och verkar entusiastisk på ett lite försiktigt vis.I 20 år har han arbetat som pingstpastor i olika församlingar, under 13 av dem har han varit verksam i Pingstkyrkan i Överum.Att i sitt arbete ha mycket kontakt med gamla och sjuka är knappast något nytt för honom eftersom han haft mycket kontakt med bland annat äldreomsorgen under alla sina år som pastor i pingstkyrkan. Han har även arbetat som handikappkonsulent de senaste tre åren.- Kriminalvården är däremot ett nytt område för mig, berättar han.- Men det ska bli spännande. Just nu finns över 200 interner på fängelset i Västervik och anläggningen växer. Tanken är att jag ska finnas till för både interner och personal. Framförallt möter jag internerna i samtal men jag kommer också att med regelbundenhet hålla gudstjänster som de som vill deltar i.Förutom de nya rutiner han måste vänja sig vid när han arbetar i fängelset tror han inte att arbetet egentligen kommer att skilja sig särskilt mycket från det han haft tidigare.- Ser man bortanför de praktiska aspekterna så handlar det i grund och botten om möten. Att mötas människa mot människa, säger han.Och i mångt och mycket handlar hans nya jobb om att finnas till hands för människor som erfar en livskris av något slag.- Det kan vara människor som går igenom en sorg, som kanske har mist någon eller har fått ett svårt sjukdomsbesked. Sorg och kris är en gemensam nämnare för mitt arbete på sjukhuset och fängelset. Sättet som människor hanterar sorg och kris på är förstås väldigt olika. Min uppgift är framförallt att vara där och lyssna.Och behovet av någon att tala med är stort, menar Jonas Karlsson.- Det är många interner som vill ha kontakt och söker samtal. Det är i alla fall min allmänna bild av läget, säger han.När han befinner sig på sjukhuset kan en hel del spontana möten ske. Människor strömmar in till sjukhuskyrkans expedition och till kapellet med jämna mellanrum. Och när han rör sig i korridorerna blir han då och då stoppad av någon som vill småprata lite.- Just nu blir det av naturliga skäl mycket OS-prat.- Pastorsskjortan visar att jag representerar kyrkan och för många är det en trygghet. Men det är lite både och. En del kan skrämmas i väg av det också.Ytterligare något som Jonas ser fram emot i sin nya tjänst är att den innebär mer ekumenisk verksamhet. Sjukhuskyrkan arbetar nämligen på uppdrag av Svenska kyrkan och frikyrkorna tillsammans.- Ibland tycker jag att kyrkorna kan bli väl upptagna med den egna verksamheten. Man värnar just den egna kyrkan, "vår kyrka". Det är viktigt att arbeta mer tillsammans. Jesus uppmanar oss att bli ett. Det är en djup tanke i Bibeln.

"Behovet av någon att prata med är stort"

Jonas Karlsson, tidigare pingstpastor i Överum, är från och med i måndags ny sjukhus- och fängelsepastor i Västervik. - Det känns spännande. Jag ser särskilt mycket fram emot alla möten och samtal med enskilda människor, säger han.