Benny blev vid sin läst

Benny Rydqvist har verkligen levt upp till devisen "Bliv vid din läst", genom att ha varit skomakare i 43 år.
Sedan våren 1965 har han flyttat runt sin verksamhet fyra gånger - men hela tiden inne i butikslokalerna hos Jarmeus Skor på Storgatan.
- Jag har haft min verksamhet i nästan varje hörn och fått flytta i samband med ombyggnader, säger Benny Rydqvist med ett skratt.

Det var slumpen, eller egentligen sjukdom, som gjorde att han blev skomakare.
- Jag bodde i Motala och hade jobbat några år som bagare/konditor. Men det visade sig att jag led av mjölallergi. Jag blev alltid täppt i näsan och dålig när jag bakade. Det gick inte att fortsätta så, säger Benny som sadlade om i yrkeslivet sedan han fått kontakt med Erik Anderssons Klackbarskedja.
- Ett par år jobbade jag en på klackbar i Motala, innan min nuvarande fru Rigmor och jag 1965 flyttade till Västervik där jag startade det egna företaget Rydqvist Skomakeri. Jag har hela tiden haft eget företag som hyrt plats av Jarmeus Skor.

Benny Rydqvist ångrar inte en minut att han valde att bli skomakare.
- Yrket är varierande och roligt och jag har fått träffa trevliga kunder varenda dag. Jag har trivts med det här jobbet.
När Benny kom hit fanns det inte mindre än sju skomakare i Västervik. Nu är han den siste kvarvarande sedan Sture Frick lagt ned sin verksamhet.
Benny Rydqvist spelade mycket fotboll som ung och spelade under några år med i Jenny BK:s B-lag i Västervik. Under massor av år var därefter motorbåten och skärgården det stora fritidsintresset.

- Vi var ute mycket på sjön. Som längst åkte vi upp till Trosa. Nu har vi sålt båten för tre år sedan. Numera tillbringar jag gärna fritiden med trädgårdspyssel i det egna husets trädgård i Lugnet, Piperskärr.
Som skomakare jobbar Benny helst bara med skor. Eventuellt åtar han sig även en och annan reparation av någon läderväska.
- Dagens skomakare är lite som moderna bensinmackar. De måste syssla med lite av varje för att kunna leva på sin verksamhet. I Stockholm såg jag en skomakare som förutom att han gjorde nycklar även lagade elsladdar, elkontakter och liknande. Hans fru tvättade och strök vita skjortor åt ensamma män.

- Eftersom jag är pensionär behöver jag inte göra mer än jag själv vill. Jag har även trappat ned lite och jobbar bara sex timmar per dag. Jag håller mig mest till skor och det blir oftast lite klistringar, sömmar och klackningar. Men det är kul att ha kvar den sociala biten så länge man är frisk och pigg.
Precis som alla vi andra längtar nu Benny Rydqvist intensivt efter våren.
- Då brukar det bli ett uppsving för mig när folk börjar rota efter sina vårskor i garderoberna. Många av mina kunder är fasta och återkommer regelbundet under åren.

Förr gick folk flera gånger till skomakaren med ett och samma par skor för att få nya sulor på dem. I dag är det inte många som halvsular sina skor.
- På sin höjd slipar jag ned klackar lite och lägger på en ny sula. Numera är det högst ovanligt med äkta gummisulor, det är oftast syntetiska material som är svårare att laga. Det är också svårare att färga dagens skor i syntetmaterial.

Även enklare specialuppdrag åtar sig Benny ibland. Som när en man som opererats blev aningen kortare i ett ben.
- Kunden ville då ha en extra tjock klack på den skon.
Bennys lokaler är fyllda med maskiner och andra verktyg. Till exempel lästmaskiner som töjer ut skor på en viss punkt där de ligger emot och kanske smärtar. Här finns även en symaskin, borrmaskin samt ett enormt putsbord som egentligen består av ett flertal olika slip- och polermaskiner.
Hur länge Benny Rydqvist kommer att blir kvar vid sina lästmaskiner vet ingen.
- Med Jarmeus Skor har jag ett avtal där jag har sagt att vi får ta ett år i taget.

Benny blev vid sin läst

Han hade inte något Höganäskrus i en svångrem runt halsen som Carlsson i Hemsöborna, men kom ändå till Västervik en aprilafton 1965. I dag ska Benny Rydqvist snart fylla 67 och är Västerviks ende kvarvarande skomakare.