Björn har så mycket intressant att berätta och han gör det livfullt och med inlevelse, inte bara om cykling även om det är ett kärt ämne. Han har bott och jobbat, bland annat som säljare, regionschef och platschef, i stora delar av Sverige.
- Vackrast var det i Arjeplog, naturen där är fantastisk. Jag bodde så nära sjön Hornavan att jag nästa kunde sitta i vardagsrummet och fiska ut genom fönstret.
Björn har bott och arbetat i Norge och Danmark. Han har varit utbildningsansvarig på SISU i Dalarna och ungdomsansvarig på Svenska cykelförbundet, där han var med och drog i gång Lilla postgirot för ungdomar.
Han växte upp i Vimmerby och där han var barndomskamrat med Anders Fransson, numera Västerviks Cykelklubb, som delade hans intresse för cykling. Dessa båda såg till att CK Wimer blev en stor cykelklubb på 1960-talet.
Björn började tävlingscykla för 48 år sedan. Han var bland de bästa i Sverige, men det var tuff konkurrens att tillhöra samma generation som bröderna Fåglum.
- Om jag hade vetat det jag vet om träning i dag, hade jag varit betydligt bättre, konstaterar han.
Resultaten verkar inte vara så viktiga för Björn.
- Kanske att medaljer och placeringar var viktiga i början, men numera är jag nöjd om jag har gjort mitt bästa. Jag åker för att det är roligt.
Björn flyttade till Västervik för tolv år sedan.
- Det var i samband med att min pappa dog och jag ärvde hans hus. Här i Västervik bodde ju Anders Fransson och vi har hållit kontakten genom åren, så det kändes naturligt att bosätta sig här.
De senaste 18 månaderna har Björn och Anders jobbat tillsammans på Smålands cykelförbund. Men nu har Björn gått i pension.
- Det är dags att någon annan tar över. Men det blir nog tufft, det råder ledarbrist i Sverige.
Björn har tävlat i många cykelmästerskap, bland annat är han dubbel estländskt mästare. Hur många mästerskap han ställt upp i vet han inte, men mängden medaljer och pokaler tyder på att det är en hel del.
Som veteran har han tävlat i åtta-nio länder. Han har tävlat mycket i Danmark.
- Det är mycket tuffare i Danmark, men roligare. De satsar mer och cykelsporten är mycket större där, precis som i övriga Europa.
Bästa placeringen i veteran-VM är femma. Men inte där heller är resultatet så viktigt utan det är stämningen och sammanhållningen. Och att träffa alla vänner som han har stiftat bekantskap med under årens lopp.
- Det är verkligen roligt, det kommer människor från 30 olika nationer och stämningen är riktigt familjär. Många av dem man träffar håller man kontakten med även mellan tävlingarna. Jag har vänner från Danmark, Österrike och Polen bland annat.
Björn tycker att fler borde cykla, både som motion men även som färdmedel.
- Det är bättre både för människor och miljön. Men problemet här i Sverige är vi inte riktigt gör plats för cyklister. Jämför med Köpenhamn där man verkligen har satsat på att folk ska kunna cykla. Därför har vi inte heller den cykelkulturen här som de har i många andra länder i Europa.
- För oss motionärer finns inga riktigt bra cykelvägar längre sedan det blev vajerräcken på E22. Det skulle vara som i Danmark, där måste man ha en cykel- och traktorväg parallellt.
Björn anser också att trafikkulturen kan bli bättre, att man borde visa varandra mer hänsyn och ha större förståelse för varandra och gäller biltrafikanter, cyklister och gångare.
- Det här med gång- och cykelbanor är gissel. Folk vet inte hur man ska bete sig. Det vore bättre med en gångbana och en cykelbana.
Björn har haft problem med diskbråck men nu har han börjat träna igen. Nu vintertid blir det mest på träningscykeln i källaren.
- Det går att cykla ute den här årstiden också, numera finns ju dubbdäck.
- Det tar tre-fem år innan man har byggt upp hårdheten igen efter ett uppehåll.
Nu är det ju inte så att Björn nöjer sig med bara cykling. Han har genomfört Klassikern en gång, men det lär inte bli någon mer gång.
- Vansbrosimmet var väldigt kallt, både i vattnet och på land. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl.
Vasaloppet har han också åkt några gånger men det var för kallt och tråkigt. Det blir det nog heller ingen mer gång. Men Lidingöloppet tyckte han var en rolig utmaning, det lär han göra flera gånger.