Bonden som blev vaktmästare som blev driftchef

Karl-Åke Bäckmark håller med och förklarar att han tycker att hon sköter allt så bra. Hans driftsansvar ligger på ett helt annat ställe. Sedan början av det här året har han titeln driftschef på Äspölaboratoriet utanför Oskarshamn. Chefstiteln tycker han inte är något att orda så mycket om, stoltare är han nog över det vaktmästarjobb som inledde hans karriär på Äspö för tio år sedan.
- Jag var en av cirka 200 sökande till den utannonserade tjänsten. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades få jobbet. Jag var ju inte så ung, 48 år, hade inte så många fina betyg att visa upp, men jag hade en mekanikerutbildning och kanske det viktigaste, 20 år som lantbrukare. De visste väl att en bonde är van att fatta egna beslut och måste klara av det mesta utan att bli handfallen.

Att Karl-Åke under 20 år tog hand om driften på gården i Mjöltorp var inte något som var planerat. Pappa Thorsten, legendarisk inom bonderörelsen och senare som skribent och resenär, avrådde honom från början. Det var lillebror Anders som skulle ta över. Karl-Åke utbildade sig istället till mekaniker och arbetade några år på en entreprenadfirma.
- Jag reparerade maskiner vid ett vägbygge mellan Vimmerby och Frödinge under en svinkall vinter. Där bestämde jag att så jädrigt skulle jag aldrig mer frysa som jag gjorde den vintern.

Han bestämde att istället resa till syster som befann sig i Kalifornien där det var betydligt varmare. Visumet var klart när pappa Thorsten blev sjuk och Karl-Åke fick rycka in och mjölka kor en hel vinter. Till kommande höst började han på Gamleby folkhögskola för att läsa in gymnasiekompetens. För att klara studierna ekonomiskt arbetade Karl-Åke med att reparerar maskiner under helger och kvällar. Arbete har han alltid tyckt om. Det värsta han kan tänka sig, säger han, är att vakna en dag och inte ha något som ska göras.
På folkhögskolan gick också Luleåflickan Katarina, tycke uppstod, och efter studierna flyttade Karl-Åke norrut där hon gick på textillärarutbildning och han på en driftsledarkurs.

- Det blev några år med lite flytt upp och ned i landet innan hon var klar. Då hade den "gröna vågen" dragit fram över landet, fars ladugårdskarl hade slutat och vi bestämde att under ett provår flytta hem till Mjöltorp. Jag blev bonde och Katarina fick arbete på Marieborgskolan.
Provåret varade i 20 år till 1995. Då hade Karl-Åke fått nog av bondelivet och bestämde sig för att söka sig något annat levebröd. Annonsen om vaktmästare på Äspö dök upp och han bytte ladugården mot ett laboratorium för studier av slutförvar av kärnbränsle. Då var det sex anställd nu arbetar 80 personer på Äspö.

När Karl-Åke inte är på, eller på väg till eller från jobbet, så har han ett intresse som överskuggar det mesta; speedway. Det började för 5-6 år sedan med att dottern Josefin drog med pappa på match. De kom att sitta på en läktare med en del andra entusiaster från Hallingebergstrakterna.
- Vi blev ett gäng som så småningom kom att bilda Hulthorva sågs sponsorklubb. För mig, och för de övriga tio i gänget, har klubben kommit att bli ett andningshål och ett härligt sätt att koppla av. När vi styr färden mot Polen eller mot någon match inom landet då glömmer vi alla bekymmer. Alla har olika bakgrund så prat om arbete eller annat oväsentligt blir det sällan. Då är det speedway som gäller.

Karl-Åke har, förutom titeln driftschef, ett uppdrag som nästan smäller ännu högre, han har förtroendet att sköta kassan för Hulthorvasågklubben. Förutom att skaffa sponsorer till någon utvald förare, i år är det Peter Ljung som fått ett icke föraktligt bidrag, delar Karl-Åke också ut Hulthorvapriset till bästa hemmaförare. Ibland, när det behövs lite extra fart på förarna och på publiken, blir det också pris till femettor. Tusenlapparna som delas ut kommer från Hulthorvagängets medlemsavgifter.
- Vi har en ganska hög medlemsavgift, men alla tycker att de får mycket nöje för pengarna så det är aldrig någon som knotar. Och förarna brukar uppskatta våra tusenlappar. En del ser lite förvånade ut, men de flesta har nog vant sig vid att på hemmamatcherna i Västervik finns det ett gäng glada gubbar som delar ut flitpengar.

Bonden som blev vaktmästare som blev driftchef

I huset hemma på gården i Mjöltorp är det hustrun Katarina som sköter driften.- Ja, vad man kan anklaga honom för, säger hon, så inte är det att slita ut våra hushållsmaskiner.

I huset hemma på gården i Mjöltorp är det hustrun Katarina som sköter driften.
- Ja, vad man kan anklaga honom för, säger hon, så inte är det att slita ut våra hushållsmaskiner.